bieberdrama.blogg.se

Killarna kom över och vi hade en lång diskussion om hur vi ska transportera varorna från Canada till Chicago. Vi hade kommit överens att ha kvar våra tjejer här i Chicago medan vi dealar med tranporterna.

- Du måste berätta till Kayla att du åker idag. Sa Jason och kollade seriöst på mig.

- Hur länge kommer det här ta? Frågade jag och drog en hand igenom håret.

- För hundrade gången Justin en fucking månad! Sa Alex och slängde men armarna i luften.

- Asså jag kan inte lämna henne här i en fucking månad! Brast jag ut och ställde mig upp.

- Det är säkrare för helvete! Vill du att hon ska dö? Ta med dig din bitch då! Skrek Alex som svar. Mina nerver gick ut i styr, ingen fick kalla Kayla för bitch. Jag tog Alex från skjortkragen och slängde honom mot väggen.

- Om du säger eller ens tänker på Kayla, kommer jag blåsa huvudet av dig. Viskade jag mörkt och släppte greppet om hans tröja.

- Fuck off Bieber, gör vad du vill! Skrek han och fixade till kragen. Killarna hade rätt. Att ta med Kayla skulle bara göra jobbet svårare, jag skulle hela tiden behöva tänka vart hon ska vara medan jag är borta. Fast att ha henne här, skulle bara få mig att tänka på hur hon har det, om hon mår bra. Vem hon hade träffat, vad hon hade ätit, om hon hade gått ut eller inte, vem hon hade ringt. Frustrerande drog jag en hand genom håret.

- Jag drar. Sa jag och slängde med dörren till tattoobaren. Men snabba steg gick jag till parkeringen, sökte upp min bil och körde full gasat hem. När jag kom hem såg jag Kayla sittande bekvämt på en av fåtöljerna med pyjamas på. Ett litet leende spreds på mina läppar.

- Vad? Sa hon och vände blicken på mig.

- Har du inte tänkt på att byta om? Frågade jag och kollade in henne.

- Jag trodde inte att du skulle komma hem nu. Sa hon och ställde sig snabbt, generat upp.

- Det är okej.. svarade jag och gick emot henne. Slingrade mina armar runt henne midja och pressade mitt ansikte på mot hennes nacke.

- Har det hänt något eller? Viskade hon och la armarna runt min nacke. Jag svarade inte utan fortsatte ha henne nära mig. Äntligen efter vår relation har tagit ett stort kliv fram så är jag tvungen att lämna henne. Jag tog tag i hennes händer och kollade henne i ögonen.

- Jag måste åka, imorgon tidigt på morgonen kommer jag och grabbarna åka till Canada för att göra dealer med transporterna, vi kommer vara borta i en månad och du kan inte följa med.

- Varför? Var det ända hon sa.

- För det är för farligt, jag kommer lämna mobilen här, och så fort jag får möjligheten att ringa så ringer jag dig, här är ett kort som jag kommer fylla med pengar när du behöver. Sa jag och tog ut ett kort från fickan och gav den till Kayla.

- Justin….

- Om du behöver något sms:ar du mig annar-

- JUSTIN! Skrek hon den gången och la sina händer på mina axlar.

- Varför får jag inte bara följa med?

- Jag har redan sagt det till dig Kayla, det är för fucking, du får inte följa med! Svarade jag irriterat.

- Ge mig en själ varför jag inte borde följa mig. Fortsatte hon. Det var det här som gick mig på nerverna. Att hon hela tiden fortsatte snacka och ställa frågor.

- Du kommer vara en tyng på mina axlar, jag har inte tid att babyvakta dig, jag jobbar för fan!

- Vem sa att jag var en unge som behöver vaktas av någon? Frågade hon igen.

- Asså fuck off Kayla, seriöst sluta fråga så många jävla frågor, Liz, Anna och Vendela kommer imorgon innan jag åker så du inte är ensam. Sa jag och satte mig på en av fåtöljerna.

- Tänk om jag vill vara ensam?

- Men jag vill inte, mitt hus mina regler och kom ihåg, det är jag som bestämmer över dig Kayla. Sa jag och kollade varnande på henne. Hon kollade på mig med den ilskna blicken som ska visa mig att hon är arg på mig. Jag hade verkligen ingen lust att bråka med henne just nu.

 

Jag stirrade ett långt tag på Justin, i väntan på att något ska hända mellan oss, att han ska säga något. Vad som helst.

- Är du arg på mig? Sa han äntligen och kollade på mig.

- Nej, jag ska upp till mitt rum. Sa jag snabbt och ställde mig upp för att gå.

- Okej. Var det ända han sa och fortsatte hålla på med mobilen. Ja, jag var arg på honom. Jag hatade när han använde meningen ”Det är jag som bestämmer över dig” den meningen sårade. Jag var inte en ägodel man köper och säljer. Varför var han så emot tanken att jag följer med? Var det något han döljer? Något han inte vill jag ska få veta? Om det skulle vara på det viset skulle jag faktiskt inte bry mig. Fast han döljer något. Det gjorde mig nyfiken och misstänksam. Och hans humörsvägningar, från den romantiska Justin till den bitchiga Justin. Ugh, om jag hade friheten skulle jag ha lämnat huset för länga sen. Men det var alltid något som höll mig kvar, vad var det för något som höll mig kvar till dessa väggar, det är som något inte vill att jag ska lämna honom? Jag slängde ner mig på sängen och slöt ögonen. Varför händer allt dåligt just mig? Hatar gud mig så mycket eller? Jag rullade åt sidan på sängen och kollade ut genom det stora fönstret. Utskiten av den mörka blåa himlen gjorde mig lugn. Jag ställde mig upp och gick mot balkongen. Vinden var sval. Jag tog ett djupt andetag och kollade upp mot stjärnorna. Vad har gud planerat till mig? Hur kommer den här karusellturen sluta? Vad kommer hända härnäst? Kommer jag säljas till någon annan eller kommer jag stanna kvar här? Hos Justin? Jag satte mig på en av balkonstolarna och la mina händer på ansiktet, jag vill hem. Jag kommer aldrig känna mig hemma här.  

- Stör jag?

- Va? Reagerade jag och vände mig om. Justin stod framför mig med ett litet leende på läpparna, jag kunde inte låta bli att le tillbaks.

- Stör jag dig? Upprepade han och slingrade en arm runt min midja.

- Nej. Pep jag och kollade ner generat.

- Du är väll inte arg på mig? Fråga han och kollade ner på mig.

- Nej.. ljög jag. Han behöver inte ta med mig? Jag följer bara med, vare sig om han ville eller inte.

- Som jag sa babe så kommer jag ringa dig så ofta jag kan. Upprepade han. Jag nickade som svar och lutade mitt huvud på Justins axel. Jag älskade att jag äntligen kunde uttrycka mina känslor. Fast det ända jag inte gillade var att han alltid höll hemligheter, han berättade inte allt. Så klart så har jag inte rätt att få veta allt eftersom jag är en köpt hora fast ibland kunde jag inte bara låta bli att vara så himla nyfiken så det gjorde ont i huvudet.

- Jag går och lägger mig. Sa jag och vände mig om.

- Varför? Stoppade han mig.

- Varför går man och lägger sig? För att sova, jag är trött… sa och fortsatte gå mot sängen. Jag slängde mig ner och kröp under täcket.

- Får jag sova bredvid dig ikväll? Det kommer vara sista kvällen tills jag kommer tillbaka. Sa han och kollade ner mot mig.

- Ooouuuhh, jag är trött Justin… stönade jag och la mig åt sidan så jag slipper se honom i ögonen.

- Okej, jag låter dig då få vila ifred. Sa han tyst och gick ut från rummet. Samma sekund han lämnade rummet fick jag dåligt samvete. Jag trodde att han i alla fall skulle komma och ligga bredvid mig, så klart så har jag alltid fel, han kanske inte ens gillar mig på det sättet jag gillar honom. Några minuter gick och jag kände mig fortfarande klarvaken. Jag gick upp från sängen och smög mig fram till sovrumsdörren, öppnade försiktigt och smög mig fram till Justins rum. Dörren stod på glänt. Jag öppnade dörren och kollade försiktigt in. Justin hade redan lagt sig. Tyst smög jag tillbaka till rummet och stängde dörren efter mig. Han kanske ser fram emot att åka iväg och lämna mig…. Var den sista tanken innan allt blev svart.

Larmet gick, 7:00 stod det på mobilskärmen. Långsamt ställde jag mig upp och gick emot badrummet. Tvättade ansiktet borstade tänderna och sminkade mig lätt inför skoldagen. Wow vad jag såg fram emot det, tänkte jag och suckade högt. Vi skulle hålla på med projektet. Och jag var tvungen att jobba med Dylan. Med långsamma steg gick jag till garderoben tog ut ett par jeans och en enkel tjocktröja.

- Jenna? Har du vaknat? Ekar mammas röst från undervåningen.

- Ja! Jag gick ner med snabba steg nerför trappan och mötte på mamma som förberedde sig till jobbet.

- Ska du redan gå? Var är pappa?

- Din pappa har redan gått han kommer hem nästa vecka, jobbresa och ja, jag ska nu gå. Se till att du får mat i magen innan du går till skolan. Sa hon och gav mig en snabb kram.

- Okej, ses. Svarade jag och följde henne till dörren. Jag gick till kylskåpet tog ut ett äpple, stoppade in den i munnen och gjorde mig klar för att gå till plugget. Det spreds ett rykte att en två nya tjejer skulle börja i vår grupp. Så det ska bli spännande att få veta, men jag såg verkligen inte emot att jobba på projektet. Om lärarna inte hade bestämt med vem vi skulle jobba med skulle jag lätt ta Stefani fast så klart så kan vi aldrig få vara tillsanmans för enligt lärarna chattrar vi för mycket, skitsnack. Jag hoppade av bussen och fortsatte till plugget.

När jag äntligen kom fram småsprang jag till skåpen tog ut mina böcker och sprang till den första lektionen innan de stängde dörrarna. Tur nog hann jag. Jag satte mig på en bänk nära fönstret. Innan lektionen började så kom två tjejer in. Alisha?! Och någon annan skum tjej jag aldrig har sätt.

- Vi har två nya elever här idag, Alisha White och Valeria Wingst, vi välkomnar dem stort, tjejer va vänliga och ta er en ledig plats. Sa läraren och kollade på resten av klassen. Med snabba steg satte sig Alisha bredvid mig och Valeria någon annanstans i klassrummet.

- Vi fortsätter med projektera, eftersom Alisha och Valeria inte har varit här får ni komma hit så jag kan förklara vad vi håller på med.

- Snälla jag har ingen lust att göra något skitigt projekt! Gnällde Alisha tillbaka medan Valeria gick mot läraren med artiga steg.

- Jag vill inte ta den här dissektionen med dig nu Alisha, kan du vara vänlig att komma fram. Sa han

Med en strängare röst ton. All uppmärksamhet var nu på Alisha, det borde vara obehagligt att ha folks blickar brinnande på ens kropp.

- Fuck off! Jag sa att jag inte vill göra något skitigt projekt då menar jag det! Sa hon och slängde ifrån sig bänken och gick med hårda steg ut från klassrummet. Killarna där bak började vissla av det Alisha precis gjorde. Jag gick med snabba steg till Dylan och satte mig bredvid honom.

- Ska vi jobba eller? Frågade jag snabbt och vände mig mot honom. Han stirrade obehagligt på mig i några sekunder innan han nickade.

- Ja absolut vad ska vi börja med? Om du vill så kan jag fixa all arbete och sedan skicka över filerna till dig så man tror att du har jobbat. Jag tvekade och kollade ner på mina händer, det kändes inte rätt.

- Nej, det här är grupparbete och det är meningen att båda jobbar, inte bara en av oss. Sa jag snabbt. Jag vet inte varför fast ett litet leende spred sig på hans läppar som automatiskt fick mig att le. NEJ JENNA NEJ!

 

 

- Men vart är badrummet då? Frågade Anna igen och kollade runt i huset.

- Kayla kan visa dig, jag är någon sort guide! Sa jag irriterat.

- Men vart ska vi sova? Det finns bara två sovrum! Sa Liz och kollade förvirrat på mig.

- Hur fuck ska jag veta?! Hitta på något, FAST ingen går in i mitt! Sa jag och höjde ena ögonbrynet mot Kayla. Hon nickade och försökte undvika ögonkontakt med mig.

Jag skakade på huvudet och gick ut från huset, satte mig i bilen och körde till grabbarna. När jag kom fram så satt alla där som det ska, fast det var något annorlunda. Det satt en tjej bland dem. Hon hade stora grönbruna ögon och svart långt hår, wow hon kunde man verkligen vilja ha som tjej.

- Hej? Jag trodde ni sa att vi skulle skippa brudarna? Sa jag och kollade underligt på Jason.

- Yep det sa vi, så det inte skulle bli drama mellan tjejerna och Leona. Sa han och nickade mot tjejen.

- Kommer du jobba med oss? Frågade jag henne och kollade imponerat på hennes kropp.

- Ja, är det något  fel med det eller? Frågade hon och log smickrande mot mig.

Jag log stort åt nyheterna jag precis fick höra och skakade på huvudet.

- Nej inte allt, jag är jätte glad att jobbar med oss. Sa jag och blinkade mot henne. Hon himlade med ögonen och kollade seriöst på mig.

- Jag är inte här för att ha kul Bieber, jag är här för att jobba. Sa hon och höjde ena ögonbrynet.

- Vad ska du jobba med baby? Stressa av mig? Sa jag smickrande.

- Wow Bieber, hon spionerar till oss, du föll redan innan du började prata med henne, vet du hur bra detta vapen är när vi användera Leona som någon sorts spion åt våra fiender? Sa Jason och kollade seriöst på mig.

- Chilla man, jag visste inte att hennes uppgift var så viktig, jag ska försöka hålla mina händer styrda. Sa jag och höll mig för skratt. Jag såg på Leona som himlade med ögonen. Alla ställde sig upp för att åka. Alex, Markus och Jason gick framför oss medan jag och Leona gick bakom dem.

- Om du blir ledig någon dag finns jag här, du verkar inte vara så dum av dig som alla andra tjejer jag har träffat. Sa jag smickrande och kollade på henne.

- Du verkar inte heller vara så duma v dig Bieber, vi får se. Sa hon och blinkade mot mig innan hon gick till resten av killarna. Det här verkar rulla framåt Justin.

---

Jag har updaterat "gammla+nya karaktärer" så om nu vill veta vilken som är vilken kan ni bara klicka in för att se vilka som är vilka! MUCH LOVE! <33

 

 

 

 

 

 

 

Jag satt på bordet med Justins killvänners flickvänner med Justin festade loss med sina vänner. Jag fick lära känna tre nya personer i alla fall och enligt Justin ville han att jag skulle bli bästa vän med alla. Det kan han fan glömma, den enda normala av tjejerna var nog Vendela, en schysst tjej. Man kan beskriva Liz som den hopplösa romantikern och Anna den knäppa idioten.  

- Så efter vi alla har berättat till dig hur vi hittade våra pojkvänner så är det din tur att berätta om hur du träffade Justin! Sa Liz och all fokus var nu på mig. Vad ska jag säga? Att jag blev såld som en hora till honom, eller att jag sålde knark till hans bästa vän.

- Vi träffades på stranden. Ljög jag snabbt och gav alla ett stort falskt leende.

- Ha- ha- vi vet redan den originella storyn så behöver inte hitta på något. Sa Anna och tog en klunk av sin Whiskey.

- Men varför frågar ni då? Svarade jag irriterat och kollade stort på dem.

- Vi jävlas bara med dig gumman! Sa Anna och klappade mig på ryggen. Ha- ha- så fucking kul. Tänkte jag och tog en stor klunk Whiskey. Jag kände hur det brann när i halsen. Omedvetet fylls mitt glas och jag tar en till stor klunk. Allt runt om kring mig börja snurra och mina ben bär upp mig till dansgolvet. En suddig Justin syns upp, pratade på en tjej. Han började dansa med henne och avundsjukan i mig bara växte. Jag gick med arga steg fram till någon kille som stod nära Justin tog tag i hans ansikte och kysste honom. Jag höll på i några sekunder tills Justin la märke. Ett hårt ryck och jag stod framför Justin.

- Varför gjorde du så där? Sa han argt och höll i mig hårt.

- Gå och dansa med den där horan istället, varför bryr du dig om mig?! Skrek jag tillbaka och puttade bort honom.

- Kom. Sa han bestämt och drog ut mig från klubben. Med tröga steg kom vi fram till bilen.

- Varför beter du dig som en bitch helt plötsligt?! Frågade Justin och kollade obegripligt på mig.

- Aha så nu är jag en bitch?! Skrek jag och kollade chockat på honom.

- Ja! Ser du inte hur du beter dig?! Hur mycket drack du egentligen? Sa han och drog en hand genom håret.

- Justin? Mår du bra? Frågade den där tjejen Justin dansade med.

- Ja fuckade Justin mår du bra? Gå och dansa med den där horan och bry dig inte med vem jag kysser! Skrek jag av ilska och hoppade som ett barn.

- Jag har fått nog. Sa han och drog in mig i bilen. Jag satte mig med en duns och la armarna i kors. Vi kom fram hem och Justin hoppade av aggressivt och öppnade min dörr.

- Ut nu! Sa han och tog tag i min hand innan jag hann agera tog han upp mig till sitt rum och stängde dörren med en smäll.

- Vad fan tänker du med?! Sa han och puttade mig.    

- Putta inte mig! Och vet du vad jag bryr mig inte vem du dansar vill!

 Han svarade inte utan sprang emot och puttade mig mot väggen. Aggressivt la han sina läppar mot mina och tog av mig den korta klänningen snabbt. Ett stort leende spred på mina läppar.

- Varför sa du inte bara att du var avundsjuk? Viskade han mot mitt öra och puttade mig mot sängen.

- Jag vill inte att du ska tro att jag är kär i dig. Sa jag och kramade om hans nacke hårt.

- Ingen ska få veta det, jag lovar. Sa han och tittade in i mina ögon innan våra läppar möttes.   

Jag hade fortfarande inte gått över det som hade hänt igår. Jag ville besöka honom idag, så fort jag bara kunde fast Stefani måste så klart tvinga mig till skolan. Jag satt i klassrummet och väntade på att timmarna skulle gå så snabbt så möjligt.

- Vi ska arbeta två och två dom här senaste veckorna. Sa Mrs. Rivers och kollade på alla elever. Jag satte mig tight till Stefani så hon skulle välja oss. Mrs. Rivers blick landade på oss, hon skakade på huvudet och öppnade munnen för att säga något.

- Nej Jenna, ni två kommer inte jobba tillsanmans, jag har redan bestäms med vem alla ska jobba med, och så ni bara vet så jobbar alla med sitt motsatta kön. Sa hon och höll upp ett par papper.

- Om vi ska börja med dig så jobbar du med Dylan Stiles. Sa hon och tittade på mig. Jag vände mig bak och tittade på Dylan, det var den tönten som tittade på mig igår i parken… jag suckade högt och kollade på Stefani som fnissa.

- Vad är det som är så jävla roligt? Sa jag irriterande och tittade surt på henne.

- Du jobbar med Dylan. Sa hon och fnissade till.

- Och?

- Ser du inte? Han är stört kär i dig. Viskade hon högt och tittade tillbaka på honom.

- Du ska faktiskt vara en bra vän och trösta mig om det som hände igår. Sa jag irriterat tillbaka slog igen boken. Minutvisaren landade på tolv och äntligen slutade vi. Jag packade ihop böckerna och gick ut från klassrumet.

- Vart ska du? Frågade Stefani halkandes efter mig.

- Polisstationen. Svarade jag kort, satte på mig jackan tog väskan i ena handen och stängde skåpet.

- Vänta, varför så snabb? Vill du jag ska följa med dig? Frågade hon. Jag skulle precis säga nej fast jag behöver någon som står vid min sida i sådana stunder.

- Skynda dig. Sa jag med en suck och lutade mig mot någons skåp. Hon satte på sig sin jacka och var redo för att gå. Jag gick tyst hela vägen och när jag kom fram tog jag långsamma kliv till polisstationen.

- Är du säker att du vill göra det här? Frågade Stefani och la en hand på min axel.

- Ja har jag ju sagt! Sa jag irriterat och gick fram till disken.

- Jag vill träffa Zack Ray. Sa jag snabbt och undvek ögonkontakt med mannen bakom disken.

- Är du släkt med Zack Ray? Frågade han och kollade på mig.

- Jag är en väldigt nära vän.

- Okej, jag ska se det senaste informationen om Zack Ray. Sa han. Otåligt väntade jag för svar.

- Zack Ray rymde innan domstolen sa sitt besked. Sa han och höll på att sortera några papper. Mina ögon växte som två stora apelsiner. Jag la handen för min mun och försökte ta in informationen som jag precis hade fått.

- Om han, om han skulle vara här, hur långt tror du han skulle sitta inne? Frågade jag osäkert.

- Jag kan inte svara på sådana frågor. Sa han bestämt. Jag svarade inte utan gick ut från byggnaden och fram till Stefani som satt väntande på en bänk.

- Så vad hände? Frågade hon hoppfullt.

- Han rymde.

 

-flashback-

- Jenna… viskade han och tog tag i min hand. Jag drog snabbt bort min hand och kollade ner på mina knän. Varför händer det här alltid just mig?

- Vi kan fixa det här, jag kan få ut dig på ett sätt, vi kommer att klara oss, tro mig bara!

- NEJ det kan vi inte! Okej? fattar du inte?! Det här är för mycket för mig, jag klarar inte av att leva med kriminell, Zack jag tror inte jag klarar av detta… sa jag och kände hur tårarna börja falla.

 - Jag vet att det är mycket att ta in fast vi kanske kan-

- NEJ VI KAN INTE!

 

Det var det han ville, han försökte berätta att han skulle kunna gå loss, kunna rymma, kunna ta mig med honom och gå, gå någon stans ingen kan få tag i oss.

Men jag skulle aldrig kunna göra något sådant, förstöra mitt liv för en kille. Det räckte med at jag utnyttja min kropp till en kille. Jag ville inte gå så långt, jag vill kunna ha ett normalt kärleksliv.

- Jenna är du säker? Frågade Stefani och öppnade ytterdörren

- Ja, och sluta prata om det nu. Sa jag och klev in.

- Jenna?, jag och din lilla syster ska gå och köpa kläder inför skolfesten och pappa jobbar, klarar du av att hålla huset?! Ekade mammas röst från vardagrummet.

- Aa, jag har Stef med mig! Svarade jag.

- Hej Stefani! Sa mamma välkomnande och krama om Stefani.

- Hej Miss. Beckham. Jag gick upp för trapporna och öppnade dörren till mitt sovrum, slängde ner mig på sängen och kände hur skuldkänslorna landa på mina axlar.

 

 

Kayla har försökt undvika mig hela dagen idag efter det som hände igår kväll. Enligt henne var allt bara något pinsamt missförstånd fast jag visste hela tiden att hon gillar mig. Alkohol var bra på ett sett, man erkänner grejer man aldrig skulle säga om man var medveten om det.

- Kan du komma hit ett tag. Ropade jag Kayla från vardagsrummet. Hon kom alldeles smygande ner, hon var säkert jätte öm eftersom jag var ganska hård mot henne igår kväll, den stunden jag hade igår hade jag väntat på väldigt länga. Hon ställde sig framför mig med armarna i kors.

- Sätt dig. Sa jag och kollade på platsen bredvid mig.

- Justin säg bara vad du vill… vägrade hon och gav en suck.

- Sitt. Upprepade jag och höjde båda ögonbrynen. Hon stirrade storögt på platsen bredvid mig och med en suck försökte hon ta sig fram. Hon satte försiktig bredvid mig och kollade ner på sina.

- Har du ont? Frågade jag försiktigt och la en hand på hennes lår. Hon vred huvudet åt mitt håll och kollade på mig –var det där ens en fråga?-blicken.

- Okej, jag fattar, men du ville det.

- Ursäkta mig men jag var full, jag kommer inte ihåg att jag sa ”ligg med mig Justin” till dig igår?!

- Ja men vet du varför du blev full? Frågade jag testande.

- Nej?... sa hon döljande och vände bort blicken.

- Eftersom du var avundsjuk, avundsjuk på mig för att jag dansade med en tjej. Sa jag och hoppade närmare henne.

- Det var jag inte alls, jag vet inte ens vad du snackar om. Sa hon och hoppade ifrån mig.

- Är det därför du skrek ut att hon är en hora? Frågade jag och höjde ena ögonbrynet.

- Eh? Den där bitchen gav mig irriterande blickar innan hon börja dansa med dig det var därför jag kallade henne hora. Sa hon skyddande.

- Visst, jag fick i alla fall veta att du gillar mig den kvällen och vi behöver inte ens ta upp hur jag kysste dig eftersom hur mycket du skrek igår, fattade jag att du gillar det. Sa jag skrattande.

- Seriöst, jag var full, och vet du vad? Killen jag kysste i klubben var mycket bättre en dig. Sa hon och försökte få mig avundsjuk. Just nu kunde ingen ända på vad Kayla tyckte om mig, jag visste att hon gillar mig och det var det ända jag behövde veta.

- Jaså det säger du? Spelade jag med och kom närmare henne.

- Ja… sa hon nervösare den här gången och lutade sig bak.

- Jag tror inte dig. Viskade jag, tog tag i hennes nacke o kysste henne. För en gång skull drog hon sig inte ut, det fick bara mitt leende bli ännu större.

- Jag älskar dig Kayla… sa jag raspigt och kollade in i hennes ögon. Hon tittade upp mot mig och log.

- Hatar dig också. Sa han och la despirat sina läppar mot mig.

 

-flashback-

 - Kayla…

- Mmm? Sa hon och vände blicken mot mig.

- Är vi vänner? Frågade jag och kollade upp mot henne.

- Visst, fast ändra aldrig uppfattningen att jag inte hatar dig, för det gör jag, looovar! Sa hon och förlängde på o:et.

 

Han har hela tiden sagt att hon hatar mig och när hon sa det trodde jag verkligen att hon hatade mig. Fast hennes ”hat” är något helt annat. Alla gånger hon sa ”jag hatar dig Justin” kan också ha betytt ”jag älskar dig Justin” varför är hon så komplicerad, varför säger hon inte sina känslor rakt ut. Med det är ingen jag kan göra åt. Just nu ville jag bara ha kvar den här relationen med Kayla.

- Är du okej? frågade jag och kollade ner på hennes intryckta ansikte som låg på mitt bröst.

- Mmm. Stönade hon bara och tyckte in sitt huvud på min nacke.

- Är du trött? Viskade jag och kammade hennes hår med mina fingrar.

- Kunde du inte vara lite försiktigare? Frågade hon och lutade sig en aning upp.

- Du var arg, jag var arg, nej jag kunde inte gjort det på det romantiska sättet. Hon rodna och gömde ansiktet under sitt hår.

- Säg inte så igen. Sa Kayla och kikade igenom sitt hår.

- Varför inte? Jag tycker om se dig rodna. Sa jag och kramade henne hårt.

- Justin… stönade hon och kollade små irriterat på mig.

- Förlåt… viskade jag och pussade henne lätt på håret. Jag låg kvar på soffan med Kayla i ett tag. Hon var så tyst, det var så ovanligt henne. Allt påminde mig om förr, deja vu…

- Har något planerat idag? Frågade hon alldeles viskade efter den långa tystnaden.

- Jag har mycket planerat båda för mig och dig…

 

Allt kändes fel. Att vara tillbaka med Joseph var fel. Alla känslor jag hade känt känner jag inte.

Jag hördes inte hemma i hans famn längre och det ville jag inte. Via ett samtal förstörde jag allt.

Det finns säkert någon där ute jag verkligen kommer falla för…

 

 

 

 

 

 

 

 

Det som precis hända var jätte skumt. Varför ber Alisha Justin komma hela vägen från Chicago till California bara för att snacka? Det var något skumt som pågick, något som gav mig en konstig känsla i magen. Jag gillade bara inte att båda var ensamma där nere och jag här uppe. Jag öppnade försiktigt dörren och smög försiktigt ner för trappan och kikade mig fram för att se vad som hände.

Justin låg över Alisha på soffan båda kysstes och en dörr smälls upp, någon sorts kille kom upp. Var det här ett fucking skämt eller vad? Jag gick med dunsande steg ner för trappan och kollade chockat på båda som slickade varandras ansikten.

- Alisha! Skrek killen och kollade kokande på båda. Justin ställde sig snabbt upp och gick med tuffa steg till mig.

- Vad fuck gör du?! Skrek han igen och stampade mot Alisha.

- Hämnas din jävel! Skrek hon och örfilade honom hårt. Allt blev tyst i några sekunder, jag hörde hur tungt han andades, den där killen kunde döda vilken som helst som går i hans väg. Han örfilade Alisha och puttade henne hårt mot soffan. Justin blandade sig in i allt. Han boxade killen på kinden och sedan slängde han honom mot väggen.

- Om du rör henne igen kommer jag fucking döda dig! Skrek han och kollade ilsket mot killen. Killen gick ut kokande och smällde dörren hårt efter sig. Justin sprang emot Alisha för att se att hon mådde bra efter slagen hon fick. Blod rann ner från hennes näsa och en stor röd märke dör upp på hennes film. Jag kände mig som om jag vore i en film. Pojkvänen och flickvänen kämpar för sin kärlek och slår bort den onda skurken för att kunna leva lyckligt. Den stunden var jag nog osynlig, Justin ignorerade mig och tog upp Alisha till sitt rum och vad de gjorde mer? Det vet jag inte. Jag ville ut, ut från allt, glömma allt, skita i allt fast det var den här känslan som allt höll mig kvar, den känslan som berättar till mig att jag kommer att finna lyckan här. Jag gick ut från den stora bilen och promenerade till Justins bil. Luften i huset gjorde mig galen, det var ingen ide att jag stannade en sekund till där. Och det jag hade sätt där inne, Justin och Alisha… jag ville inte ens tänka på det fast bilden i mitt huvud visades hela tiden. En örfil kommer vara det första jag ska göra när jag ser Justin. Efter tio minuter kom han ut med bilnycklarna i handen. Han låste upp bilen och jag satte mig i baksätet med en duns.

- Varför sätter du dig där bak? Frågade han och startade bilen. Jag ignorerade frågan och satte på mig bilbältet. Han frågade inte mer utan körde hemåt. Varför kysste jag honom. Allt var en lek för honom han tog aldrig något på alvar. Allt han sa var säkert bara luft. Minuter, timmar gick och vi kom fram till Justins hus. Jag hoppade snabbt ut från bilen o promenerade till ytterdörren inväntade av att Justin skulle öppna dörren. Med långsamma steg kom Justin.

- Jag vill prata med dig. Sa han och la tillbaka nycklarna i fickan.

- Varför? Svarade jag snabbt och vände bort blicken från hans åsyn.

- Jag behöver prata med dig sa jag, jag tänker inte upprepa det! Sa han och tog tag i min arm hårt och drog mig bakom huset. Han släppte greppet om min arm. Jag kollade chockat på honom i en stund och sedan på armen, den var röd.

- Vad i helvete håller du på med? Viskade jag högt.

- Jag orkar inte vara snäll Kayla! Okej?! När jag säger åt dig att prata så pratar jag med dig! Sa han högt. Jag kollade ilsket mot honom i en stund tills hann börja prata, han får väll prata ut all skit han har att säga.

- Idag. Började han och la händerna i fickorna.

- Det du såg var bara skådespel, hon ville hämnas mot Joseph och den ända hon kunde vända sig åt var mig, och hon har gjort flera tjänster till mig så för engångskull så gjorde jag något tillbaks.

- Okej? var det allt? Får jag gå till mitt rum nu? Svarade jag kallt, jag ville inte ta upp den här diskutinen just nu.

- Jag vill bara att-

- Jag bryr mig inte varför du kysste och det har inte påverkat mig så jag fattar inte varför du gör det till en sån big deal… avbröt jag och drog en hand igenom håret.

- Okej, jag vill bara inte se dig sur… sa han alldeles viskande. Helt plötsligt känner jag hur två armar slingra runt min midja och ett lutande huvud på min ena axel.

- Va inte kall… mumlade han i mitt hår. Jag kände hans varma andedräkt på min bara nacke.

- Okej… mumlade jag tillbaka och pressade mitt ansikte mot hans nacke. Så är det såhär kärlek känns?...

 

Jag satte på mig mina skor och gick ut. Zack ville se mig om fem minuter i ett café nära statsparken.  Han satt där alldeles ensam väntade på mig. Jag småjoggade in till cafét och leta upp Zack. Han satt i hörnet. Det var som om han inte ville synas. Jag satte mig försiktigt framför honom och kollade på Zack i ögonen. Fast han undvek ögonkontakt.

- Zack.. viskade jag ut och sträckte ut en hand.

- Nej. Svarade han bara och skakade på huvudet.

- Vad har hänt? Frågade jag sårat och kollade förvirrat på honom.

- Du förtjänar någon som är mycket bättre en mig… var det ända han mumlade om.

- Zack om du inte berättar nu vad som pågår så kommer jag skrika. Varande jag och kollade storögt på honom.

- Jag är inte killen du tror du är…

- Zack…

- Jag är kriminell, jag dödar, ja det gör jag och just nu letar snuten efter mig, jag måste ut från Calefoninen så snabbt jag bara kan, om du vill ka-

- Tyst! Beordrade jag och la en hand över munnen. För mycket information. Han fick inte lämna mig, han ljuger. Han får inte.

- Jenna… viskade han och tog tag i min hand. Jag drog snabbt bort min hand och kollade ner på mina knän. Varför händer det här alltid just mig?

- Vi kan fixa det här, jag kan få ut dig på ett sätt, vi kommer att klara oss, tro mig bara!

- NEJ det kan vi inte! Okej? fattar du inte?! Det här är för mycket för mig, jag klarar inte av att leva med kriminell, Zack jag tror inte jag klarar av detta… sa jag och kände hur tårarna börja falla.

- Jag vet att det är mycket att ta in fast vi kanske kan-

- NEJ VI KAN INTE! Jag vill inte smyga runt med en kriminell- innan jag hann prata klart kom två stora skuggor som täckte bordet vi satt vid.

- Zack Ray, följ med oss. Sa två stora polismän med armarna i kors. Jag ställde mig upp snabbt.

- Det är över…. Sa jag alldeles gråtfärdig och sprang ut från caféet. Jag såg hur de två polismännen tog ut Zack och satte honom i bilen. Varför vänder sig alltid mitt liv till ett helvete, varje gång jag verkligen faller för någon så visas det att han inte är bra för mig.

Jag satte mig på en bänk i parken med en suck och la händerna på mitt huvud. Just nu ville jag bara vara ensam i mitt rum under täcket kramade på en kudde. Jag kollade upp med tårögda ögon och såg hur en kille från skolan stirrade på mig. Jag kommer inte på vad han heter och jag har inte heller lust att tänka på det. Han stirrade obekvämt på mig. Jag ställde mig upp och gick hela vägen hem. När jag kom hem så var ingen hemma, snabbt sparkade jag av skorna och sprang upp till mitt rum, stängde dörren med en smäll och låste efter. Jag hatade den här känslan, känslan att man hela tiden var utnyttjad, blind och värst av allt kär. Mobilen bredvid mig vibrerades ”Stefani”stod det på displayen.

”Hej! Omg, vad hände? Kysstes ni? DESPERAT TJEJ HÄR SOM VILL VETA ALLT! Puss babe!” Jag hade ingen lust att prata med någon just nu, just nu ville jag bara få vara ifred…

- Varför gjorde du så? Frågade Joseph alldeles viskande.

- För att det jag vill, du. Svarade jag och la min hand på hans kind.

- Jag har saknat dig som fan, Kesha skulle aldrig kunna ta din plats. Sa han och suckade ljust.

- Jag ville inte höra den där bitchens namn igen Joseph. Sa jag varnade.

- Okej… mumlade han och drog min kropp mot hans. Vi mös resten av dagen på sängen. Precis som förr. Joseph gick hem i slutet av kvällen och Wilma kom direkt hem till mig. Hon var den ända tjejvännen jag verkligen kunde lita på efter allt som jag har gått igenom. Dörren ringde och jag skuttade för att öppna.

- Hej giirl! Sa hon glatt och höll armarna öppet.

- Tja! Svarade jag och kramade henne.

- Säg inte att du har förlåtit den där idioten. Sa hon direkt och kollade storögt på mig.

- Kanske? Men jag gjorde något stort innan jag förlät honom! Sa jag och drog henne till soffan.

- Som vad? Frågade hon och satte sig på soffan med en duns.

- Jag hade typ sexmedJustin. Sa jag snabbt och gav ett stort falskt leende.

- Varför?! Och hur fan kunde Justin gå med på det? Jag känner honom som min egen storebror, vad sa du till honom? Sa hon och lutade sig med blicken åt mitt håll.

- Jag gav råd till honom dagen innan, you know, han gjorde bara en stor tjänst till mig! Försökte jag säga övertygande.

- Men den där Kayla då?

- Just det! Hon följde med! Oh my gosh, vet du hur svårt det var?! Jag hoppas att jag inte förstörde dem eftersom hon gick ut jävligt argt.

- Det betyder att hon också gillar honom. Sa Wilma glatt och klappade händerna.

- Har han berättat sina kärleksproblem till dig också? Frågade jag och rynkade på ena ögonbryet.

- Vi snackar om Justin just nu, så klart? Finns det någon han inte har berättat till är det nog min mormor. Sa Wilma och skrattade. Jag skrattade med och lutade mitt huvud på soffkanten.

- Okej nog snackat om tönten Justin, vad hände sen? Frågade Wilma nyfiket.

- Well, jag och Joseph blev ensamma hemma, först skrev vi bara på varandra sen kysste han mig, och du kan väll gissa vad som hände sen.. Mumla jag vid slutet och gömde mitt ansikte under en kudde.

- Du är ju fan knäpp! Varför lät du inte honom få lida lite mer?! Sa Wilma och slängde en kudde på mitt ansikte.

- Ursäkta mig, jag slår vad om du har en kille skulle du förlåta honom sekunden efter! Har du gått över Justin än? Frågade jag.

- Typ, han har alltid sätt mig som en lillasyster och jag som en storebror, jag vet inte varför jag ändrade det perspektivet och såg honom som något annat, fast just nu fokuserar jag inte på min livs kärlek utan på livet, Jag bryr mig faktiskt inte vad Justin gör med sitt liv, hoppas han har det bra medan jag lever mitt.

Avslutade hon sin citat.

- Jag blev tårögd! Skojade jag och skratta.

- Ha- Ha-! Skrattade hon sarkastiskt och skakade på huvudet.

- Det är därför jag har dig som vän! Sa jag och kramade henne.

Kayla låg på soffan och bläddrade mellan kanalrena medan jag fixade något vi kunde äta. Jag la pastan i tallriken och gick emot Kayla.

- Jag kommer börja hata pasta på grund av dig. Sa hon och tittade ner på talriken.

- Varför? Frågade jag och satte mig bredvid henne.

- Sen jag kom hit så har vi ätit pasta. Sa hon och kollade på mig.

- Sorry babe, jag är inte en kock, jag är en gangster. Sa jag och skratta. Hon svarade inte utan börja äta. Man kan väll säga att relationen mellan oss blev mycket bättre, mycket. Och det var jag väldigt glad över, jag kanske ska kyssa flera tjejer framför Kayla.

- Vi ska klubba idag! Kom jag på och kollade på Kayla.

- Va? Varför? Frågade hon direkt och kollade förvirrat på mig.

- Jag har lovat grabbarna, och jag tänker inte lämna dig ensam här hemma. Sa jag och la mig ifrån talriken, gick till fåtöljen och satte på mig linnet som låg bland kuddarna.

- Men vad ska jag ha på mig? Frågade Kayla och kollade förvirrat på mig. Ett litet leende spreds på mina läppar.

- Jag har köpt något till dig, det finns uppe i ditt rum, gå sätt på dig det och kom ner sen. Sa jag och pekade på trappan. Med hastiga steg sprang upp för trappan och, borta.

Det kändes att jag hade väntat på Kayla i en evighet när hon äntligen kom ut och gick ner för trappan med den korta svarta klänningen och pumpsen jag hade köpt till henne var all tid väntan värd om man såg en sådan Kayla.

- Vad? Ser det inte bra ut? Kan jag inte bara få ha på mig mina jeans?! Sa hon och suckade högt.

- Nej! Du måste vänja dig att gå runt med sådana kläder, vi måste ändra hela din stil Kay. Sa jag och skratta. Hon skratta med sarkastiskt medan vi gick till bilen.

Vi kom fram till klubben och jag träffade mina grabbar, Markus, Alex och Jason med sina tjejer. Jag hälsa på dem och vi börja prata, jag och Alex gick ut på dangolvet och släppte los

Jag hade helt glömt bort att Kayla från första början följde med. Jag var inte van att vakta någon eller se till att någon vet vart jag är. Jag gick runt och såg Kayla snacka med en snubba. Med arga steg gick jag emot dem innan jag gick fram till Kayla så hörda jag hur hon försökte få bort honom, fast han vägra. Så klart med kläderna hon har på sig kommer alla killar falla för henne.

- Jag menar alvar gå innan jag slår dig! Sa hon och höll upp väskan upp. Jag skratta för mig själv. Innan mannen hann svara så kom jag emot dem.

- Ey låt henne va- Robert? Sa jag förvånat och log stort.

- Justin! Skrek han och hälsade på mig.

- Håll koll på din tjej! Sa han och vinka mot mig innan han försvann.

- Försvinn inte bara sådär! Sa jag och knöt min hand i Kaylas.

- Försvinn inte bara sådär?! Ursäkta mig fast vem var det som- innan hon hann prata klart kom en främmande tjej emot mig som jag kände igen.

- Hej Justin! Sa hon glatt och kramade om mig hårt. Jag kände hur Kayla tyckte på min hand och sedan släppte hon taget med ett ryck, fuck det är så jävla irriterande när hon är arg.