kap. 15 "We are good girls and we lie..."
Kategori: We are good girls and we lie...
Jag satt på bordet med Justins killvänners flickvänner med Justin festade loss med sina vänner. Jag fick lära känna tre nya personer i alla fall och enligt Justin ville han att jag skulle bli bästa vän med alla. Det kan han fan glömma, den enda normala av tjejerna var nog Vendela, en schysst tjej. Man kan beskriva Liz som den hopplösa romantikern och Anna den knäppa idioten.
- Så efter vi alla har berättat till dig hur vi hittade våra pojkvänner så är det din tur att berätta om hur du träffade Justin! Sa Liz och all fokus var nu på mig. Vad ska jag säga? Att jag blev såld som en hora till honom, eller att jag sålde knark till hans bästa vän.
- Vi träffades på stranden. Ljög jag snabbt och gav alla ett stort falskt leende.
- Ha- ha- vi vet redan den originella storyn så behöver inte hitta på något. Sa Anna och tog en klunk av sin Whiskey.
- Men varför frågar ni då? Svarade jag irriterat och kollade stort på dem.
- Vi jävlas bara med dig gumman! Sa Anna och klappade mig på ryggen. Ha- ha- så fucking kul. Tänkte jag och tog en stor klunk Whiskey. Jag kände hur det brann när i halsen. Omedvetet fylls mitt glas och jag tar en till stor klunk. Allt runt om kring mig börja snurra och mina ben bär upp mig till dansgolvet. En suddig Justin syns upp, pratade på en tjej. Han började dansa med henne och avundsjukan i mig bara växte. Jag gick med arga steg fram till någon kille som stod nära Justin tog tag i hans ansikte och kysste honom. Jag höll på i några sekunder tills Justin la märke. Ett hårt ryck och jag stod framför Justin.
- Varför gjorde du så där? Sa han argt och höll i mig hårt.
- Gå och dansa med den där horan istället, varför bryr du dig om mig?! Skrek jag tillbaka och puttade bort honom.
- Kom. Sa han bestämt och drog ut mig från klubben. Med tröga steg kom vi fram till bilen.
- Varför beter du dig som en bitch helt plötsligt?! Frågade Justin och kollade obegripligt på mig.
- Aha så nu är jag en bitch?! Skrek jag och kollade chockat på honom.
- Ja! Ser du inte hur du beter dig?! Hur mycket drack du egentligen? Sa han och drog en hand genom håret.
- Justin? Mår du bra? Frågade den där tjejen Justin dansade med.
- Ja fuckade Justin mår du bra? Gå och dansa med den där horan och bry dig inte med vem jag kysser! Skrek jag av ilska och hoppade som ett barn.
- Jag har fått nog. Sa han och drog in mig i bilen. Jag satte mig med en duns och la armarna i kors. Vi kom fram hem och Justin hoppade av aggressivt och öppnade min dörr.
- Ut nu! Sa han och tog tag i min hand innan jag hann agera tog han upp mig till sitt rum och stängde dörren med en smäll.
- Vad fan tänker du med?! Sa han och puttade mig.
- Putta inte mig! Och vet du vad jag bryr mig inte vem du dansar vill!
Han svarade inte utan sprang emot och puttade mig mot väggen. Aggressivt la han sina läppar mot mina och tog av mig den korta klänningen snabbt. Ett stort leende spred på mina läppar.
- Varför sa du inte bara att du var avundsjuk? Viskade han mot mitt öra och puttade mig mot sängen.
- Jag vill inte att du ska tro att jag är kär i dig. Sa jag och kramade om hans nacke hårt.
- Ingen ska få veta det, jag lovar. Sa han och tittade in i mina ögon innan våra läppar möttes.
Jag hade fortfarande inte gått över det som hade hänt igår. Jag ville besöka honom idag, så fort jag bara kunde fast Stefani måste så klart tvinga mig till skolan. Jag satt i klassrummet och väntade på att timmarna skulle gå så snabbt så möjligt.
- Vi ska arbeta två och två dom här senaste veckorna. Sa Mrs. Rivers och kollade på alla elever. Jag satte mig tight till Stefani så hon skulle välja oss. Mrs. Rivers blick landade på oss, hon skakade på huvudet och öppnade munnen för att säga något.
- Nej Jenna, ni två kommer inte jobba tillsanmans, jag har redan bestäms med vem alla ska jobba med, och så ni bara vet så jobbar alla med sitt motsatta kön. Sa hon och höll upp ett par papper.
- Om vi ska börja med dig så jobbar du med Dylan Stiles. Sa hon och tittade på mig. Jag vände mig bak och tittade på Dylan, det var den tönten som tittade på mig igår i parken… jag suckade högt och kollade på Stefani som fnissa.
- Vad är det som är så jävla roligt? Sa jag irriterande och tittade surt på henne.
- Du jobbar med Dylan. Sa hon och fnissade till.
- Och?
- Ser du inte? Han är stört kär i dig. Viskade hon högt och tittade tillbaka på honom.
- Du ska faktiskt vara en bra vän och trösta mig om det som hände igår. Sa jag irriterat tillbaka slog igen boken. Minutvisaren landade på tolv och äntligen slutade vi. Jag packade ihop böckerna och gick ut från klassrumet.
- Vart ska du? Frågade Stefani halkandes efter mig.
- Polisstationen. Svarade jag kort, satte på mig jackan tog väskan i ena handen och stängde skåpet.
- Vänta, varför så snabb? Vill du jag ska följa med dig? Frågade hon. Jag skulle precis säga nej fast jag behöver någon som står vid min sida i sådana stunder.
- Skynda dig. Sa jag med en suck och lutade mig mot någons skåp. Hon satte på sig sin jacka och var redo för att gå. Jag gick tyst hela vägen och när jag kom fram tog jag långsamma kliv till polisstationen.
- Är du säker att du vill göra det här? Frågade Stefani och la en hand på min axel.
- Ja har jag ju sagt! Sa jag irriterat och gick fram till disken.
- Jag vill träffa Zack Ray. Sa jag snabbt och undvek ögonkontakt med mannen bakom disken.
- Är du släkt med Zack Ray? Frågade han och kollade på mig.
- Jag är en väldigt nära vän.
- Okej, jag ska se det senaste informationen om Zack Ray. Sa han. Otåligt väntade jag för svar.
- Zack Ray rymde innan domstolen sa sitt besked. Sa han och höll på att sortera några papper. Mina ögon växte som två stora apelsiner. Jag la handen för min mun och försökte ta in informationen som jag precis hade fått.
- Om han, om han skulle vara här, hur långt tror du han skulle sitta inne? Frågade jag osäkert.
- Jag kan inte svara på sådana frågor. Sa han bestämt. Jag svarade inte utan gick ut från byggnaden och fram till Stefani som satt väntande på en bänk.
- Så vad hände? Frågade hon hoppfullt.
- Han rymde.
-flashback-
- Jenna… viskade han och tog tag i min hand. Jag drog snabbt bort min hand och kollade ner på mina knän. Varför händer det här alltid just mig?
- Vi kan fixa det här, jag kan få ut dig på ett sätt, vi kommer att klara oss, tro mig bara!
- NEJ det kan vi inte! Okej? fattar du inte?! Det här är för mycket för mig, jag klarar inte av att leva med kriminell, Zack jag tror inte jag klarar av detta… sa jag och kände hur tårarna börja falla.
- Jag vet att det är mycket att ta in fast vi kanske kan-
- NEJ VI KAN INTE!
Det var det han ville, han försökte berätta att han skulle kunna gå loss, kunna rymma, kunna ta mig med honom och gå, gå någon stans ingen kan få tag i oss.
Men jag skulle aldrig kunna göra något sådant, förstöra mitt liv för en kille. Det räckte med at jag utnyttja min kropp till en kille. Jag ville inte gå så långt, jag vill kunna ha ett normalt kärleksliv.
- Jenna är du säker? Frågade Stefani och öppnade ytterdörren
- Ja, och sluta prata om det nu. Sa jag och klev in.
- Jenna?, jag och din lilla syster ska gå och köpa kläder inför skolfesten och pappa jobbar, klarar du av att hålla huset?! Ekade mammas röst från vardagrummet.
- Aa, jag har Stef med mig! Svarade jag.
- Hej Stefani! Sa mamma välkomnande och krama om Stefani.
- Hej Miss. Beckham. Jag gick upp för trapporna och öppnade dörren till mitt sovrum, slängde ner mig på sängen och kände hur skuldkänslorna landa på mina axlar.
Kayla har försökt undvika mig hela dagen idag efter det som hände igår kväll. Enligt henne var allt bara något pinsamt missförstånd fast jag visste hela tiden att hon gillar mig. Alkohol var bra på ett sett, man erkänner grejer man aldrig skulle säga om man var medveten om det.
- Kan du komma hit ett tag. Ropade jag Kayla från vardagsrummet. Hon kom alldeles smygande ner, hon var säkert jätte öm eftersom jag var ganska hård mot henne igår kväll, den stunden jag hade igår hade jag väntat på väldigt länga. Hon ställde sig framför mig med armarna i kors.
- Sätt dig. Sa jag och kollade på platsen bredvid mig.
- Justin säg bara vad du vill… vägrade hon och gav en suck.
- Sitt. Upprepade jag och höjde båda ögonbrynen. Hon stirrade storögt på platsen bredvid mig och med en suck försökte hon ta sig fram. Hon satte försiktig bredvid mig och kollade ner på sina.
- Har du ont? Frågade jag försiktigt och la en hand på hennes lår. Hon vred huvudet åt mitt håll och kollade på mig –var det där ens en fråga?-blicken.
- Okej, jag fattar, men du ville det.
- Ursäkta mig men jag var full, jag kommer inte ihåg att jag sa ”ligg med mig Justin” till dig igår?!
- Ja men vet du varför du blev full? Frågade jag testande.
- Nej?... sa hon döljande och vände bort blicken.
- Eftersom du var avundsjuk, avundsjuk på mig för att jag dansade med en tjej. Sa jag och hoppade närmare henne.
- Det var jag inte alls, jag vet inte ens vad du snackar om. Sa hon och hoppade ifrån mig.
- Är det därför du skrek ut att hon är en hora? Frågade jag och höjde ena ögonbrynet.
- Eh? Den där bitchen gav mig irriterande blickar innan hon börja dansa med dig det var därför jag kallade henne hora. Sa hon skyddande.
- Visst, jag fick i alla fall veta att du gillar mig den kvällen och vi behöver inte ens ta upp hur jag kysste dig eftersom hur mycket du skrek igår, fattade jag att du gillar det. Sa jag skrattande.
- Seriöst, jag var full, och vet du vad? Killen jag kysste i klubben var mycket bättre en dig. Sa hon och försökte få mig avundsjuk. Just nu kunde ingen ända på vad Kayla tyckte om mig, jag visste att hon gillar mig och det var det ända jag behövde veta.
- Jaså det säger du? Spelade jag med och kom närmare henne.
- Ja… sa hon nervösare den här gången och lutade sig bak.
- Jag tror inte dig. Viskade jag, tog tag i hennes nacke o kysste henne. För en gång skull drog hon sig inte ut, det fick bara mitt leende bli ännu större.
- Jag älskar dig Kayla… sa jag raspigt och kollade in i hennes ögon. Hon tittade upp mot mig och log.
- Hatar dig också. Sa han och la despirat sina läppar mot mig.
-flashback-
- Kayla…
- Mmm? Sa hon och vände blicken mot mig.
- Är vi vänner? Frågade jag och kollade upp mot henne.
- Visst, fast ändra aldrig uppfattningen att jag inte hatar dig, för det gör jag, looovar! Sa hon och förlängde på o:et.
Han har hela tiden sagt att hon hatar mig och när hon sa det trodde jag verkligen att hon hatade mig. Fast hennes ”hat” är något helt annat. Alla gånger hon sa ”jag hatar dig Justin” kan också ha betytt ”jag älskar dig Justin” varför är hon så komplicerad, varför säger hon inte sina känslor rakt ut. Med det är ingen jag kan göra åt. Just nu ville jag bara ha kvar den här relationen med Kayla.
- Är du okej? frågade jag och kollade ner på hennes intryckta ansikte som låg på mitt bröst.
- Mmm. Stönade hon bara och tyckte in sitt huvud på min nacke.
- Är du trött? Viskade jag och kammade hennes hår med mina fingrar.
- Kunde du inte vara lite försiktigare? Frågade hon och lutade sig en aning upp.
- Du var arg, jag var arg, nej jag kunde inte gjort det på det romantiska sättet. Hon rodna och gömde ansiktet under sitt hår.
- Säg inte så igen. Sa Kayla och kikade igenom sitt hår.
- Varför inte? Jag tycker om se dig rodna. Sa jag och kramade henne hårt.
- Justin… stönade hon och kollade små irriterat på mig.
- Förlåt… viskade jag och pussade henne lätt på håret. Jag låg kvar på soffan med Kayla i ett tag. Hon var så tyst, det var så ovanligt henne. Allt påminde mig om förr, deja vu…
- Har något planerat idag? Frågade hon alldeles viskade efter den långa tystnaden.
- Jag har mycket planerat båda för mig och dig…
Allt kändes fel. Att vara tillbaka med Joseph var fel. Alla känslor jag hade känt känner jag inte.
Jag hördes inte hemma i hans famn längre och det ville jag inte. Via ett samtal förstörde jag allt.
Det finns säkert någon där ute jag verkligen kommer falla för…
