bieberdrama.blogg.se

Jag kollade konstigt på Kayla sedan på mobilen, hur fan visste hon om Courtney? Jag har aldrig berättat om henne till någon, bara till grabbarna. Och jag vet att ingen skulle ta upp henne, eftersom Courtneys kapitel har jag stängt för länge sedan. Och vem fan bad horan Leona att ringa mig?!

- Vad sa hon till dig? Frågade jag Kayla och tog tag på min mobil med ett hårt grepp.

- Hon undrade bara om jag visste med Courtney var, och vet du vad Justin? Jag struntar i vem hon är, jag har ingen lust att snacka om det här. Sa Kayla och gick upp till sitt rum.

Jag kommer inte kunna sova i natt om hon gör så här mot mig. Jag hatar det här. Att det alltid är någon eller något som kommer emellan oss. Jag trodde jag hade fått Kaylas tillit.

Jag sprang snabbt upp för trapporna och gick mot Kaylas rum, låst. Jag visste att hon inte skulle öppna, eller svara så det ända sättet var att hämta extra nycklarna från mitt rum.

Jag tog nycklarna i ena handen och gick tillbaka med snabba steg till Kaylas dörr. Smidigt öppnade jag dörren och såg Kayla sittande på hennes säng.

- Kayla jag kan förklara allt, gråt inte. Viskade jag försiktigt.

- Vem sa att jag gråter? Min mascara är för dyr för dig. Sa hon raspigt. Jag log och gick emot henne. Hon torkade bort sina tårar snabbt och kollade bort mot mitt håll. Jag hatade se henne så här. Jag smekte hennes haka och sedan vände den mot mig, så Kayla kollade på mig.

- Vill du veta vem Courtney är? Frågade jag försiktig medan jag smekte hennes kind.

- Visst. Svarade hon kort och lyfte på axlarna lätt.

Jag lutade mig tillbaks mot sängen.

- Kom. Viskade jag och la en hand bredvid mig. Hon skakade snabbt på huvudet och kollade bort från mitt håll.

- Snälla gör inte så, kom, snälla. Bad jag denna gång. Hon suckade djupt och vände sig mot mig. Kröp fram till mig och gjorde sig bekväm bredvid mig. Jag pussade henne lätt på huvudet och la en arm runt hennes axel.  

- Courtney var min första kärlek. Började jag, jag kände hur Kaylas kropp spände till när jag sa ordet kärlek.

Det fick mig att le, att hon fortfarande blir avundsjuk för varenda liten grej.

- Jag träffade henne dagen jag fyllde 17, jag ska inte ljuga med dig men jag var en player då, hon var annorlunda och inte som alla andra tjejerna jag hade träffat, det fanns något i henne som var speciellt. Fortsatte jag.

- Så du älskade henne? Frågade Kayla svagt. Jag ville inte ljuga rakt i ansiktet på henne, så jag gav ett ärligt svar.

- Ja, för jag trodde att hon verkligen var något speciellt, fast det visade sig att hon var som alla andra tjejer, en patetisk hora som inte förtjänar ett enda öre jag slösade på henne. Avslutade jag och kramade om Kayla.

- Vad gjorde hon?

- Hon var bara en lögn jag trodde på, en falsk bitch som inte förtjänade min tid.

Jag ville inte gå in i detaljer. Jag hade inte lust att tänka på henne just nu, för jag vet hur arg jag skulle bli. Jag tror Kayla förstod mig just nu.

Jag ställde mig upp och gick mot balkong som var mitt emot sängen. Luften var kall.

Jag tog cigarettpaketet som låg på balkongsbordet, tog en cigarrett, stoppade den mellan läpparna, tände den och sög in gifterna.

- Tack. Viskade hon och gav mig en lätt puss på läpparna. Jag rynkade på ögonen brynen och kollade oförståndigt på henne.

- För vad?

- För att du var ärlig med mig, vad annars? Sa hon och skrattade lätt. Att höra henne skratta gjorde mig lugn och glad inbodds.

-Ska jag vara ärlig och erkänna något annat till dig? Frågade jag och slängde ner cigarettfimpen från balkongen.

- Vadå? Frågade hon smickrat.

- Du är het som fan när du är avundsjuk. Sa jag och kysste henne hårt på läpparna, hon backade bak mot sängen utan att avbryta kyssen. Jag slängde ner henne på sängen, kröp över henne och fortsatte kyssa henne runt nacken.

- Vill du veta något Bieber? Frågade hon smickrat och kollade in i mina ögon. Jag höjde ena ögonbrynet för att få ett svar.

- Du är het som fan när du blir kåt. Jag kunde inte hålla mig, jag brast av skratt. Det lät så roligt när Kayla sa den meningen för jag har aldrig sätt den här sidan av henne.

- Varför skrattar du? Frågade hon och slog mig lekfullt på bröstet.

- Nej, det var inget babe, fortsätt snacka. Sa jag snabbt för att inte skratta.

- Ha- Ha- Ha, jätte kul babe. Svarade Kayla sarkastiskt och la armarna i kors. Så denna gest skulle då visa mig att hon är sur.  Jag drog Kayla mot mig och kramade om henne hårt.

Hon var bara min.

 

Alisha hade berättat till Vendela att killarna idag skulle till en klubb nära centerparken, ett kvarter bort ifrån var Vendela bodde. Och det var det bästa sättet att hitta Conor. Han hade nämligen ignorerat henne sedan de kom från Canada. Vendela ville inte springa efter honom som om hon behövde honom i sitt liv, utan hon hade planerat något annat till Mister Conor.

Vendela stod framför spegeln och touchade upp sig. Hon tog ut ett illrött läppstift och pressade den mot hennes läppar. Hon visste hur mycket Conor gillade när hon hade på sig just den färgen på läppstift. Vendela gick mot garderoben och tog ut klänningen hon och Alisha hade planerat sedan igår. En svart kort klänning med bar bak, tillsanmans med ett par vinröda pumps.  

Vendela gick ut från lägenheten med en lite handväska i högra handen. Klockan hade snart blivit tio på kvällen. Vendela gick ner för porttrapporna och ut till den kalla luften.

 

Från Alisha:

Jag är här och de är här också, Conor har inte börjat supa än så skynda innan han gör det!

 

Vendela började gå snabbt och ignorerade alla hungriga blickar på henne.

Hon vände sig mot ett hörn och gick mot klubben. Musiken hördes redan ut från byggnaden och folk trängdes i kön för att komma in. Vendela gick i sina klackskor till en av väktarna och fjäskade sig in, och som vanligt lyckades hon. Att fjäska var den grejen hon verkligen lyckades med.

 

Till Alisha:

Möt mig vid entrén är här nu.

 

Vendela stod vid ett hörn och kollade sig omkring för att vart Alisha hade tagit vägen. Vendela såg en skuttande Alisha hoppandes mot hennes håll. Hon vinkade mot Vendela och samt emot henne.

- Äntligen! Pustade Alisha ut och tog tag i Vendelas arm.

- Så vet du vart dom är? Frågade hon Alisha och kollade ivrigt runt.

- Ja, jag har umgåtts  med Markus hela tiden, du vet Liz’s ex, om jag ska vara ärlig så är han riktigt söt. Viskade hon högt som om hon vore en tonåring som precis har listat ut vem sin beundrare är.

- Okej, men vi planerade något innan, om jag minns rätt?

- Han står där, men någon brud, fick aldrig reda på vad han heter. Sa Alisha och pekade på två mörka figurer. Ilskan kokade i Vendela. Snabbt tog hon av sig skinnjackan och viftade med höfterna fram till Conor. Han såg inte henne från början, så Vendela tog ett steg närmare. Hon satte sig bredvid honom på en barstol, och väntade tills han la märke till henne. Några minuter och Conor vände sig om.

Han reagerade inte först, fast när han tog en bättre titt på Vendela såg han henne. Det konstiga var att han inte brydde sig, han bara fortsatte vara med tjejen. Vendela stod inte ut att se den syn, tårarna bara rann ner från hennes kind. Hon trodde aldrig den dagen skulle hända, och nu kommer den.

Jag fixade snabbt håret, satt på mig jackan och gick ut från Justins hus. Jag gick längst ut gatan för att hitta en taxi som kunde köra hem mig. Jag hade ingen lust att sitta hemma hos Justin och vänta tills han kommer hem, jag hade viktigare saker för mig att göra.

En bild med snabb hastighet kör rakt framför mig och blockar vägen jag gick på. Det blev som en lite chock eftersom jag inte var beredd på det.

- Hoppa in i bilen, jag jobbar med Justin. Sa mannen som satt i bilden. Jag tvekade snabbt och vände mig om.

- Vad vill du mig?

 

- Detta är viktigt, om du vill Bieber ska dö? Så visst. Sa han och gasade på gaspedalen.

- Vänta! Sa jag snabbt och kollade osäkert på bilen. Varför vill han att Justin ska dö? Och vad vill han honom?! Jag kollade hastigt mot bilens håll, sedan bort. Jag fan vill att han ska dö?! Och hur känner han mig?! Jag gick med osäkra steg mot bilen och satte sig på passagerarsätet.

- Duktig flicka. Det visade sig att det fanns en till man som satt i bilen, han riktad en pistol mot mitt huvud och kollade hotfullt mot mig. Just nu blev jag väldigt rädd, Justin borde varnat mig att han visst har fiender, eller vad än dessa mäniskor är för Justin.

Klockan var runt ett och jag låg fortfarande på sängen, med Markus. Jag trodde aldrig jag skulle gå så långt. Fast jag hade inte ett sådant starkt band mellan mig och Liz så skuldkänslor hade jag inte.

Han sov fortfarande, så fridfullt. Jag ställde mig upp, tog tag i min morgonrock och slingrade den runt min kropp. Jag vet inte hur jag hade lyckats ta honom hit, fast är inget jag ångrar.

Markus mobil började ringa, innan jag hann väcka honom tog jag tag i mobilen och svarade.

- Ey Markus, jag tror Snake’s grupp har börjat ta över våra områden, vi ska träffas nu var fuck är du din fucking bög?! Har jag Justins ilska röst höras genom mobilen.

- Men klarar ni inte av jobbet utan honom eller?! Låt honom vila fan! Svarade jag och gick ut till hallen för att inte väcka honom.

- Alisha?! Var fuck gör du med Markus, ge mig honom nu det är viktigt! Vrålade han.

- Tyvärr, han sover och är trött av din äckliga röst Justin, gå och häng dig fan. Svarade jag och la på. Jag gillade verkligen att gå på Justins nerver, fast jag gick nog över gränsen. Jag vet hur mycket han hatade när jag la i mig i hans arbete.   

Markus hörde Alishas röst från hallen. Han ställder sig upp, tar på sig sina byxor, t-shirt och går ut från sovrummet. Hon la ifrån sig mobilen så snabbt hon fick syn på Markus. Hon hade Markus mobilen i ena handen medan den andra hade på höften.

- Varför har du min mobil? Frågade Markus irriterat och tog tag i mobilen.

- Det var bara Justin, det var i alla fall inget. Sa Alisha snabbt medan hon kollade ner. Det var inte meningen att göra honom arg.

- Nästa gång, svara aldrig på min mobil, alla samtal jag får är viktiga. Svarade Markus, la mobilen i bakfickan och gick ut från Alishas hus.

Han gick med hastiga steg mot bilen, tog ut mobilen mot bakfickan och ringde Justin. Han svarade efter några signaler.

- Om det du Alisha kommer jag fucking döda dig. Var det första Justin sa. Markus skrattade och startade på bilen.

- Nej, lugna dig fan, det är jag.

- Bäst för dig, varför svarar den där idioten när jag ringer dig? Säg inte att du ligger med henne på fritiden? Frågade Justin och skrattade.

- Jag tror inte det var anledningen varför du ringde mig, säg vad du vill snabbt. Markus ökade farten och fixade till mobilen så den satt bra på örat.

- Vi ska ha möte, jag och grabbarna är redan här, fast eftersom du är ett sån trög jävel ska du alltid komma så himla sent.

- Wow, är det något mer du vill klaga på nu eller? Låt mig köra i lugn och ro fan. Och med den meningen la Markus på.

 

Grabbarna satt runt bordet och diskuterade om the Snake’s, n stor gangster grupp som härjar i Canada. Justin sitter irriterad och kollar på grabbarna medan hans mobil helt plötsligt ringer.

Det stod Kayla på displayen. Han får ett litet leende på läpparna och svarar.

- Är det Bieber? Hör han en okänd man säga genom mobilen. Justin ställer sig hastigt upp och slänger på bordet framför honom.

- VEM FUCK ÄR DET HÄR?! Vrålar han av ilska och andas tungt.

- Du borde inte bara lämna dina affärer helt plötsligt bara sådär i Canada, jag hörde att din tjej här sysslar med samma skit som du gör, du får väll hoppas att hon avslutar dina affärer.   

 __________________________________________________________________________________

FÖÖÖÖRLÅÅÅÅT FÖR DÅLIG UPDATE!! ny kapitel kommer inom kort! :)

 

 

 

 

Jag vaknade på Justins bara bröst, snabbt ställde jag mig upp och kollade generat på Justin. Att jag fortfarande skäms att vara runt hans närvaro gjorde mig galen. Jag har aldrig känt så här, och här kommer Justin Bieber och ändrar på hela Kayla Stones beteende.

Han vände sig om försiktigt, fast fortfarande sov. Jag smög ut från Justins rum och gick till rummet jag brukade sova i, öppnade garderoben och satte mig framför den. Jag är nog inte den ända tjejen som har svårt med att välja kläder, det var inte så! Jag brukade aldrig bry mig vad jag har på mig. Men det har också Justin ändrat med mig. Jag log av tanken hur mycket han nu betydde för mig och tog ut ett par jeans och en t-shit Justin en gång i tiden hade köpt till mig. Jag kommer ihåg att jag lämnade kläderna här eftersom Justin hade köpt dem till mig, den träskallen jag var då.

Jag tog av mig t-shirten jag sov i och satte på mig tröjan samt jeansen.

- Är du redan vaken och påklädd? Hör jag Justin raspiga röst tala ut. Jag vänder mig om snabbt och himlar med ögonen.

- Knacka Bieber, jag kunde faktiskt stå här naken. Dramatiserade jag.

- Det skulle bara göra utsikten ännu bättre. Sa han och började gå mot mig. Mina kinder rodnade till en aning till den meningen. EFFECKTEN!

- Varför väckte du inte mig? Frågade han och slingrade sina armar runt min midja.

- Jag vaknade för fem minuter sen Justin.

- Visst vi säger väll så, idag tänker jag inte låta dig gå ut ur mitt sikte, bara jag och du hela dagen. Sa han och kysste mig lätt. Jag tvekade och han märkte det.

- Vadå? Vad är felet? Frågesatte han direkt.

- Jag kan typ inte mysa med dig hela dagen eller vad du än har planerat, jag måste träffa tjejerna.

- Varför? Jenna och Alisha är i skolan, vem annars ska du träffa?

- Wow tack för den Justin, jag visste inte att dom var mina ända vänner… svarade jag sarkastiskt. Justin skrattade bara.

- Menade inte så, men berätta, vem är dom här min babe ska träffa jag inte känner? Frågade han och gungade lite åt sidan.

- Vendela, Anna och Kesha, och ja! jag är vän med dem OCH vi träffades av slump så dom frågorna behöver du inte fråga. Sa jag och lutade på huvudet mot honom.

- Wow, jag verkar ha missat en hel del information.

- Inget viktigt i alla fall, vi försöker bara försörja och få oss stå på fötter igen, inget att oroa sig för. Justin kollade bara konstigt på mig, jag vet hur mycket han hatar när jag säger så. Men vad ska jag göra? Det är sanningen och förr eller senare kommer han få höra det.

- Seriöst? Ska du verkligen börja göra dealer med transporet? Kayla har vi inte pratat om det här? Säger han bittert och drar en hand igenom sitt hår. Jag vill verkligen inte gå igenom detta igen, jag orkar verkligen inte bli ovän med Justin just nu och sluta prata med honom.

- Jag lovade dig, jag kommer inte skada mig eller resten av oss. Bekräftade jag bekvämt.

- Jag bryr mig inte om resten Kayla. Erkände han.

- Okej, jag kommer inte skada mig, och kommer du inte ihåg? Du skulle hjälpa oss med detta. Försökte jag övertala.

- Kayla jag kommer inte övertygas med det, jag har redan sagt mitt svar och det är ett nej, jag vill inte att du ska jobba med sånt, jag har tur som inte har fiender som önskar min död just nu Kayla.

- Jag orkar verkligen inte prata om det här just nu Justin… Gav jag upp och vände mig om för att gå mot dörren. Justin drar mig i armen och omfamnar mig hårt.

- Gå aldrig bara sådär…

Jag nickade mot hans bröst.

- Aldrig.   

Vendela satt i väntan på Conor.

Idag skulle killarna äntligen komma hem från Canada.

Vendela var rätt nevös över att se Conor igen även om ilskan i henne kokade. Killarnas flygplan hade landat för 2 timmar sedan och Conor hade inte kommit hem än, det var nog det som gjorde Vendela arg samt orolig. Men det värsta av allt är nog när Conor går igenom ytterdörren för att möta Vendela. Hur kommer han reagera? Hur kommer Vendela reagera? Alla frågor snurrade runt i Vendelas huvud. En orolig känsla dök upp i magen när klockan ännu passerade 30 minuter.

 

Vendela ställde sig oroligt upp för att gå ut, han svarade inte på hennes samtal, vad var Vendelas roll då? Sitta och vänta tills herr Conor kommer hem tiden som passar honom?  Hon tog tag i sin väska med ett grepp och gick ut från lägenheten.

Vendela tog ut mobilen och sms:ade Kesha, de skulle möta någon stans fast vart visste hon inte.

Vendela gick ut från byggnaden och gick längts gatan. Hon kollade sig omkring för att se om kanske fick syn på Conor, fast han fanns ingen stans. 

Med bestämde steg gick hon mot närmaste busshållsplats och väntade på första bussen som tog henne till området bredvid ungdomshemmet.

En stor del påminde ungdomshemmet påminde Vendela om hennes barndom, en dold hemlighet som ingen vet om, inte ens hennes närmaste, Conor som kanske inte alls var den personen hon förväntade sig vara.

Vendela hade bott i ungdomshem fram till åldern 17. Vendelas föräldrar hade separerats sedan ung ålder. Hon kommer fortafarna ihåg kvällarna då hennes föräldrar hade bråkat om Vendela. Vendela var då 8 år.  En av deras grannar hade polisanmält familjen. När polisen kom till deras familj så blev konflikterna så klart ännu värre. Efter några veckor bestämde socialen att Vendela inte kunde på i sitt hus så hon blev tagen och sedan lagt i ungdomshus. Tiden gick och hon kom ut, började jobba och ordnade sitt liv.

Bussen stannade vid busshållplatsen bredvid ungdomshemmet och det stora centrumet ett kvarter bredvid. Mobilen ringde, hon slingrade snabbt ut den från handväskan Vendela hade vilande på hennes arm väck.

- Hallå?    

- Var är du? Det är Anna, Kesha är sen och jag står i en park jag aldrig har varit i, kan du skynda?!

- Okej, jag står framför en park, jag tror jag ser något litet här ifrån. Skojade Vendela och skratta.

- Ha-Ha jätte kul, skynda din tröga åsna, det är svin kallt,  sommaren har inte kommit än! 

Vendela la på och gick emot Anna, när Vendela kom fram satt Anna ihop knuten som en liten boll på än bänk.

- Det var på tiden att du kom, promenerade du hit eller vadå? Sa Anna irriterat.

- Ja det gjorde jag.

Anna kollade irriterat runt och ställde sig upp för att gå in någonstans, det spelade ingen roll, bara hon gick in till värmen.

- Ven, du får säga till Kayla att vi går in till ett centrum eller fik, bara vi går in eftersom jag fryser ihjäl snart. Dramatiserade Anna och började gå mot närmaste fik. Vendela småsprang efter Anna som nu verkligen behövde värme. Medan de gick sms:ade Vendela Kayla platsen de skulle vara i.

De gick mot ett litet café runt ett hörn. När Anna steg in såg hon Kesha sitta där, med en man. Mannen hade en luva på sig, så det var svårt att se vem. Kesha märkte inte att Anna och Vendela var där. Caféet hade en annan design, två höga väggar med soffor skruvat in i väggarna och ett bord i mitten. Vendela och Anna smög sig fram till bordet bakom Kesha. Tjejerna satt en stund där, det försökte lyssna sig fram vad som pågick mellan mannen och Kesha. Det kanske inte var deras uppgift att vakta Kesha som om hon vore ett litet barn, fast tanken att Kesha var med just den mannen oroade Anna. Man kunde höra då och då vad de sa.

 

- Jag….. gör…… det är för riskabelt…… jag….. försöka.

Utflykt med klassen, jaha jag hoppas att ingen lägger märke till mig nu eftersom just nu skulle Jenna Beckham bli skolans badass. Jag orkade inte stanna kvar och läsa om hur romarriket bildades. När lärarna tittade bort och fångade elevernas uppmärksamhet smög jag ut från gruppen och gick med snabba steg till pendeltågsstationen. Jag hade lovat tjejerna att träffa dem någon stans. Jag fick sist ett sms från Vendela att de var i ett café och att jag skulle skynda mig. Jag gick mot pendeltågstationen, enligt Anna skulle tåget stanna exakt framför caféet tjejerna nu sitter i.

Jag hade ingen aning vart Alisha hade tagit vägen, de hade särat på mig och Alisha så båda vi gick på två helt olika grupper. Skolan hade diskuterar om mig med mina föräldrar om mig och Alisha.

Mina föräldrar tyckte att mitt beteende hade ändrats på grund av mitt nya umgänge så jag fick inte gå ut efter skolan. Just nu såg mitt liv ut så här: åka till skolan och sedan komma direkt hem igen.

Så jag passade på att gå och träffa tjejerna på skoltid.

Det kanske är konstig att man är 19 år och har föräldrar som är efter dig fast du nu är vuxen, fast mina ändras aldrig.

 

Dylan har försökt att nå mig flera gånger den senaste tiden, fast jag har bara ignorerat hans sms.

Det känns som att jag inte har tid med en pojkvän just nu. Och det här jobbet vi håller på med behöver jag verkligen.

Jag älskar min familj fast det är en grej att älska dem och en annan att leva med dem.

Så fort jag har en bra summa pengar i handen tänker jag flytta hemifrån. Jag tänker inte be mina föräldrar om pengar, för om jag gör det? Kommer de fråga vad jag behöver det till, och varför jag ska flytta hemifrån och MASSA andra frågor.

Mina lärare märker i alla fall aldrig när jag smiter ut från lektionerna så inga problem med det.

 

Den enda personen jag kommer sakna där hemma är Lucy. Min lilla tonåring som snart kommer vilja upptäcka världen som sin storasyster. Jag önskar bara att hon ser det bra och inte det dåliga.

Världen nu förtiden är bara beroende av pengar, med pengar kan man göra allt, och tyvärr är jag själv en av dem. De ser inte det goda i livet, jag hoppas Lucy kan ändra den bilden hos familjen Beckham.

 

Jag kom fram till stationen Vendela sa åt mig att stanna vid.

 Det var ett kvarter, kanske smutsigt och fattigt, påminde mig om filmerna man brukar se i tv om förorten. Ett gäng ungdomar hängde utanför ett centrum.

Jag hittade snabbt upp adressen tjejerna hade sagt åt mig att gå till. Det var ett litet café runt ett hörn. Jag gick in och sökte upp tjejerna, caféet hade en konstig design, det var svårt att hitta dem, varje bord hade två väggar, man satt i små hörn.

 När jag såg Anna och Vendela drog det in mig snabbt till sätet bredvid Anna och bad mig att vara tyst.

- Har det hänt något eller? Frågade jag fundersamt.

- Schhh, Jag lovar Jenna säger du ett ord till klipper jag av dig tungan. Hotade Anna. Det fick mig faktiskt att skratta, Anna gjorde alltid en konstig min medan hon hotade folk som är rätt rolig.

- Käft. Sa hon snabbt.

- Men kan någon då förklara till mig vad som händer? Viskade jag tyst och studerade tjejernas miner. De var helt tysta. Vendela kollade bak och sedan på Anna.

- Hon har gått. Sa Vendela. Anna suckade och sedan kollade hon på mig.

- Vem har gått?

- Kesha. Svarade Vendela och sucka.

- Skulle hon inte heller vara med oss, och med vem var hon egentligen? Och var är Kayla.

- Vi vet inte med vem hon var i, och du behöver inte ens fråga om Kayla hon är säkert med sin loverboy. Svarade Anna irriterat.

- Varför är du så irriterad av det? Varför går du inte själv och träffar Alex, jag har för mig att killarna kommer hem från Canada idag? Varför går du inte och träffar Alex? Frågade jag och tittade på en irriterad Anna.

- Prata inte om honom Jenna. Sa hon snabbt. Jag vände mig mot Vendela för att få ett svar om Conor fast hon skakade bara på huvudet.

- Båda är två kuksugare som inte förtjänar en tjejs uppmärksamhet. Sa hon snabbt.

- Och det är därför ni är irriterade på Justin o Kayla?

- Kan du aldrig hålla käften Jenna?! Skrek viskade Anna och la armarna i kors.

Jag nickade långsamt som svar och tog upp mobilen ”Två olästa sms från: Lucy” jag låste upp skärmen och läste sms:en högt ”Jenna kan du snälla komma hämta mig från skolan?”

”Snälla Jenna!”

 

 

När Kayla gick mötte jag upp grabbarna i en tattoobaren. Alla satt o drack, och så klart ska jag också hänga med.

- Jag hoppas någon har saknat mig? Sa jag och tog en av burkarna som stod på bordet.

- Som fan, det var så fucking tråkigt utan dig. Sa Conor och skratta, han var helt klart full.

- Sluta vara så damn sarkastisk Conor! Svarade Alex bakifrån.  Jag skratta och satte på soffan med en duns, öppnade burken och tog en klunk.

- Låt grabben vara Alex, det är bra att vara ärlig, du behöver inte avundsjuk. Sa jag och tog en till klunk av ölen.

- Så vad händer ikväll grabbar, ska det bli som gamla goda tiden? Sa Markus och höjde ena ögonbrynet.  Alla vi fattade vad han menade.

- Såklart! De här ska vi ju fan fira! Skrek Conor och slängde sin ölburk mot väggen. Alla vi skrattade bara, jag visste vart min gräns gick med alkohol, så jag drack inte för mycket så jag kan köra hem utan att någon snut drar mig åt sidan. Leona kom in genom dörren och satte sig på en av barstolarna.

- Va fan hon här? Brast jag och tappade humören.

- Chilla, hon är ju en av oss. Sa Conor och smekte hennes rygg.

- Du har väll inte glömt att du redan har en brud, va?

- Du tror jag glömde? Den där bitchen har inte slutat ringa sen jag kom hit. Sa Conor irriterat. Jag skakade på huvudet och ställde mig upp.

- Well, vi ses ikväll då grabbar, och se till att den där bitchen inte följer med. Sa jag och pekade på Leona. Killarna nickade medan Leona bara gav mig en smickrande blick.

Jag hatar henna som fan, om hon förstör min relation med Kayla igen? är idag hennes sista andetag.

 

 

Jag umgicks med Wilma idag, jag orkade verkligen inte med skolan och allt annat skit. Vi gick hem till mig, som tur har inte dem där männen försökt komma hit eller tagit sönder huset.  Jag hade ringt de som ägde fastigheten så de skulle byta lås till ytterdörren och att varje dag klockan nio låsa trädgårdens staket.

- Så, nu har du säkrat allt, kan vi göra något kul nu? Frågade Wilma för hundrade gången.

- Vad vill du göra? Frågade jag och himlade med ögonen. Hon tog tag i min arm och drog upp mig till mitt rum. Wow, det känns som om att jag inte har varit här på århundrade fast sist var för två veckor sedan.

- Okej? Kom till saken Wilma.

- Okej, okej, så du vet hur knäpp jag var som ville få Justin till mig själv, och hur ledsen jag blev när han blev ihop med den där bitchen Kayla?

- Hon är faktiskt min vän. Lade jag till snabbt.

- Skit samma, men de var inte det jag ville prata om, så jag hittade den här urgulliga killen som heter Anthony, och du har ju det där progemet i din dator. Sa hon och kollade på mig med dom där ögonen jag nu skulle säga ”Ja självklart får du det!”

- Kom till saken.

- Jag vill att du ska söka upp den här snubben till mig, jag vill ha hans nummer! Det ända jag vet är att han heter Anthony Gold och är 20!

- Jag har inte ens en sån program? Svara de jag ärligt, eller vad jag nu kommer ihåg.

- Jo! Kom igen Alisha, va inte så irriterande! Gnällde Wilma och drog på min arm.

- Okej, okej. Jag startade på min dator och skrev ner hans namn.

- Okej Wilma, Anthony Gold är en 46 årig man som har tre barn en ful fru, gumman jag vet inte vad för bild han har lagt eftersom här ser han ut som en döende schimpans. Sa jag och höll mig för skratt.

- Vänta låt mig se! Protesterade Wilma och tog laptopen från mina knän. Det dröjde inte tills hon gav tillbaka datorn och tjurade på min säng i minst en halv timme.

Jag och grabbarna klubbade ett tag, klockan var runt tolv snart. Det kändes som gamla goda tiden. Jag hade saknat att vara med grabbarna och ha kul, det var ett tag sen jag gick till en klubb och idag var ett perfekt tillfälle. Jag och Markus satt på varsin barstol medan resten dansade runt som vilda djur.

- Så hur går det med din tjej?! Frågade jag Markus.

- Liz?!

- Vem annars? har du fått en annan eller?! Frågade jag och blinkade mot honom.

- Glöm bara bort henne. Sa han snabbt.

- Varför?! Skrek jag så han skulle kunna höra mig av den höga musiken.

- Kom. Sa han och ställde sig upp. Jag gick efter ut till entrén. Han lutade sig på sin bil och tände en cigarett. Jag tog ut paketet från bakfickan och stoppade själv en mellan läpparna.

- Hon gjorde slut.

- Varför? Frågade jag med jag tände cigaretten.

- Bitchen Leona hade lagt min mobil i hennes väska, så när hon ringde mig på kvällen svarade horan. Sa han irriterat och spottade på asfalten.

- Vadå kan du inte få tillbaka henne? Frågade jag och blåste ut röken.

- Jag önska hon va som Kayla, en tjej som kan förlåta sin kille och höra ut honom. Sa han och tog ett bloss. Jag log av meningen han precis sa, jag kanske har tur att jag har en tjej som hör ut och förlåter mig.

- Det suger, men hon kanske inte var den rätta till dig, kommer du ihåg  Courtney? Jag trodde vi skulle dö tillsanmmans, fast ett litet misstag fick henne att hata mig, hon lät mig inte ens att förklara, jag trodde att jag aldrig skulle älska efter henne, och kolla nu, jag har tjejen jag inte trodde fanns, ge aldrig upp, det kanske tog tid fast det var så fucking värt det.

- Tack för tipset lillbrorsan, gå hem nu och sluta komma hem så fucking sent, din tjej är nu säkert jätte orolig.

- Jag visste inte att du kunde se hur tjejers hjärnor fungerar, ELLER JUSTE du är ju en!

- Ha- Ha, jätte kul gå hem nu din pussy.

Jag hoppade in i bilen och körde hem, det tog inte så långt tid eftersom klubben var bara några kvarter bort från mitt hus.

När jag äntligen kom hem så låg Kayla på soffan med tv kontrollen i handen.

- Justin, vart har du varit? Frågade Kayla när hon såg mig.

- Hängt med grabbarna, jag berättade ju det till dig? Sa jag och omfamnade henne.

- Jag vet, men sluta komma hem så himla sent, jag hatar att stanna kvar helt ensam. Svarade hon och kysste mig lätt på läpparna.

- Okej, lovar ska bara gå och byta om, okej? Svarade jag och tömde fickorna på soffbordet.

- Gå. Sa hon och log.

Jag skuttade upp för trapporna och log för mig själv, damn vad jag älskar den där kvinnan.

- JUSTIN DIN MOBIL RINGER! Hör jag Kayla ropa från nedervåningen.

- SVARA! Ropade jag tillbaka. Jag hade inget att dölja, hon visste allt om mig och jag visste allt om henne. Jag satt på mig mina pyjamasbyxor och tog av mig linnet jag hade på mig.

- Vem var det? Frågade jag och gick emot henne. Hon satt på soffan med min mobil mellan sina händer.

- Justin, varför ringer Leona din mobil, och vem fan är Courtney?

 

 

 

 

 

Jag satt med Wilma och kollade på en gamla tråkig film Wilma valde från sin hylla. Jag la inte så mycket fokus på filmen. Det ända jag hade minnet var männen som besökte mig för några timmer sedan. Jag kommer fortfarande deras hårde blickar på mig. Jag berättade inget till Wilma. Hon behöver inte oroa sig för det, mina problem är mina. Jag var bara rädd om huset. Om snubbarna märker att jag inte öppnar dörren, kanske de smällar upp dörren förstör huset. Huset jag växte upp i. Jag sträckte mig åt min mobil som låg på bordet, sms:ade min mamma. ”Hej mamma, jag känner mig inte så säker att sova vårt hus länga, det är så stort och jag är alltid ensam på kvällarna, tänker stanna hos Wilma ett tag” Wilma bodde ensam. Hon förlorade kontakten med sin mamma ett bra tag sedan så hon flyttade ut från huset hon växte upp i och flyttade till den här enkla lägenheten, mer har hon inte berättat.

- Mer snacks? Frågade Wilma och höll upp en skål med chips.

- Nej det är bra, jag sa bara ringa ett snabbt samtal.. sa jag och ställde mig upp. Hon nickade och gav mig ett snabbt leende. Jag smög ut från vardagsrummet och gick in till Wilmas rum. Snabbt låste jag upp mobilen och ringde mamma den här gången. Hon svarade inte på sms, det gjorde mig en aning orolig. Efter ett par signaler svarade hon.

- Hallå? Fick jag fram och satte mig på sängkanten.

- Hallå! Alisha?! Är det du? Hör jag mammas röst, det var en sådan stark musik i bakgrunden.

- Ja! Kan du gå in till ett rum eller så, så jag i alla fall hör dig! Svarade jag och sucka.

- Ja visst, förlåt, jag och din pappa blev inbjudna till en invigningsfest. Förklarade hon sig. Jag suckade irriterat och bet min underläpp. Min mamma och pappa festar utanför California medan deras dotter inte kan sova på nätterna. Det som gjorde mig argare var att de inte ens hade tid att ringa mig.

- Kul, jag ville bara höra din röst, saknat er… Erkände jag. Så klart att jag har saknat dom. De är fortfarande mina föräldrar. 

- Vi har också saknat dig gumman, så fort vi blir tillgängliga ringer vi dig, fick ditt sms, det är bra att du umgås med Wilma, jag måste gå nu, ska hålla ett tal, fast kom ihåg! Älskar dig! Och med den långa meningen avslutades vårt samtal. Jag ställde mig upp och gick tillbaka till vardagsrummet med mobilen i handen.

- Vem snackade du med? Frågade Wilma nyfiket.

- Mamma. Svarade jag snabbt och slängde mig ner på soffan bredvid henne.

- Något du vill prata om?

- Det var inget speciellt, hon hade inte tid prata med mig… svarade jag bittert och blängde på mobilen.

- Din mamma kanske bara går igenom någon sorts ålderskris? Se det ljusa i det, du slipper en gnällig som komenterar varenda grej du gör, jag skulle bli arg. Sa hon och skratta för att försökte förbättra stämningen.

- Jag har hellre någon som gnäller och bryr sig än tvärtom.

 Som tur gick kvällen under kontroll. Inga bråk, bara att Robin blev sprakad från Jennas hus. Och det pinsamma är att Robin bor precis framför mig.

Justin såg att Robin försökte kyssa mig och det drev hon till vansinne. Som tur hann jag lugna ner Justin innan han slog ner killen. Jag satt en bekväm hand på Justin låt och kollade upp på honom med ett leende. Han log snabbt tillbaka och slingrade sina armar runt mig. Jag kommer alltid känna mig lugn och säker i hans famn. Det var lika bra att jag och Justin åker hem till mig. Jag ville inte påminna Jenna om ”kärlek”. Jag fattar fortfarande inte varför den bruden är så ledsen över situationen, sa inte killen att han gillar henne eller vad?

Jag ställde mig upp och gick mot ytterdörren.

- Tack för att ni kom, jag ville verkligen det här skulle hända… Förklarade Jenna sig och kollade ner mot marken.

- Det är okej, du visste inte att detta skulle hända, och det är lugnt mellan mig och Justin så det är inget du behöver oroa dig för. Sa jag med en bekväm ton i rösten och log mot henne.

- Okej, men tack i alla fall. Fortsatte hon och kramade mig.  Jag och Justin gick ut ur huset och fortsatte gå längst gatan till parkeringen. Jag satte mig i pasagerarsätet. Justin satte sig så småningom bredvid mig, fast han startade inte bilen.

- Har det hänt något, eller?

- Kayla, jag vill inte att du ska bo i den där lägenheter du bor i, och verkligen inte framför den där bögen. Sa Justin och kollade irriterat på mig, jag trodde vi hade löst detta? Att han hade gått över det.

- Vart ska jag annars bo Justin? Frågade jag och himlade med ögonen.

- Hos mig, då vet jag i alla fall att du är säker, du glömde väll inte att Alisha ringde på din dörr för några timmar sedan och berättade om dom där snubbar, eller?

- Justin, jag klarar av det, du behöver inte överreagera över detta, det är inte så att jag inte har klarat av det förut… mumlade jag på sista meningen fast högt nog så att Justin hörde. Han suckade högt och startade på bilen. Well, ibland får man leka lite svår att få. Jag visste i alla fall att vi kommer stanna framför Justins hus, så det är ingen idé att jag ens nämner något.

- Du tänkte för högt där.. Hör jag Justin säga skrattandes. Jag kollar snabbt generat ut igenom fönsterrutan och försökte att inte le.

- Tror att det är du som inbillar dig där Bieber. Svarade jag snabbt och vända blicken mot honom. Den perfekta för mig med ett leende på läpparna, jag kunde nog inte be om mer. Resten av bilturen var tyst. Pinsamt tyst. Hans min var oläsbar, jag kunde inte se om han var glad eller arg, och det gjorde mig nog stämningen ännu stelare. Ni kanske tror att allt är lugnt mellan oss, fast tro mig. Det är Justin vi pratar om, ena sekunden är han glad, andra arg för ibland inga anledningar.

Han stannade framför sitt hus. Vilket jag redan hade listat ut. Han gick hastigt ut från bilen, och började gå mot ytterdörren. Jag följde försiktigt efter. Jag hatade när det var så stelt mellan oss.

- Är du arg, eller vad? Fick jag ut och rynkade på ögonbrynen.

- Varför frågar du? Svarade han snabbt tillbaka, låste upp dörren och gick in till huset. Jag stannade fortfaranade kvar på stället jag stod på, framför hans ytterdörr.

- Vadå kommer du inte in, eller vadå?

- Är du arg? Upprepade jag och korsade armarna framför bröstet. Han suckade högt och drog en hand igenom håret.

- Nej, jag är inte arg, bara stressad. Svarade han lugnt och gick emot mig. En lättnad föll ner på mina axlar. Jag nickade, gick in och stängde dörren efter mig.

- Jag ska bara upp och ringa grabbarna, gör dig bekväm så länge… sa han och skuttade upp för trapporna. Jag nickade långsamt och gick med långsamma steg till vardagsrummet. Tände på lampan och nöjt av synen. Allt påminde mig om dagarna jag levde med Justin. Dagen han för första gången bad mig följa med till en klubb med honom.

 

~Flashback~

Jag låg på soffan och bläddrade mellan kanalrena medan Justin fixade något vi kunde äta. Justin la pastan i tallriken och gick emot mig.

- Jag kommer börja hata pasta på grund av dig. Sa jag och tittade ner på talriken.

- Varför? Frågade Justin och satte sig bredvid mig.

- Sen jag kom hit så har vi ätit pasta. Sa jag och kollade på Justin.

- Sorry babe, jag är inte en kock, jag är en gangster. Sa Justin och skratta. Jag svarade inte utan börja äta. Man kan väll säga att relationen mellan oss blev mycket bättre, mycket.

- Vi ska klubba idag! Kom Justin på och kollade på mig.

- Va? Varför? Frågade jag direkt och kollade förvirrat på Justin.

- Jag har lovat grabbarna, och jag tänker inte lämna dig ensam här hemma. Sa Justin och la mig ifrån talriken, han gick till fåtöljen och satte på sig linnet som låg bland kuddarna.

- Men vad ska jag ha på mig? Frågade Jag och kollade förvirrat på Justin. Ett litet leende spreds på Justins läppar.

- Jag har köpt något till dig, det finns uppe i ditt rum, gå sätt på dig det och kom ner sen. Sa han och pekade på trappan. Med hastiga steg sprang jag upp för trappan.

Jag gick mot min säng och såg en kort glittrig klänningen liggandes på sängen. Justin? Har han verkligen köpt den här, till mig? Jag satte på mig den, satte på en aning smink och ett par klackskor som låg bredvid sängen. Jag gick med långsamma steg ner för trappan och kollade ner på mina kläder, det kändes inte rätt på något sätt.

- Vad? Ser det inte bra ut? Kan jag inte bara få ha på mig mina jeans?! Sa jag och suckade högt.

- Nej! Du måste vänja dig att gå runt med sådana kläder, vi måste ändra hela din stil Kay. Sa Justin och skratta. Jag skratta sarkastiskt tillbaka medan vi gick till bilen.

 

~Nutid~

Jag satte mig på soffan och kollade på väggarna. Tomma och tråkiga. Det här huset kanske aldrig fick kärlek i alla fall.

 

Mamma kom hem från jobbet medan Lucy satt i sitt rum, och gud vet vad hon gjorde. Min lilla syster som för några år sedan var 8 är nu 13år. En tonåring, och jag har aldrig ens frågat hur hon har det. Gud vad jag känner mig hemsk. Det kanske var bäst att jag umgås med min familj, allt med skola, killar, och nu dealer har gjort mig glömma bort det viktigaste jag har. Min familj. Jag ställde mig upp från sängen och smög fram till Lucys dörr. Jag knackade lätt på hennes dörr, sekunder efter släpper hon in mig. Hon förvånas att hennes storysyster kommer in genom dörren och inte mamma.

- Jenna? Är det något du vill ha, eller? Frågade hon och tog av sig hörlurarna. Rummet påminde mig om ett normalt tonårsrum. Snygga posters på killar och en dator som lyser upp hela rummet. Fast Lucy verkar ha det mer organiserat än mig. Kläderna hänger fint där det borde vara och sägen är bäddad.

- Nej? Borde jag vilja ha något? Svarar jag på ett vänligt sätt och ler. Hon ler tillbaks och skakar på huvudet.

- Försiktigt smyger jag fram och sätter mig på hennes säng.

- Jag ville bara umgås med min lillasyster. Sa jag och tog tag i en av hennes kuddar hon hade dekorerat sängen med.

- Wow, det är första gången du vill hänga med mig. Svarade hon och vände tillbaks blicken mot dataskärmen.

- Vad gör du som tar all din uppmärksamhet? Berätta, jag lovar, jag berättar inte till mamma, har du glömt att jag själv är en tonåring? Svarar jag och blinkar mot henne. Lucy skrattar och skakar på huvudet.

- Du är knäpp, du vet väll det? Sa hon och skratta.

- Knäpp på ett bra sätt i alla fall, så berätta! Vem är det du skriver med, det ända jag hör är att du bombar tangentbordet. Sa jag och kikade över hennes axel.

- Han heter Kevin. Sa hon och vände sig åt mitt håll. Jag nickar och ler.

- Okej?

- Han går i åttan, vi har bara blängt på varandra, fast idag addade han mig på Facebook… fortsatte hon. Jag nickade och höll mig för skratt.

- Så du gillar honom? Pep jag snabbt.

- Men åhh! Va inte så jobbiga Jenna! Sa hon och slängde en kudde på mig.

- Det är okej gumman! Svarar jag och får ur mig all skratt.

- Så vad skriver ni till varandra? Frågar jag och nyfiket. Lucy sätter sig bredvid mig på sin säng med laptopen på knäna. Vi lutar oss mot väggen.

- Ta en kudde, lägg den under datorn. Varnar jag och lägger en kudde på hennes lår.

- Så, här började han skriva. Säger Lucy och pekar hon på skärmen. Jag läser konversationen. Typiskt småbarn.

Kevin: Hej :)

Lucy: Hej :)

Kevin: Hur mår du?

Lucy: Bra, själv?

Kevin: Bra, efter jag hittade dig här i fb, haha

Lucy: Haha, tur för dig då :P

Kevin: Lyckå mig, så vad gör du? :)

Lucy: Inget sitter bara i mitt rum och tråkar, du?

Kevin: Samma här… måste dra morsan ropar, vi chattar sen väll?

Lucy: Visst, skriv du så svarar jag :)

Kevin: Okej! Ses

Lucy: Ses

 

- Jag tror inte han drog sig ut, det var ju han som började skriva till mig. Fortsatte Lucy. Hon visade bilder på honom från hans profil. Wow, lillsyrran kan verkligen hitta snygga killar.

Jag hade saknat sådana stunder. Bara umgås med min familj.

- Nej gumman, tro mig, han gillar dig. Övertygade jag och la en bekväm hand på hennes axel.

- Är du säker? Frågade hon och kollade på mig med hoppfulla ögon.

- Ja, jag är säker. Sa jag och log.

- Såå, jag har typ några frågor jag måste fråga dig som mamma ABSOLUT INTE får veta om. Sa hon och la ifrån sig datorn.

- Okej, vad är det? Frågade jag och la en slinga hår bakom mitt öra.

- Okej, har du förlorat oskuld? Frågade hon försiktigt. Jag kom ihåg dagen jag gick på fest med Stefani. Justin, jag kanske inte just ville förlora den med honom fast hellre Justin än någon annan.

- Ja. svarade jag och nickar.

- Hur kändes det? Frågesatt hon igen, så klart Lucy var nyfiken hur det kändes. Hon var tonårig, och ville veta om sådana grejer. Jag ville själv, fast jag var alltid rädd för att fråga. Jag hade liksom inte någon storasyster som Lucy nu har, mig. Och hon har all rätt för att veta, för jag vet hur det känns.

- Det är en konstig känsla du får, du känner att den personen är nära dig, som om ni vore en, men jag uppmanar dig inte att förlora den i sådan ung ålder Lucy, om du vill förlora den så gör det med någon du älskar och kan litar på, gör inte vad folk tycker du borde göra. Säger jag och lägger en slinga hår bakom hennes öra. Hon nickar förståndigt och ler.

- Tack. Är det ända hon säger och kramar om mig. Jag kramar tillbaka henne och ler. Syskonkärlek finns verkligen, jag kan inte fatta att jag någons har varit sjuk på den här plutten.

- Jenna! Lucy! Maten är klar! Ropade mamma nedifrån köket. Jag märker hur nervös Lucy blev av att höra mammas röst.

- Jag lovar detta kommer  bara stanna mellan mig och dig. Försäkrade jag och gav henne ett bekvämt leende. Hon nickade, båda vi två gick ner till matbordet.

 

Jag var kvar i mitt rum, jag orkade inte gå ner till Kayla just nu. Jag hade saknat henne, ja. Jag gillar henne, ja. Fast lusten i mig fick mig tröttna på allt. Jag slängde mig ner på sängen med mobilen mellan händerna. Jag sms:ade med Jason, en grabb jag verkligen kan lita på. Han berättade till mig om situationen där, och jag berättade om snubbarna som besökte Alisha. Killarna sa att det skulle lösa detta via andra grabbar. Då var i alla fall en grej löst. Nu skulle jag bara få Kayla trygg. Jag bytte om till ett par sköna pyjamasbyxor och gick med bar överkropp.

Kayla satt fortfarande på soffan, med sammas ställning jag lämnade henne. Det gjorde lite ont i hjärtat att se henne på det sättet. Att hon inte kände sig hemma här.

- Kayla… viskade jag och gick emot henne. Hon vände sig snabbt åt mitt håll.

- Ja? svarade hon torrt.

- Du glömde ta med dig ett par klädesplagg den dagen du lämnade, jag tror du hittar en pyjamas, annars kan du bara låna en t-shirt från mig. Sa jag och gick emot henne.

- Justin snälla svara mig ärligt, är du arg? Frågade hon för hundrade gången. Om hon fortsätter ifrågasätta mig hela tiden, kommer jag verkligen bli arg.

- Nej Kayla, jag är inte fucking arg. Sa jag den här gången högre en förut.

- Det låter inte så…

- Så klart det inte låter så, du fortsätter ju fråga mig det hela tiden, tills slut tror jag man blir en aning irriterad. Sa jag och gick upp till mitt rum. Det var inte så att jag inte gillar Kayla, så klart jag gör det. Jag älskar henne, med det fanns små grejer med henne som retade upp mig och gjorde mig irriterad. Jag släckte lampan och la mig ner på sängen. Det stora fönstret framför mig tog in nattljus. Jag kunde verkligen inte sova just nu. Det kändes som om något var fel. Efter några minuter hör jag lätta knackningar. Kayla kommer in med en t-shirt på sig.

- Stör jag? Viskade hon och stängde dörren efter sig. Jag lutar mig och smeker på ett ställe bredvid mig på sängen.

- Kom. Viskar jag tillbaks och ler varmt. Försiktigt smyger hon och lägger sig bredvid mig. Jag håller henne tätt intill mig.

- Du vet att jag älskar dig. Viskade jag och lekte med hennes hår.

- Jag önskar bara du var lite mer öppen av dig…

- Jag ska göra mitt bästa babe, jag lovar. Svarade jag och pussade henne lätt på huvudet.

- Justin? Viskar hon och läggen en hand på min bara överkropp.

- Ja? svarar jag och kollar ner på henne. Hon kommer närmare mig och pressar sina läppar på mina. Kyssen blir allt hetare tills hon stannar till.

- Jag älskar dig också.

Vendela ställde sig upp och gick av tåget. Det var inte ens stationen hon skulle av från fast ilskan i henne fick Vendela ur kontroll. Hon kunde inte hålla sig längre, hon brydde sig inte längre. Vendela bestämde sig för hämnd. Hon visste än inte vem tjejen hon snackade med fast Leona finns med på listan Vendela hade i huvudet. Hur kom den här kvinnan in i våra lov och vad vill hon? Vad är hennes mål? Alla dessa tankar snurrade runt i Vendelas huvud, fast vad än hon tänker så slutar det med Leonas namn. Frustrerat sparkade hon till en soptunna och gick genom en park. Ja hon är svartsjuk, Conor var den ända killen hon skulle kunna vara med, ingen annan har kommit in i hennes hjärtna.

- Anna! Ropade Jenna för hundrade gången. Anna suckade högt och stampade mot vardagsrummet.

- JAG VET INTE!! Svarade Anna irriterat. Hon har nu varit irriterad hela månaden, samt avundsjuk, avundsjuk på Kayla. Justin hit och Justin dit, han är den romantiska killen som gör allt för att få tillbaka Kayla, och vad gör hon? Som en träskalle ignorerar hon honom. Och vad har Alex gjort till Anna? INGET! Han har inte ens ringt henne och det var det som drev Anna till vansinne. Var han verkligen så upptagen? Så upptagen så att han inte ens hade tid  att sms:a sin flickvän?

- Seriöst Anna vart är min mobil? Gnällde Jenna och slängde en kudde på Anna. Anna tog ett tungt andetag för att hålla sig lugn.

- Jag vet fucking inte vart du la din fucking mobil, SLUTA FRÅGA MIG!

- Okej! Chilla! Svarade Jenna och gick ut från vardagsrummet. Och med det var bara Anna kvar i rummet. Frustrerat slängde Anna ner på soffan och andades tungt. Trycket i kroppen bara ökade. Snabbt letade hon sitt cigarettpaket, tog ut en cigarett la den mellan läpparna. Blossen fick Anna känna sig lugn.

- Rökning dödar.. Läste hon tyst och slängde paketet på soffbordet. Kesha kom in i rummet, hon böjde sig efter paketet och la den i fickan.

- Du måste kontrollera dig själv, sist tog du överdos och som tur var Jason här. Började Kesha. Anna suckade högt och ställde sig upp för inte höra orden som kom ut från Keshas mun. Hon visste att Kesha hade rätt, fast hon hatade att Kesha alltid var tvungen att slänga det på ansiktet varenda gång Anna gör något.

Jag satt hemma hos Kayla, Gud vet vad hon gjorde i köket. Jag fick inte komma in eftersom enligt henne ville hon överraska mig. Jag log av tanken. Jag har äntligen fått tillbaka henne, och inget ska sära på oss från och med idag.

- Okej! Kom Justin! Ropade hon in från köket. Jag ställde mig upp, rättade till tröjan och smög in till köket. Hon hade fixat middag för oss, med levande ljus och vin. Jag log och slingrade runt mina armar runt hennes midja.

- Gillar du det? Viskade Kayla.

- Allt du gör älskar jag... Svarade jag ärligt och pussade henne lätt på nacken. Hon kollade ner snabbt och sedan på mig.

- Kom igen, jag är hungrig. Sa hon och satte sig på sin stol. Jag satte mig och hällde vin i glasen. Hon kollade generat ner på tallriken. Jag log stort.

- Jag älskar när du gör det.

- Vad? Undrade hon.

- När du skäms.

Hon kollade ytligare en gång ner på tallriken, sedan försvann hennes leende.

- Jag måste berätta en grej till dig, fast lova mig att inte bli arg. Bad hon först. Jag fick en konstig känsla i magen, sättet hon pratade med mig gjorde mig orolig.

- Du kommer säkert ihåg dagen Alisha och Jenna ringde dig. Började hon. Jag spände till käkarna och hoppades att det jag tänkte på inte var det hon skulle berätta om.

- Robin är inte alls någon jag har släppt in i mitt liv, eller nu vad det berättade till dig, jag bad dem aldrig hämta hem honom, allt bara hände...

- Vad hände Kayla?.. Frågade jag med en mörk ton.

- Vi blev typ vänner, och jag vill typ göra dig avundsjuk, FAST det hände aldrig något mellan oss. Bekräftade hon. Lättnad pustade jag ut och log mot henne.

- Okej babe, men nästa gång, vad som än händer mellan oss, ska du aldrig låta någon annan än mig röra vid dig. Sa jag och lutade mig tillbaks på stolen.

- Än dig? Sa hon och höjde ena ögonbrynet.

- Ja älskling, än mig. Svarade jag och lutade mig över bordet för att kyssa henne.

- Okej gubben, det var allt jag ville erkänna, just nu är jag hungrig och du vill berätta något kan du göra det medan jag äter. Sa hon och tog en stor tugga nudlar. Jag skratta till och skaka på huvudet.

- Du vet redan allt om mig babe. Svarade jag och tog en tugga. Vi åt, skratta och drack. Vad gjorde jag för att förtjäna henne? Effekten hon hade på mig var helt sjuk. Jag kunde faktiskt döda för henne, det var något speciellt i Kayla som jag inte kunde låta bli.

 

Jag satt helt ensam hemma, uttråkad som vanligt. Jag bläddrade bland kanalerna, inget nytt. Samma gamla serier spelades upp. Kunde livet bli tråkigare? Jag lutade mig på soffan och slöt ögonen. Lite sömn kan väll hjälpa?

Hårda bankslag på dörren tog min uppmärksamhet. Bankslagen gjorde mig orolig, jag gick försiktigt mot ytterdörren. Utan att se vem det var på andra sidan dörren öppnade jag och såg tre stora muskelösa män.

- Vem söker ni? Var det ända jag fick ut. Deras blickar var så mörka och hårda.

- Kayla Stones, var är Kayla Stones. Brast han och kollade hotfullt på mig. Jag tog ett steg bak och skakade på huvudet.

- Hon är inte här, hon bor inte här… fick jag fram och kollade chockat på killarna.

- Det är bäst att du säger vart hon bor innan vi skjuter huvudet av dig nästa gång. Hotade han. Det var han! Eller dom! Deras grupp! Det var dom som sköt mig! Men varför?! Vad ville dem?

- Vad vill ni egentligen? Sa jag darrigt och kollade förvirrat på var och en.

- Kayla Stones, vi vill veta vart Kayla Stones är nu, och vi vet att du vet vart hon är just nu, så det är ingen idé att du försöker dölja något. Sa den muskelösa som stod i mitten.

- Okej, hon bor mitt i stan, bredvid Grandboard Street. Ljög jag snabbt.

- Jag lovar Alisha White, om du ljuger för oss lever du inte imorgon. Jag nickade snabbt och stängde dörren efter dem. Och vad fan kan ska jag göra nu då? Jag vill inte dö, och verkligen inte imorgon. Innan jag hann tänka på något annat satt jag på mig jackan och gick ut ifrån huset. Och nu då Alisha? Tänk! Vad ska du göra nu? Jag satte mig i bilen och åkte hem till Kayla, fan ta henne om hon inte är hemma just nu.

En halvtimmes körande och jag var framme. Jag hoppade snabbt ut från bilen och joggade till Kaylas port. Det kändes som hundra år tills hissen tog upp mig till hennes våning. När jag äntligen stod framför hennes dörr bankade jag som jag vore en galning. Hon öppnade dörren med en chockad min

- Jag skulle förstå om det var en mördare just nu bakom dig, vad är det? Frågade Kayla och himlade med ögonen.

- Seriöst Kayla, jag har inte lust med din sarkasm just nu, idag, idag så knackade ett- Innan jag hann prata klart dök Justin upp bakom Kayla. Justin? Aha, men sorry kärlekspar, jag kommer nu förstöra stämningen för er.

- Vem knackade? Frågade Justin seriöst och slingrade en hand runt Kaylas midja. Wow, exat vad jag behövde. Att någon påminner mig om mitt kärleksliv.

- Låt mig prata klart och avbryt inte mig. Bad jag först och höll upp en hand.

- Okej. Svarade båda mun på varandra och nickade mot mig.

- Okej, idag knackade tre snubbar på min dörr, det ville hitta dig Kayla, ville du veta varför jag blev skjuten den dagen? Här får du svaret, det var aldrig meningen att jag skulle bli skjuten, det trodde du var jag, lyssna jag tror detta har något att göra med din gamla boss, de ville ha din adress fast jag dem en falsk, och nu har dom hotat mig med att döda mig, och det vet var jag bor. Sa jag och pustade ut. Det kanske var mycket information att få in, fast det var inte mitt fel att jag jobbade med någon som heter Steven eller vad fan han än nu heter redan vi 16-års åldern.

- Stanna hemma hos Wilma ett par dagar tills jag lugnar ner det. Svarade Justin bakifrån Kayla och tog ett steg fram.

- Och vadå? Ska jag gömma mig som en råtta hemma hos Wilma tills du ”lugnar ner” situationen. Frågade jag och la armarna i kors. Var han verkligen seriös? Varför ska han helt plötsligt hoppa upp från igen stans och spela hjälten.

- Ja! vad annars? Visst gå hem du och sen får vi se vad som händer? Gav han upp och gick in till lägenheten.

- Har du berättat det här till de andra? Frågade Kayla tillslut.

- Nej, dom har inget med det här att göra. Svarade jag och suckade. Hon nickade med huvudet och kollade på mig.

- Visst, jag fixar det här, jag vet att du inte vill att Justin ska lägga i sig, du har rätt, han borde inte efter allt som har hänt, jag ska lösa allt på mitt sätt. Sa Kayla och skakade på huvudet till orden. Hur visste hon att jag inte ville Justin skulle fixa detta? Jag kanske var självisk med tänkandet att jag bara vill Kayla ska fixa det och få bort mig och Justin från bilden, fast vad kan jag göra? Justin var som en broder till mig och jag kunde inte blanda in mig i detta. Vad skulle mina föräldrar göra om deras enda dotter hamnar i fängelse? Kayla. Kayla var bara som en väldigt nära vän till mig som jag då och då kan släppa loss. Varför är mitt tänkande så själviskt? Skärp dig Alisha.

- Okej… svarade jag och gick mot hissen.

”Jag kommer till dig idag” Skickat till Wilma.

 

Jag var ute hela kvällen, vinden var sval ikväll. Dylan hade lovat möta mig. Varför är jag så despirat?

Jag sms:ade Stefani medan jag gick. ”Vadå är det er andra dejt idag eller vadå? Du suger på att berätta grejer till mig -.-” Jag suckade och knappade in ett svar på skärmen. ”Jag vet inte, han är också dålig på att planera grejer han sa att vi ska träffas 20:30 och nu är den 21:00!! Jag har stått i en havtimme här!” Jag kände hur irritationen rusade i mig. Han sög verkligen på att hålla tiden. Jag fick ett nytt sms, suckande låste jag upp skärmen för att läsa medelandet ”Hej, det hände något, jag kan tyvärr inte träffa dig idag, sorry” Hände det där precis? Dumpade han vår dejt bara sådär? Var det för att jag hade sex med honom? Spelade han bara klassens nörd och sedan visade sig att han var klassens player? Frustrerat sparkade mot gruset och gick mot stampande steg mot busshållsplatsen. Hur fräck kan man vara? Asså! Jag kollade irriterat ner på mobilen. Ett nytt sms från: Dylan ;) ”Jag vet att du är irriterad och arg just nu, förlåt, förlåt, förlåt! Jag kunde verkligen inte komma och kan tyvärr inte berätta varför, hoppas du förstår mig och det vet jag att du gör… älskar dig.” Jag läste om medelandet minst 1000 gånger. Det ända jag brydde mig om var det två sista orden han skrev till mig. Älskar dig. Det kändes som om att hjärtat nästan hoppade ut ur bröstet. Glädjen bara spred i mig. Dylan älskar mig…

 

- Jag tycker bara att det är en dålig idé att sitta här och vänta på vad som ska hända. Sa jag och himlade med ögonen.

- Jag tänker ringa grabbarna så vi löser det här, jag vill verkligen inte att du ska bli skadad. Sa Justin och slingrade sina armar runt min midja. Jag skrattade och skakade på huvudet.

- Vad är det? Frågade han och rynkade på ögonbrynen.

- Det är bara första gången någon verkligen bryr sig så mycket om mig.

 - Aww, min älskling känner sig uppskattat. Sa han och kollade ner på mig. Jag gosade in huvudet i hans famn. Gud vad jag älskade den här känslan, känslan av trygghet.  

- Var är Jenna egentligen? Frågade jag och lutade huvudet mot Justins bröst.

- Kom igen! Förstör inte stämningen nu!

- Nej Justin, jag måste verkligen veta vart den där tjejen är, tjejerna är som småsystrar till mig nu. Svarade jag och tog tag i mobilen för att söka upp Jennas nummer.

- Vadå? Är du äldst av alla? Frågade Justin igen och satte på soffan. Jag vände mig om och pressade mobilen på örat.

- Jag vet faktiskt inte, har inte tänkt på det. Svarade jag snabbt mellan signalerna.

- När fyller du år egentligen? Frågade den nyfikna Justin igen. Jag höll upp pekfingret så snabbt jag hörde Jennas röst från mobilhögrataleren.

- Hej, var är du? Jag trodde du skulle komma till mig. Sa jag snabbt och satte mig bredvid Justin på soffan.

- Har inte lust. Sa hon snabbt, hon lät så torr och ledsen.

- Vad har hänt Jenna? Sa jag snabbt och märkte hur Justins blick bränna på mig.

- Jag har inte lust att ta det här via telefon, kan du inte komma över? Frågade hon med en svag ton. Jag nickade hastigt även om hin inte såg mig.

- Aa absolut, är det okej om Justin följer med? Det blev en lång tystnad sedan pratade hon ut-

- Okej, då kan han lika gärna lära känna-

- Kayla vad är det som händer?! Pratar Justin ut kolla på mig.

- Okej Jenna, vi kommer till dig om tjugo minuter, ses. Och med den meningen avslutades vårt samtal.   

- Justin! Hon höll på att snacka! Jag hörde inte det sista hon sa, tänkt om det var viktigt?

- Va inte en sådan drama Queen, du kommer veta när vi är där. Sa han och ställde sig upp.

- Varför blev du så tagen? Är du så intresserad av att höra tjejproblem eller? Frågade jag och skrattade till.  

- Vart min baby går, går jag. Sa han och sträckte ut handen. Jag tog tag i den och log stolt över mig själv. Vårt förhållande har taget ett sådant stort steg fram.

Jenna satt ensam hemma och väntade på att Justin och Kayla skulle komma, samt någon annan.

Tjugo minuter hade gått, och någon knackade på Jennas dörr. Med långsamma steg gick ner för trappan till hallen. Hon öppnade ytterdörren och såg det lyckliga paret stå utanför huset.

- Hej, mår du bra? Vad har hänt? Attackerade Kayla och gick emot Jenna. Jenna stängde dörren efter dem och gick långsamt mot vardagsrummet.

- Var är dina föräldrar? Frågade Justin och kollade sig runt i huset.

- Inte här som tur är. Sa Jenna och slängde sig ner på soffan.

 Kayla och Jenna började prata om situationen Jenna var i medan Justin bläddrade bland kanalerna i tv:n. Jenna kände sig använd det var en känsla Kayla inte kunde göra något åt.

- Okej, vet ni vad? Finns det någon som vill ha lite té? Förslog Kayla tillslut och ställde sig upp med ett leende. Justin nickar nöjt medan Jenna bara ger Kayla ett litet leende.

Kayla går in i köket och kokar vattnet i vattenkokaren. Medan hon står lutandes mot diskbänken knackar det på dörren.

- Jag tar det! Ropar Kayla ut och gör sin väg till ytterdörren. När hon öppnar chockas hon av synen.

- Robin?… viskade hon ut och rynkade på ögonbrynen.

- Hej, jag ringde Jenna fast hon verkade inte må så bra så jag åkte hit. Sa han och tog ett steg närmare Kayla.

- Okej, men hon sitter i vardagsrummet, om du vill så kan du gå till resten i vardagsrummet, jag håller på att göra té. Sa Kayla och gav honom ett bekymrat leende.

- Det är något jag har villat göra… viskar Robin och kommer närmare och närmare Kaylas ansikte. Hon drar sig hastigt bak och skakar på huvudet. Kayla märker att någon tittar på henne, Kayla vänder sig om och ser Justin med en mörk blick.

---

FÖRLÅT! FÖRLÅT! FÖRLÅT! jag vet att jag borde ha en bättre uppdatering fast jag har fantasibrist! haha det kanske låter konstigt, fast det är sant! Men hoppas ni gillar detta kapitel och I PROMIES! jag ska förbättra uppdateringen!  LUV YA!<33 

 

 

 

Imorgon skulle vi leverera vår tredje transport till den här tjejen Kayla snackade med igår.  Jag har nu varit hemma hos Kayla 3 dagar i rad. Robin var helt klart gjord för Kayla medan hon bara nekade honom. Dagarna gick som rinnande vatten.

- Alisha gör dig redo, vi ska dra snart. Sa Kayla och avbröt mig från mina tankar.

- Vart?

- Hur fan ska vi ta transporterna till mitten av Chicago? Det är flera kilo Alisha, använd hjärnan pucko… mumlade hon. Jag nickade bara och ställde mig upp. Vi åkte till någons lastbilskedja, man kunde hyra lastbilar för ett väldigt bra pris.

- Jag måste fråga den här frågan till alla som ska hyra lastbilar från oss, vad ska ni tranportera? Jag kollade nervöst på Kayla, hon kollade bara nöjt på honom och svarade.

- Möbler, min mamma har en möbelaffär. Sa hon snabbt och kollade honom i ögonen. Han nickade glatt och gav oss ett leende.

 Det var någon som stod längst bak i ett hörn som stirrade på mig på ett obehagligt sätt, jag ignorerade och gick.

Vi gick tillbaka hem, fast den här gången hem till mig. Mina föräldrar var som vanligt inte hemma så vi hade all frihet att förbreda transporterna i vår egen takt. Jag hade gömt transporterna i hemma hos mig i källaren.  Vi tog upp en kartong i taget upp till vardagsrummet. Någon stund senare kom Vendela, Kesha och Anna för att hjälpa till. Så småningom blev vi klara.

- Så, jag är slut, jag har nu burit minst 10 kartonger som minst väger 5 kilo, jag orkar inte mer! Skrek Anna från källaren och kom upp stampande.

- Finns det inga flera kartonger kvar? Frågade Kayla.

- NEJ! Och om det finns får ni fan ta er i arslen och göra det själv! Skrek hon ut irriterat och slängde ner sig själv på soffan.

- Okej? Vi är nu klara, så ta det bara lugnt. Sa Kayla och skratta. Jag satte mig bredvid Kesha och lutade mitt huvud på hennes axel.

- Jobbig dag? Frågade Kesha och skratta.

- Som om du ens gör det? Svarade Anna och skrattade till.

- Faktiskt-

- Okej! Tjejer! Strunt i det nu, det enda jag undrar om nu är vem fan ska åka och träffa den här snubben?  Frågade Vendela och kollade på oss.

- Kayla! Sa jag snabbt.

- Och varför just mig? Svarade hon snabbt och ställde sig bredvid Vendela.

- EFTERSOM, du har jobbat med det här förut, så du kan leka med dem med bara ditt lillfinger OCH så snackade DU med henne, så du borde åka! Sa jag och gav alla skäl jag kunde komma på.

- Aa, exat! Du kan ju gå, vad ska man ha på sig på sådana tillfällen?

- Snälla, vi ska inte på fest, man sätter bara på sig ett par svarta jeans och en jacka över, du ska se sexig fast ändå bestämd och bossig ut. Sa Kayla och nickade till orden.

- Okej? Men varför kom inte Jenna? Och vad ska vi resten göra?

- Jenna kommer inte följa med, och det kommer ni inte häller, jag och Kayla kommer åka för att leverera varorona, jag kommer vara med killen som åker lastbilen medan Kayla själv åker och gör en deal med dem. Svarade jag.

- Och vem är den här killen du bara ska åka med? Frågade Kesha och kollade på mig.

- Kommer du ihåg kvällen vi gick till den där galan? Vi gjorde ju en deal med snubbarna där, från och med idag jobbar han för oss och kommer vara den som levererar våra varor.

- Wow, ni har verkligen planerat.

- Så klart? Men kom nu vi måste göra oss redo, snubben och hans män kommer snart, så fixa till vardagsrummet så det inte ser några familjefoton eller några värdesaker. Alla vi stod upp och hjälpte till att fixa rummet. Timmen rusade fram och vi skulle levarera vår första tranport. 

Jag stod och väntade på Dylan ute i parken.  Vinden blåste emot mig, jag önskade verkligen jag hade vantar just nu. Jag tänkte på hur tjejerna har det nu. Det hade skickat ett sms till mig att det hade allt under kontroll och att det bara är Alisha och Kayla som ska åka. Det gjorde mig en aning orolig. När skulle Dylan tänkt att komma? Jag fryser snart till is… 

- Förlåt! Fick jag dig vänta eller? Hör jag någon ropa. Jag vänder mig om och ser Dylan figur i skuggan.

- Jag har fan stått här i en jävla halvtimmer på grund av dig… mumlade jag för mig själv.

- Hej! Sa han och kramade mig. Jag svarade på kramen och drog mig ur.

- Så vart ska vi? Frågade han och tittade ner på mig.

- Caféet?

- Åh, just det, kom! Sa han och tog tag i min hand. Mina kinder blev nog lite rödare. Vi gick in till ett litet mysigt café. Där satt vi och pratade i minuter… timmar… Jag blev aldrig klar med pratandet. Det kändes som att jag hade så himla mycket att prata om.

- Jag håller helt klart med, det är en av skälen jag gillar dig. Sa han omedvetet. Jag stannade till och kollade upp mot honom.

- Det var inte meningen att- Jag stoppade honom och pressade mina läppar på hans. Det var så mjuka och passade perfekt på mina. Han kanske i alla fall var den killen gud har låtit mig vänta på. Jag drog ut efter några sekunder och kollade honom i ögonen. Perfekt han är perfekt…

- Vi kanske borde gå till ett annat ställe… sa han och ställde sig upp. Jag tog tag i min jacka och gick efter.

- Är någon hemma hos dig? Frågade han och vände sig mot mig. Jag tänkte säga nej, fast sedan tvekade jag. Vad skulle vi göra om hela familjen var hemma medan jag hämtade hem Dylan? NEJ JENNA NEJ!

- Aa, jag tror inte vi kan komma hem till mig, jag måste ha en ursäkt. Svarade jag ärligt.

- Visst vi kan dra hem till mig, ingen är där. Sa han och tog tag i min hand. Jag fick rusningar i hela kroppen. Jag hade en känsla i magen att kvällen skulle bli lång, och jag hoppas att kvällen blir planerad som jag har hoppats.

 

Leona satt i soffan och övertalade mig att gå, fast jag sa bara emot. Ikväll hade jag inte lust att bråka eller ta upp något vapen. Jag ville att det skulle vara en lugn kväll. Fast för någon konstig anledning hade Leona alla killar vid hennes sida, jävla player. 

Jag suckade högt och igenom ytterdörren för att möta dessa tjejer som nu ska försöka göra en deal med oss. Jag rusade fram till bilen och satte mig med en duns. Det kommer säkert bli svår att köra, dimman täckte en stor del av utsikten. Jag åkte in till motorvägen och ringda Conor. Efter några signaler svarade han, jag växlade på växel och la på högtalare.

- Tja, saknar du mig redan? Skojade han och skrattade till.

- Du tar alltid livet som ett fucking skämt… svarade jag och suckade.

- Men varför ringde du då?

- Jag vill veta exat vart jag ska träffa honom eller vad än nu det är, och varför valde ni just mig? Jag ville aldrig fucking åka?!

 - I Chicago, jag tror gatan heter Jackson Red och hur fan ska jag veta det? Det var Leona som ville att du skulle dra, vad vet jag? Du kanske hittar någon där… sa han smickrande.

- Aa säkert, vad hände mellan dig och Vendela föresten? Svarade du på sms:et? Bytte jag ämne och stannade vid rött ljus.

- Nej, jag vet faktiskt inte, hon är så fucking irriterande nu förtiden, kan du fatta att hon har hemligheter för mig?! Sa han högt, han lät irriterad.

- Du är inte den ända… mumlade jag och gasade på.

- Du och Kayla då?

- Inget, inget har hänt och inget kommer att hända, jag gjorde ett fucking misstag som jag inte kommer kunna fixa, jag måste nog bara leva med det. Sa jag sårat och kom ihåg Kayla. Den perfekta tjejen för mig är nu borta, jag visste själv inte att jag behövde henne så mycket. Hon var alltid vid min närvaro så jag tänkte inte så mycket på det, men när hon försvann så kände jag hur ett stort hål saknades som bara hon kan fylla, fuck life…

- Ey bro, Jason kommer åka ut för att hämta varorona så fixa bara dealen och kom hem så snabbt så möjligt. Sa Conor snabbt, jag gasade på gaspedalen och kände hur jag närmade mig stället.

- Okej pappa… skojade jag och la på. Jag svängde in och såg en kroppsfigur format i skuggan. Det är säkert personen….  Jag gick ut från bilen och gick emot personen, det var säkert något fel, det var bara en, och personen såg ut som någon slags mördare.

 

En bil stannade till några meter ifrån min. det var säkert hon jag snackade med. Jag vände mig om och fixade till scarfen runt ansiktet så man bara kunde se mina ögon. Enligt många är det jätte viktigt att skydda sin identitet och inte visa upp sig för mycket. Skuggan kom närmare och närmare. När personen stod framför mig kollade jag inte en sekund upp.

- Hur långt tid kommer varorna tranportera till oss? Frågade personen. Jag kände igen röste, det fick mina arm hår stå upp av rysningar. Jag kunde inte låta bli att kolla upp, fast sista sekunden stoppade jag mig själv.

- Runt fredag. Sa jag snabbt. Det blev en lång tystnad mellan oss. Fan! Du borde aldrig ha pratat… Personen tog tag i scarfen jag hade runt ansiktet och tog ner den. Jag blundade hårt och önskade att det inte var personen jag tänkte på.

- Kayla… viskade han. Varför? Varför gud varför? Jag tänkte inte visa mig svag. Jag är starkare och stabilare utan honom. Det var han som slängde ut, det var han som gick runt med en hora när jag var i närheten. Brydde han någon gång om mig? Nej! Det var alltid bara Justin, och vart var jag? I det lilla hörnet där horor sitter. Jag var aldrig hans längre. Jag var fri, fri som en fågel som aldrig kommer flyga in i buren igen.

- Vad gör du här?... viskade han raspigt och smekte min kind. Jag stelnade till och öppnade ögonen.

- Som jag sa, varorna kommer vara hos er på Fredag. Svarade jag kallt och tog bort hans hand från min kind.

- Varför gör du det här, varför har du börjat med det här? Varför går du inte i skolan som alla andra och skaffar ett normalt jobb? Sa han hastigt. Jag skrattade retsamt till och kollade oseriöst på honom.

- Men gubben, varför frågar du inte dig själv den frågan?

- Kayla gör inte så här… Sa han och försökte få tag på min hand. Jag la mina händer hastig i bakfickan och kollade upp mot honom.

- Jag tror vi har gjort en deal, jag säger till de andra att leverera varorna så snabbt så möjligt då. Sa jag och började gå mot bilen.

- KAYLA STANNA! Brast han, han lät arg. Jag kunde inte låta bli, jag blev faktiskt lite rädd.

- KOM TILLBAKA! Skrek han igen. Jag blundade hårt och vände mig om.

- Vad vill du?! Skrek jag och gav honom en arg blick.  

- Vad fan har hänt med dig?! Ser du inte hur du beter dig? För några dagar sms:ade du mig och idag ser du mig som du aldrig har känt mig!

 Ropade han ut sårat och började gå emot mig. Om jag var ensam nu skulle jag spricka och bara gråta ut allt.

- Ja, du har rätt, jag har nog förändrats av vissa själ, när jag sms:ade dig så var jag hemma hos dig trygg, jag visste att du inte höll på med andra horor och jag litade på dig, men nu är allt tvärtom, jag litar inte på dig, jag vet att du bara umgås med tjejer och jag bor inte hos dig längre, du sa det med din egen tunga Justin, du ville att jag skulle gå, du sa: Om du går så behöver jag inte tänka på huset eller tänka på dig var det inte du ville Justin? Men här har du det, du behöver inte tänka på mig eller något annat, exat som du ville. Sa jag bestämt och tog ett steg fram.

- Kayla jag gjorde ett misstag, jag vet vad jag gjorde, varje gång jag tänker på det känner jag ilskan och ångesten, jag saknar dig, jag saknar dig som fan.

Sa han och kramade om mina kinder. Jag visste att det här skulle hända, jag skulle fega ut och förlåta honom. Hans beröring gjorde mig svag. Han närmade sig mina läppar och innan något hände hörde vi ett stor smäll. Snälla säg inte att något har hänt.

Alisha sprang och sprang bort från allt fast smärtan i axel blev bara värre och värre. Hon gömde sig bakom lastbilen och lät personen som var med henne göra resten. Alisha har inte vänt sig med det här, vapen, dealer, transporter och allt annat. Och efter sin första deal blir hon skjuten. Två bilar åker in i rondelen och stannar framför lastbilen. Kayla springer ut från den ena bilen till Alisha och Justin från den andra. Alisha satt på marken och täckte såret medan de båda springer emot Alisha.

- Vad har hänt?! Frågar Kayla hastigt och la en hand för munnen.

- Är den där frågan verkligen nödvändig? Ser du inte. svarade Justin. Båda blängde på varandra innan de tog in Alisha i Justins bil.

- Och varför åker hon inte bara med mig? Protesterade Kayla.

- För att jag känner Alisha mer än dig, och att jag vet en genväg till närmaste sjukhus, du kan bara följa min bil. Sa han och hoppade in i bilen. Irriterat gick Kayla till sin och startade bilen. Alisha satt i bilen och försökte att inte tänka på såret, fast det var så himla svårt eftersom smärtan spred sig till bröstet.

- Vad hände? Frågade Justin och kollade på Alisha via backspegeln. Alisha kom ihåg mannen som stirrade på henne i morse. Hon kände igen hans ögon, och ikväll såg hon honom rikta en pistol mot henne, sedan smärta.

- Kan vi inte snacka om det här senare… bad hon och kollade ner på såret.

 

Leona satt nöjt på soffan med benen i kors. Hon visste att Justin och Kayla skulle bli sams igen, hon hade gått igenom sådana situationer rätt ofta. Grejen var att hon brukade känna sig glad efter det. Den här gången ångrade hon sig, hon ville inte att Justin skulle gå tillbaka till Kayla. Leona ville ha honom för sig själv. Och det ska hon få. 

 

 

---

---

FÖRLÅT! hände ngt konstigt med blogg.se ALL min text försvann! ugghh... men aja. Här har ni i alla fall nya delen! KOMMENTERA! :*

 

Jenna och Alisha kom ut skrattande från köket med mobilen i ena handen. Jag gick fundersamt fram till dem och skannade av deras anskitsuttryck.

- Vad har hänt? Frågade jag till slut.

- Inget. Pep Jenna snabbt och skrattade till.

- Alisha! Sa jag högt och kollade på henne, det var nog Alisha som verkade den skyldiga eftersom det var hon som hade mobilen i handen.

- Vad? Vi såg bara en jätte roligt klipp! Räddade hon sig och höll sig för skratt. Jag tvekade och gick tillbaka till sofforna, inklämd i Kesha. Vendela och Anna satt med sina mobiler i handen, medan Alisha och Jenna fortfarande skratta åt något, ”ett filmklipp” enligt dem som jag aldrig kommer kunna på tro på.

- Jag vill träffa den där Robin! Sa Alisha högt och kollade nyfiket på mig.

- Varför? Frågade jag och rynkade på ögonbrynet.

- Varför inte? Visst bodde han framför dig, asså ni har ytterdörr framför varandra? Frågade hon igen.

- Ja? Och nej, ni får inte knacka på eller så! Sa jag högt och höjde högra handen som en varning.

- Well, jag kan ju inte påstå att du ser ut som min mamma eller så? Sorry gumman du kan inte bestämma över mig. Sa Jenna och ställde sig upp med Alisha bredvid. Jag suckade högt medan båda gick ut.

- Du vet väll att de kommer göra bort dig? Sa Kesha och fnissade till.

- Och den ända jag behövde nu var att någon skulle påminna mig. Sa jag surt och blängde på henne med en sur min på ansiktet.

- Bara skoja! Förklarade hon och höll upp händerna.

- Kayla, din mobil. Sa Vendela och kollade storögt på mig.

- Vad?

- Kolla in din mobil snabbt. Sa hon med samma blick på ansiktet. Jag såg konstigt på henne och sträckte mig fram för att se vad. Ett oläst medelande från: Justin, jag raderade sms:et snabbt och slängde ifrån mig mobilen. Jag ville inte se vad den där idioten hade skrivit till mig, det var igår han slängde ut mig från sitt hem, dagen efter skriver han sms till mig. Vad tror han jag är? En leksak man kan leka med när som helst och hur man vill? För då har fel.

- Vad stod det? Frågade Anna nyfiket och kollade stort på mig.

- Inget. Svarade jag snabbt.

- Men vadå jag vill veta! Sa hon och tog tag i min mobil. Vendela satt inklämd i henne och hoppades på att se vad han hade skrivit. Besviket la Anna tillbaka mobilen och suckade höst.

- Varför raderade du? Frågade Vendela till slut. Jag skakade på huvudet och drog en hand genom håret så det föll åt ena sidan.

- KAYLA DU HAR FÅTT GÄSTER! Ropade Alisha ut från hallen. Jag ställde mig snabbt upp och gick nyfiket till hallen. Där stod Jenna, Alisha och Robin. Han hade ett litet leende. Jag gav snabbt ett låtsas leende åt honom.

- Jaha då träffades vi igen. Sa han och sträckte handen. Jag tog tag i den och skakade den lätt innan jag släppte taget.

- Så, eftersom Kayla precis har flyttat hit så tänkte vi bjuda några grannar,  fast du vad den ända som öppnade dörren. Förklarade Alisha. Säkert att de kanackade på de andra grannarna…

- Det var inte meningen att störa eller så. Förklarade Robin, han visste säkert att jag inte var den gladaste personen på planeten just nu över att träffa honom.

- Det är lugnt, du kan gå till vardagsrummet medan jag och tjejerna fixar något att dricka. Sa jag snabbt. Med bestämda steg tog jag dem till köket och kollade storögt på var och en.

- Varför hämtade ni honom? Skrek viskade jag.

- Han var ju söt? Sa Alisha och skratta. Jag himlade med ögonen och kom ihåg sms:et.

- Ligger ni bakom att Justin sms:ade mig för några minuter sedan?

- Vad sa han? Frågade båda direkt.

- SÅ DET VAR NI! Asså fuck you… sa jag surt.

- Men vad sa han?

- Inget, jag raderade sms:et.

Vendela och Anna satt i soffan och kollade in Robin som satt obekvämt av alla blickar han fick av tjejerna. Vendela sänkte blicken på mobilen igen. Hon sms:ade Conor, det var som ett sms bråk. Conor var fortfarande arg på henne efter händelsen hemma hos Justin och att hon var i festen. Fast Vendela var fast besluten med sitt val att hon skulle hålla på med detta hon gör just nu ”Jag säger detta för sista gången Conor acceptera mig för den jag är annars låter du mig vara, bara så du vet älskar jag dig…” skickat. Hon slängde ifrån sig mobil och slängde ner sig på soffan. Vendela tänkte igenom vad hon precis hade skickar. Var detta verkligen rätt?

Anna satt jätte irriterad på soffan med mobilen inklämd i hennes händer av ilska. Alex hade precis jämfört Anna med Liz. Han hade skrivit att Liz är mycket bättre än Anna bara för att hon inte gick på festen utan stannade hemma och lyssnade på killarna medan Anna och resten av tjejerna var ute.

- Mår du bra? Frågade Vendela som satt tätt intill Anna.

- Ser jag ut som att må bra?! Sa Anna irriterat och slog rastlöst på soffkanten med ena handen. Vendela kikade från Annas axel för att se vad det stod på mobilskärmen.

 Från: Alex ”Anna varför ska du alltid vara så annorlunda än alla andra tjejer! Ibland kan du vara så himla patetisk!” Vendela kollade chockat på sms:et och sedan på Anna.

- Säg inte ett ord. Varnade Anna. Anna var alldeles kokande av ilska, att hennes älskade kunde skriva något sådant. Anna älskade Alex fast hon visade det på ett annorlunda sett. De flesta tjejer köper presenter, ger dem kärlek, kallar dem för söta smeknamn fast Anna var inte en sådan. Hon trodde att Alex redan visste om det…

Jag satt frustrerad på fåtöljen och väntade på ett svar. Jag hade både ringt och sms:at Kayla fast inte fått ett svar. Leona satt en bit bort från mig med benen i kors. Jag stirrade på henne en stund tills hon märkte.

- Vad glor du på? Frågade hon irriterat.

- Inget. Svarade jag snabbt och sänkte ner blick på mobilen igen. Svara Kayla! Svara för fan! Jag ställde mig upp och gick för att hitta Jason. När jag äntligen hittade Jason förklarade jag till honom vad jag hade huvudet. När han hade hört det jag hade att säga stod han bara och småskratta.

- Varför fucking skrattar du? Sa jag irriterat och rynkade på ögonbrynen.

- Jag trodde du sa att du inte gillade tjejen?

- Jag gillar inte henne, fast hon är fortfarande min. sa jag bestämt.

- Din? Innan hon blev din sa du att du skulle släppa ut bruden du vinner, och var det därför du slängde ut henne igår från ditt hus framför alla andra? Sa Jason och spände på käkarna. Bara tanken av igår gjorde mig arg. Jag borde inte låta henne gå, allt var bara ett misstag jag nu vill fixa. Var det verkligen nödvändigt att ta med Leona igår Justin?!

Jag var arg på mig själv, jag behövde inte ha någon som säger det till mig. Fast varför finns det ingen som kan förstå mig. Om ingen förstår dig Justin, gör det på egen hand… Rösterna i huvudet slutade inte prata. De sa till mig att gå, gå och se om Kayla verkligen är okej, om det verkligen är en ny kille i hennes liv, och om allt bara var ett rykte kommer jag mörda Alisha med mina bara händer. Jag satt på mig min jacka och gick ut till terrassen. Jag tog ut ciggarettpaketet från bakficka och la smidigt en ciggaret i munnen.

- Hörde du var stressad över att din crush har fått en kille? Jag vände mig snabbt om och såg Leona.

- Men gå och fixa din fucking hörsel då för det är inte sant. Svarade jag och tände ciggareten.

- Lyssna på mig nu. Sa hon och vända mig åt sitt håll. Jag himlade med ögonen och släppte ut röken på hennes ansikte.

- Jag tror inte du känner mig bieber, jag kanske har sex med dig men tro mig, jag är mycket smartare en de andra hororna du har legat med. Sa hon och skrattade retande.

- Babe, lyssna, det finns ingen skillnad mellan dig och de andra jag har legat med, det är jag som bestämmer när och vart det ska hända, kom inte fram till mig med attityd, fattar du det? Sa jag mörkt och kollade intensivt på henne. Det var nog bara max 10 centimeter mellan mig och henne.

- Jag tror att det är du som ska lyssna bieber, din tjej vet redan att du är med mig, med bara ett samtal kan jag göra så allt mellan er är slut, eller just det! Det fanns aldrig något. Sa hon och skrattade retandes.

- Hon vet redan att jag ligger med tjejer?

- Vet hon att du ligger med tjejer du börjar få känslor för? Frågade hon uppmanande. Leona var het som fan och jag fattar inte varför hon inte har fått en kille. Jag fattar inte att killarna inte lägger ett öga på henne. I med att hon är den ända tjejen i huset. De runkar säkert skiten ur sig för att lägga ett finger på henne. Fast jag höll mig inte. Jag gör det jag inte borde göra. Och det var det jag gjorde, la en hand på henne. Med bara några blinkningar var vi uppe i mitt sovrum med bara underkläder på.

- Jag sa ju det bieber, jag får dig falla… sa Leona mellan kyssarna.

- Snart är det din tur.

 

Jenna hade gått tillbaka till plugget, hon hade sagt om någon Dylan och att han var söt? Vad vet jag? Jag brydde mig inte heller. Just nu satt jag hemma hos Kayla med Robin. Han var faktiskt rätt söt. Jag shippar verkligen Robin o Kayla. Justin kan fan gå och dö. Alla vet hur många chanser han har fått fast ingen av dem har han tagit vara på. Jag vet att han gillar Kayla på ett annat sätt än vad han har gillar de andra tjejerna i hans liv. Fast på det sättet han tar vara på chanserna han får, kommer han dö ensam.

- Vad tycker du Al? Frågade Kayla och skratta.

- Om? Frågade jag förvirrat och avbröts av mina tankar.

- Hörde du inte precis vad Robin sa?! Frågade Kayla och skrattade till samtidigt Robin skrattade generat för sig själv.

- Aha, jo… haha. Spelade jag med.

- Jag måste nog gå tjejer, det var jättekul att hänga med er, hoppas vi träffas igen. Sa Robin och ställde sig upp.

- Jag följer dig till dörren. Sa Kayla snabbt och följde honom till dörren. Långsamt gick jag bakom dem och kikade på vad de höll på med.

- Det var jätte trevligt att du kom… började Kayla.

- Det kommer nog inte vara mitt första besök… svarade Robin och gav henne en snabb kram. När han hade gått sprang jag emot Kayla.

- Du gillar honom?! Sa jag högt.

- Nej har jag ju redan sagt. Svarade hon, fast den här gången med ett leende på läpparna.

- Jo, erkänn! Du gillar honom! Fortsatte jag och ville pressa ut ett ja.

- Okej, okej! Han är söt… Erkände hon tillslut och la händerna för ansiktet.

- JAG VISSTE DET! Skrek jag ut och hoppade som ett barn.

- Okej, okej, gör inte en sådan stor grej av det hela. Sa hon och gick till vardagsrummet. Hennes mobil ringde till. Jag slängde ner mig på soffan och kollade själv in sociala medior jag höll på med medan Kayla pratade klart.

- Ikväll?.... jag vet inte….kan vi inte ha det lite senare….hur mycket?....tid?....okej, ses där då.

- Vem var det? Frågade jag och vände mig åt Kaylas håll.

- Hon ville vara anonym, alltså vararona, den här tjejen ville att vi skulle träffa någon som hjälpar henne för att transportera några varor. Förklarade hon.

- En tjej? Som oss? När? Frågade jag nyfiket.

-Jag vet, det är helt sjukt, det är nu på onsdag.

- Va?! Det är ju bara två dagar dit. Svarade jag och slängde på armarna.

- Jag vet, jag vet, jag försökte övertyga henne att ha det nästa vecka så vi alla fall har lite tid fast hon vägrade, om jag ska vara ärlig så kände jag igen hennes röst, fast kommer inte ihåg vem det är. Svarade hon och satt bredvid mig med en duns.

- Vem tror du det är? Frågade jag nyfiket och tittade upp mot Kayla som hade en konstig ansiktuttryck.

- Jag vet inte, men vi kommer få ta reda på det snart…

- Förresten, ditt här är snyggt idag… sa Dylan med ett leende. Jag förstod inte varför jag precis blev generad av komplimangen han precis gav mig-

- Tack.. svarade jag tyst och kollade ner på böckerna.

 - Du kan vi inte typ gå någonstans utanför plugget? Frågade Dylan snabbt och la ifrån sig boken.

- Vi kanske bara ska göra klart projektet nu innan vi får skit av lärarna. Svarade jag snabbt.

- Jag är redan klar med allt, har redan skickat in det till magister Peter.

- Okej, då kanske vi kan gå på fika, vilken dag passar dig? Frågade jag och kollade upp mot honom. Det kändes som tusen år tills han svarade. Varför är han så söt?!

- Onsdag? Går det bra?

- Aa! Ses på onsdag då. Sa jag och ställde mig upp.

- Du behöver inte följa mig till dörren. Sa Dylan och lutade sig mot mig, jag var inte bredd på pussen han gav mig. Jag drog mig tillbaka kanske snabbt och kollade ner på golvet. Han vinkade lite snabbt och gick ut från klassrummet vi var i. När jag märkte att han inte var någonstans i hallarna sprang jag som bara den till Stefani.

- STEF! Skrek jag över korridoren. Hon kollade glatt på mig och sprang emot mig.

- Äntligen träffar jag dig! Vet du hur jobbigt det är att jobba med Daniel?!

- Nej, och vill inte veta, jag måste berätta något. Sa jag snabbt och öppnade mitt skåp.

- SÄG NU!

- Du vet Dylan… började jag och kollade på den otåliga Stefani.

- Aaa?

- Han bjöd typ ut mig… sa jag och fnissade till.

- DIG?!

- Ja mig… sa jag och log stort.

- Åh herre gud, om du inte berättar till mig vad ni gjorde i pricken dödar jag dig. Sa Stefani och skratta till.

- Jaja… JAG HAR EN FUCKING DEJT MED DYLAN! HERRE GUD!!

 

Leona kom ut från ett litet rum med ett leende på läpparna.

- Nästa transport kommer bli lätt, snackade med en tjej som inte verkar ha så bra koll på det hela, du kommer gå den här gången. Sa Leona och pekade på mig.

- Varför jag?

- Överraskning…

Jag, Kayla, Jenna, Vendela och Anna festade loss i den stora salen. Folk kom fram till mig ville ha min kontakt, vile bjuda mig på drinkar och mycket mer. Jag har aldrig känt mig så uppskattad. Jag gick runt med en drink i handen.

- Hallå där.. sa någon bakifrån mig. Snabbt vände jag mig om och såg en stilig man i kostym.

- Heej.. sa jag och försökte låta så sexig jag bara kan.

- Ensam här? Frågade han och kollade intensivt på mig. Jag skulle precis svara ja fast det skulle nog inte vara en sådan bra idé.

- Nej, och det är nog bäst att jag går tillbaka till stället jag kom ifrån. Sa jag snabbt och gick mot tjejerna. Jag kollade mig omkring för att hitta tjejerna och fick syn på Justin?  Jag blinkade ett par gånger fast han stod verkligen där. Jag trodde han var i Canada? Hur snabbt flög han hit till Chicago? Jag gick med snabba steg tillbaka till tjejerna. Snabbt tog jag tag i Kaylas arm och vände henne mot mig. Hon kollade irriterat på mig av sättet jag tog grepp mot henne.

- Vad är det? Frågade hon och kollade underligt på mig.

- Om du bara kollar några åt vänster så fattar du. Hon vände sig åt hållet jag visade henne. Hennes ögon växte och sedan mötte Kayla min blick.

- Justin?! Vad fan gör han här?! Har han kostym? Skrek viskade Kayla och blinkade mot honom. Hon var full.

- Men gå och fråga honom då! Sa jag sarkastiskt. Hon himlade med ögonen och tog tag i Jenna.

- Kom, låt oss gå, men vart i helvete är Anna och Vendela? Det kanske har sex med någon. Sa hon irriterat och kollade runt i den gigantiska hallen.

- Jag vet inte! Fast vi måste gå! Sa jag och drog henne i armen. Vi gick så snabbt vi kunde i våra klackskor ut till någon taxi som stod längst gatan. Jag gav adressen hem till mig, chauffören körde och frågesatte inte oss. Men jag var inte bekväm att sitta i samma bil som honom eftersom då och då blänger han på mig via backspegeln. Jag undvek att titta och la fokus på tjejerna som skrattade åt allt, för mycket alkohol. Vi kom fram och chauffören bad för överdrivet mycket pengar. Jag ville inte hamna i trubbel eller något annat konstigt argument när tjejerna var så påverkade av alkoholen det hade i kroppen. Bara gud vet vad de kan göra. Vi gick med snabba steg fram till ytterdörren. Jag drog ut nycklarna och låste upp dörren. Översakande såg jag mina föräldrar stå i hallen väntande på mig?

- Hej Alisha, vart har du varit? Frågade min pappa väldigt seriöst med armarna i kors.

- En fest, kom. Sa jag till Jenna och Kayla o drog upp dem till övervåningen.  Jag satte dem på varsin stol och gick ner till köket. Kokade snabbt lite kaffe och hämtade nikotinfria tabletter som skulle få bort alkoholen från kroppen på ett mycket snabbare sätt, så stod det i alla fall på förpackningen. Jag la tablettpaketet under ena armhålan och tog en kopp i högra handen och den andra i vänstra, och balanserade upp för trapporna. När jag kom upp låg Jenna på min säng och kollade upp på taket som den största psyko ever medan Kayla stod och skrek åt grannarna genom fönstret.

- Ey! Tjejer! Skärp er för fan! Sa jag och gav den varsin kopp.

- Vadå vill du få oss dricka mer eller? Sa Jenna och skrattade. Jag himlade med ögonen och gav dem varsin tablett, eller två för det skulle gå till sitt normala ”jag” snabbare.

Det tog en tid tills det blev normala igen. Vi satt i några timmar, bara snackade och skrattade. Till sist gick Jenna och Kayla hem. Det tog längre tid för Kayla att åka hem än Jenna eftersom Jenna bodde här bredvid mig och Kayla andra sidan stan. Jag gick ner till vardagsrummet och satte mig på en av sofforna.

- Alisha, jag och din pappa har väntat på dig, vi vill prata med dig. Sa mamma och satt tätt intill pappa. Jag himlade med ögonen och gjorde en gest att det kan säga det de vill säga.

- Vi vet, vi har inte varit de bästa föräldrar och vi har inte kunnat umgås som en riktigt familj som alla anda, men vi ska ändra på det, vi lovar. Sa pappa och nickade övertygande på mig.

- Jobbar ni imorgon? Frågade jag och kollade seriöst på dem.

- Vi ska försöka komma så tidigt vi bara kan!

- Det är okej! vet ni vad? Jag har redan vant mig att leva själv för ni är alltid borta på affärsresor och vet ni vad? Jag gillar det, just nu har jag så mycket grejer jag vill göra med mina vänner så om ni stannar hemma kommer ni själv inte träffa mig. Avslutade jag och ställde mig upp och gick min väg till mitt rum. Jag slängde ner mig på sängen och kollade upp på taket. Borde jag verkligen säga så till mina föräldrar? Var det verkligen rätt? Men det är ju fortfarande inte mitt fel att det har spenderat halva min uppväxt i arbetet. Jag ställde mig upp gick hämtade min pyjamas, bytte om och la mig ner på sängen. Just ni vill jag bara blunda och inte öppna.

 

Äntligen kom jag ”hem” från den långa resan. Jag öppnade ytterdörren och gick in, när jag kom in till vardagsrummet var det som en stor folksamling där. Det kanske jag som inbillade mig, fast det gjorde jag verkligen inte. Alla var verkligen. Till och med killarna som borde vara i Canada. Fast det var en tjej jag inte kände igen. Jag ställde mig framför dem med armarna i kors. Det verkade inte vara glada av att se mig.

- Kayla jag vill snacka med dig, upp nu. Sa Justin bestämt och tog tag i min arm.

- Du behöver inte vara så fucking hårdhänd… mumlade jag och nästan släpades upp för trapporna. Justin tog mig in till mitt rum och stängde dörren med en smäll.

- Var fuck har du varit?! Vet du hur mycket klockan är. Skrek Justin och kollade ilsket på mig. Mobilen i handen vibrerade, jag tog smidigt ut den så att Justin inte märkte och läste medelandet,

Från: Vendela ”Vi har inte berättat något!”

- Hos Alisha! Svarade jag med samma röst ton och gömde snabbt mobilen bakom ryggen.

- Och varför är du hos Alisha för?! Ni är inte ens vänner! Brast han.

- MEN ÄR DET DITT FUCKING PROBLEM ELLER?!

- JA! HUR KAN JAG VARA SÅ SÄKER ATT DU VAR DÄR?! DU KANSKE OCKSÅ VAR PÅ FESTEN, KOLLA PÅ KLÄDERNA DU HAR PÅ DIG! Sa han och kollade på den korta klänningen och de obekväma högklackarna jag hade på mig.

- MEN VARFÖR BRYR DU DIG ENS?! DU ÄR INTE MIN PAPPA! Skrek jag och kollade argt på honom.

- ASSÅ DU ÄR SÅ FUCKING STÖRANDE! Skrek han och lyfte upp handen. Han höll faktiskt på att slå mig. Jag kollade storögt på honom.

- Sälj mig då, gör som alla andra, då slipper du mig och jag slipper dig! Eller så kan du bara låta mig gå! Sa jag bestämt och spände käkarna.

- Visst gå! GÅ DU BARA! Jag behöver fucking inte dig! Då slipper jag tänka på huset så länge jag är borta! Sa han och gick ut från rummet. Det blev tyst, en stor tyngd föll ner från mina axlar, jag är äntligen fri. Fast jag fick en stor klump i magen. Rösten i huvudet upprepade en mening jag aldrig har önskat att höra. De höll på att säga åt mig vad jag ska göra. Glöm honom Kayla han vill inte ha dig, han är glad att du går, han har aldrig gillat dig, gå… gå… GÅ!

Jag tog ut min resväska som låg under sängen, tog bort dammen från resväskan öppnade resväskan. Tog ut alla kläder från garderoben och slängde ner dem i väskan. När jag hade packat klart allt gick jag ut från rummet. Säg hejdå till huset Kayla, du kommer ALDRIG komma tillbaka hit, gå nu bara förbi alla idioter som trycker ner dig med huvudet högt till huset du kom ifrån. Jag bar den tunga väskan ner för trapporna och gick snabbt förbi vardagsrummet till ytterdörren. Jag tog i min jacka som stod i dörren och gick ut från huset. Kalla luften nuddade min hud och fick mig att rysa till. Jag kollade till höger och såg Justin röka med en tjej i famnen. Nu kom jag ihåg henne. Det var tjejen i bilderna Vendela höll för mig. Med snabba steg gick jag ner längst gatan och väntade på att någon taxi skulle åka förbi åka förbi. Jag kunde fortfarande se Justin och tjejen här ifrån, och det gjorde mig väldigt irriterad. Mobilen i handen ringde VENDELA stod det på skärmen. Jag låste upp för att svara.

- Kayla var är du?! Frågade hon snabbt.

- Jag ska dra tillbaka jag kom från. Sa jag och gav en suck när jag såg hur tjejen var över hela Justin. Jag blev verkligen avundsjuk.

- Okej, ring mig när du kommer fram. Och så avlutade vårt samtal. Jag la ifrån mig mobilen och ställde mig upp för att se om det var någon taxi som gick förbi. Inget. Jag satte mig med en duns och la händerna för ansiktet. Du kan vänta Kayla du kan vänta… du kommer få det du förtjänar efter all väntande till slut, bara vänta…

- Ingen taxi kommer komma förbi den här tiden… Jag kollade hastigt upp och såg Justin stå framför mig med tjejen inklämd bakom honom.

- Men då går jag en bit tills jag hittar en. Sa jag och kollade bort från deras håll.

- Visst, det är inget problem för mig, kom så drar vi Leona. Sa han och tog tag i hennes midja. Det gick tillbaka till huset. Jag förstår att han väljer henne framför mig. Hon var snygg fin och hade en kropp varje tjej drömmer om. Jag ställde mig upp, tog tag i handväskan i andra handen och började gå mot torget. När jag äntligen kom fram till ett litet torg åkte några taxin förbi. Jag satte mig i en av dem och gav föraren vägen hem.

Efter några minuter parkerade föraren taxin framför porten. Jag gav summan pengar jag hade kvar i fickan. Jag tog ut väskan från bagageluckan och gick in till trapphuset. Det var mörkt och dystert. Jag hämtade hissen och tyckte på hissknappen. Våning 3. Jag kom fram till våningen la ifrån mig väskan och testade dra på handtaget till ytterdörren, låst. Jag vände mig om och knackade på grannen framför mig. Hon hade ett par extra nycklar, jag gav dem till henne eftersom jag var väldigt glömsk när jag var mindre. Hon var en rar äldre kvinna. Jag knackade lätt på dörren. Det tog tid tills någon öppna. Det var inte hon.

- Kan jag hjälpa dig? Sa en ung kille runt 20-år. Han verkar precis ha vaknat, klockan var ju runt 1.

- Eh, det brukade bo en gammal kvinna här och hon har extra nycklar till min lägenhet? Sa jag och försökte låta så övertygande det bara går.

- Aha, jag tror du snackar om min mormor, hon dog… fast det finns ett par nycklar som kanske passar till din lägenhetslås, vänta ska bara hämta dem… sa han och försvann in till huset. Efter några minuter kom han tillbaka igen med ett par nycklar i handen.

- Testa dem, någon borde ju funka? Sa han och skrattade till. Jag log stort och gick mot min ytterdörr. Testade den först, det gick inte, andra? Gick inte heller, tredje? Ja! jag öppnade dörren och tände hall lampan. Det var lite dammigt, fast inga ändringar. Precis som förr.

- Det funka! Sa jag och viftade nycklarna åt killen. Han log mot mig och nickade.

- Välkommen tillbaka då, Robin förresten.

- Kayla. Sa jag och nickade med ett leende. Jag gick in till lägenheten med resväskan i handen. Snabbt låste jag dörren efter mig och la nycklarna på det lilla bordet som låg i hallen. Släpande på min väska gick jag in till mitt gamla sovrum. Det var inte så förändrat. Jag öppnade resväskan och la mina kläder i garderoben. När jag var klar med allt städande och dammande såg äntligen huset ut som förr. Mysigt på sitt egna lilla sätt. Jag kollade på klockan via mobilen 02:47 stod det på skärmen.

 Jag vaknade av någon som skakade mig. Långsamt öppnade jag ögonen och såg mamma stå med armarna i kors.

- Har det hänt något? Frågade jag med raspig röst.

- Och det ska du fråga unga dam? Frågade mamma med en sur min.

- Igår kväll kom du hem runt tolv tiden med en väldigt kort klänning, och samma dag kommer Dylan och frågar dig om skolprojektet, vad har du med att säga om det? Fortsatte hon.

- Jag var på fest hos Alisha, hon fyllde år, och jag sa t Dylan att jag skulle vara upptagen. Sa jag och vifta med armarna.

- Varför sa du inget till oss då? Frågade hon som om det var det mest självklarara grejen i världen.

- Mamma jag är nitton! Protesterade jag emot.

- Men jag vill att du ska vara en bra förebild till din lillasyster, jag vill inte att hon ska se vad du håller på med!

- Jag tänker inte låsa in min frihet bara det. Sa jag och ställde mig upp och gick mot garderoben. Rasande gick mamma ut från rummet med stampande steg. Jag suckade högt och valde ett plagg som var lämpligt till skolans miljö. Snabbt satt jag på mig kläderna och var ute i hallen.

- Jag drar! Ropade jag ut och gick längst gatan. Det blåste idag. Jag gömde ansiktet i halsduken och gick med snabba steg till busshållsplatsen. Mobilen i jackfickan ringde ”Alisha”.

- Hej, vad tidigt du ringde mig då… sa jag och försökte låta impad.

- Jag försökte ringa dig så tidigt så möjligt, snälla säg att du inte är i skolan!

- Nej? Varför? Frågade jag och lät bekymrad.

- Herre gud, jag hann! Men kom över mig idag så drar vi tillsanmans. Sa hon snabbt.

- Drar? Vart? Frågade jag och rynkade på ögonbrynen.

- Till Kayla, hon blev typ utslängd från Justin eller något, vad vet jag? Varorona. Sa hon snabbt. Jag nickade förståndigt och hoppade in på bussen som precis kom.

- Okej, är på väg till dig då.

- Nej! Vänta! Lägg inte på!

- Vad är det nu då? Frågade jag och himlade med ögonen.

- Kom inte hem till mig träffa mig vid den där gatan som vi brukar träffas i! sa hon snabbt.

- Okej, okej, ses. Sa jag och la på. Resan dit var inte så lång, på 10 minuter var jag framme. Alisha stod där med armarna i kors väntande på mig.

- Hej! Sa jag och gick emot henne.

- Hej. Svarade hon och gav mig en snabb kram. Sedan tog vi en taxi hem till Kayla.

När vi kom fram var lägenheten väldigt ren för att inte någon har bott där i 3 hela år. Vi satte oss i vardagsrummet och pratade om varorna. Ringde runt och så småningom fick vi göra ärenden till olika företag som liknade vårt lilla. Vem trodde att jag skulle hålla med detta?

- Okej, jag orkar inte prata om jobb längre! Sa Kesha och slängde ner sig på soffan.

- Visst, vad hände med dig igår kväll?! Frågade Alisha och kollade stort på Kayla.

- Jag kom in till min lägenhet tack vare Robin? Svarade hon och kollade med en konstigt min på Alisha.

- Nej, Justin grejen? Kom igen spela inte dum! Sa Alisha och kollade nyfiket på Kayla.

- Vänta! Vem är Robin? Frågade jag och kollade på Kayla med ”tell me girl” blicken.

- Min granne! Svarade hon snabbt.

- Inget mer? Är han söt? Hur ser han ut?

- Men hur ska jag vet det Jenna?! Det var sent på kvällen, jag har tur att han ens öppnade dörren annars skulle jag sova utanför ytterdörren. Sa Kayla och slängde med armen.

- Vadå var du blind när han öppnade dörren eller? Frågade Kesha och skratta.

- Okej! han hade bruna ögon och brunt äckligt rufsigt hår? Vad vill ni mer veta? Sa hon snabbt och undvek ögonkontakt.

- Vadå? Tyckte du han var söt? Retades jag och skratta.

- Nej! Sa hon och lutade sig på soffan.

- Kom en sekund… viskade Alisha och drog mig i armen. Jag och Alisha gick till köket och stängde dörren efter oss.

- Vad? Viskade jag högt.

- Kolla här! Sa hon och viftade på mobilen.

 

Jag satt med Leona bredvid mig och killarna framför mig.

- Ikväll ska jag och Markus leverera ett bud, ni kan väll hitta på något annat att göra, vad vet jag? Gå och klubba eller så? Sa Jason och nickade till orden han sa.

- Visst, jag ska nog bara stanna hemma ringa Anna eller så? Sa Alex och vifta mobilen. Leona tittade på mig med ett leende, jag log snabbt tillbaka innan mobilen i fickan började ringa. Jag ställde mig upp och gick ut från vardagsrummet för att svara. ”Alisha” stod det på skärmen.

- Hallå? Svarade jag snabbt och la den fria handen i fickan.

- Är det Justin jag snackar med? Frågar hon från andra sidan luren.

- Ja? har min röst ändras så mycket eller? Frågade jag och fnissade till.

- Aha oj, hej Justin, jag trodde du var Robin. Förklarade hon. Robin? Vem fan var han?

- Vem är Robin? Frågade nyfiket. Jag brydde mig inte så mycket det var bara min nyfikenhet som fick mig att fråga.

- Har inte Kayla berättat, jag trodde ni träffades igår? Sa Alisha långsamt. Blodet i mina vener började cirkulera mycket snabbare när jag fick veta att Kayla var med i bilden.

- Nej, vem är det? Frågade jag mörkt.

- Kaylas nya crush? Oh just det, ni hann aldrig prata som normala människor igår, just det hon berättade det snabbt, fast annars snackade bara hon om Robin och hur söt han var. Sa Alisha snabbt och lät bekväm med det hon sa.

- Okej, snackar med dig senare. Sa jag snabbt och la på. Just nu ville jag bara slå sönder något och mörda den där Robin. Vad fan hade han som jag inte hade? Jag tog tag i ett glas och slängde ner glaset på golvet.

- Har det hänt något? Kommer Leona in och täcker för munnen med händerna.

- Flytta på dig. Säger jag mörkt. Just nu skulle jag åka till Kayla, mörda Robin och se sedan vad som händer mellan mig och Kayla. Fast det ända jag hade i tanken just nu var att döda Robin…