Alisha var i operationssalen medan jag och Justin satt och väntade. Vi blängde på varandra fast ingen av oss sa ett ord. Justin stod några meter ifrån mig med mobilen i handen medan jag satt i väntrummet bland andra. Tjejen, tjejen jag snackade med… det var Leona! det var Leona som gjorde allt detta. Men varför? Jag trodde hon ville vara med Justin, sära på oss, för alltid…
- Vill du ha något att äta? Frågade Justin helt plötsligt och kollade på mig.
- Vem är Leona egentligen? Frågade jag kollade upp mot honom.
- Jag tror inte det var det jag frågade dig?
- Vem är hon? Frågade jag igen och gav honom samma blick han gav mig.
- En bitch. Svarade Justin snabbt och gick till cafeterian. Jag satt kvar och kollade ner på mina händer. Helt plötslig blev bilder klarare i mitt huvud. Leona hade planerat allt, hon vill att jag och Justin ska bråka. Men den ända frågan är, varför valde hon just Justin? Varför ville hon att jag skulle träffa Justin. Jag visste redan att Justin låg med olika tjejer fast Leona, hon var så annorlunda. Hon vet nog vad hon gör och kan leka med alla med sitt pekfinger. Jag suckade högt och ställde mig upp. Docktorn kom ut från Alishas rum och vände sig mot mig.
- Står du nära Alisha White? Frågade han och höll i en bunt papper.
- Kan man säga, om det är något snälla berätta det! Bad jag och kollade på docktorn med hoppfulla ögon.
- Operationen gick som planerat, skottet är borttaget fast sömnmedlet är fortfarande kvar i Alishas kropp, det är nog bäst om hon går hem imorgon. Rekommenderade docktorn.
- Visst, jag kommer då imorgon. Sa jag och vände mig om, Justin stod framför mig med armarna i kors lutad på väggen.
- Vänta! Polisen är på väg hit, de vill förhöra dig innan du gå. Sa Docktorn och gav mig ett intyg. Jag nickade och satte mig på bänken igen. Justin kom närmare och satte sig bredvid mig.
- Och vad händer nu då? Frågade han och lutade sig som bänken.
- Jag kommer bli förhörd. Sa jag snabbt och höjde en ögonbrynet.
- Nervös? Frågade han och skrattade till.
- Det är inte första gången. Svarade jag ärligt och suckade högt. Jag ville fortfarande veta vem Leona var, och hur mycket hon betydde för Justin. Eftersom kvällen Justin slängde ut mig från hans hus följde Leona efter honom som en liten hund. Det var omöjligt att han var full den kvällen.
- Kayla Stones, kan vi tala med dig. Jag vände mig om och såg en man med polisuniform, jag kände igen honom. Michael? Det var han som alltid förhörde mig. Jag skrattade till av tanken.
- Ja. svarade jag och nickade nöjt.
- Det var länge sedan, jag hoppas du har slutat med smutsjobben du höll på med. Sa han och log mot mig. Jag nickade som svar och skannade av hans ansikte, fan vad gammal han har blivit. Har tiden verkligen gått så fort? Jag kände inte mig gammal, jag har alltid känt mig som en 16-årig. Jag kanske borde vuxna till mig en aning och tänka mer på livet.
- Vad hände? Frågade Michael och höll i ett block.
- Jag vet inte, jag var själv rätt chockad, vi var på väg mot en kiosk och helt plötsligt blir Alisha skuten. Ljög jag och rollade in i lögnen.
- Vad för kiosk?
- Jag kommer inte ihåg vad den heter, jag har inte bott här så långt tid…
- Var bodde du innan? Frågade han igen. Jag kände hur Justins blick brände på min rygg. Jag blundade i några sekunder för att tänka ut något, snabbt.
- Hos en barndomsväns, jag var så trött på att bo själv så jag flyttade hem till henne. Svarade jag och kollade upp mot Michael.
- Okej Kayla, fast kom ihåg, om det ligger en smutsig berättelse bakom det hela ligger du risigt till. Jag skrattade och skakade på huvudet. Jag kom ihåg dagarna jag blev förhörd av Michael. Han var så taskig och kall då, men tiden går och grejer och ting förändras. Han är redan gift och har säkert barn. Jag såg guldringen i hans finger som blängde i ljuset. Michael och hans gäng gick, nu var det bara jag och Justin kvar i väntrummet.
- Jag går. Sa jag snabbt och gick emot ytterdörren.
- Vänta! Ropade Justin bakifrån. Jag stannade till och suckade.
- Och vad vill du nu då? Frågade jag och vände mig om.
Jag höll på att falla, falla ner från ett berg högt berg, allt var mörkt omkring mig, jag föll ner från ett högt berg mot ett kolsvart mörker. Jag vaknade av solkenet som trängde dig in igenom persiennerna.
Jag kände inte en sådan stark smärta längre. Det kanske var bedövat. Jag ställde mig försiktigt upp och drog mig åt ett glas vatten. Hur kom jag hit från början? Var den första frågan som kom upp i mitt huvud. Jag tänkte efter en stund och kom ihåg händelsen. Det spelade inte en sådan stor grej längre. Det är i alla fall inget jag nu kan ändra på. Jag ville bara veta varför? Varför han sköt mig, och vad jag har gjort honom.
- Fröken Alisha, när vaknade du? Frågade en sjuksköterska och kom in till rummet.
- Syns det inte?
- Hur mår du? Frågade hon och kom fram till mig.
- Jag känner mig snurrig, fast annars mår jag bra. Svarade jag ärligt.
- Det är vanligt att man känner sig snurrig efter en operation, enligt dina resultat får du lämna sjukhuset.
Jag nickade snabbt och gick långsamt upp från sängen. Sjuksköterskan hjälpte till med att sätta på mig kläderna och innan jag en visste så var jag utanför sjukhuset.
Äntligen, jag pustade ut och gick en sträcka för att hitta en taxi.
Minuterna gick och jag var redan hemma. Som vanligt är jag alltid ensam. Jag ringde upp Wilma, gud vet hur hon mår just nu efter depressionen hon har gått igenom. Hon pratade inte så mycket om det, fast det fanns stunder hon bara rabblade ut allt hon hade. Du ska då bara nicka med huvudet och lyssna.
- Är du upptagen?
- Inte längre, har det hänt något? Frågade hon omedelbart.
- Nja, du får tolka det på ditt sätt, kommer över så snackar vi. Svarade jag.
- Visst, jag är där om tio minuter. Svarade hon snabbt och la på. Med normala steg gick jag upp för trapporna och in till mitt rum. Fan vad länge sedan jag var här, jag hade verkligen saknat huset, och mina föräldrar…
Jag bytte om till en skön tröja och ett par mysiga byxor, samma sekund ringde det på dörren. Jag rusade ner för trapporna och öppnade dörren.
- Bitch, jag trodde du hade glömt mig! Sa Wilma och kramade om mig innan hon märkte hur jag ryckte till när hon nuddade armen.
- Och vad har hänt med dig? Fråga hon och kollade snett på min arm.
- För att göra en lång historia kort så blev jag skjuten av en konstig man och sedan hamnade jag i sjukhuset och nu är jag ute. Hon nickade till och kollade oförstånglit på mig.
- Du fattade inte? Gissade jag. Hon nickade till snabbt medan jag brast av skratt.
Vi satt i timmar och pratade om hur våra liv har förändrats under denna månad.
Mobilen bredvid mig vibrerade, ”KAYLA” stod det på skärmen. Jag öppnade sms:et och läste de tre ord hon hade skickat till mig ”Är du ok?” jag skrev ner tillbaks ”Aa” och la ifrån mig mobilen.
- Var är dina föräldrar? Frågade Wilma och kollade sig omkring.
- Men gissa? Svarade jag snabbt och lutade mig tillbaka på soffan.
- Okej, okej, vi byter ämne, mår Justin bra? Och nu börjar vi igen…
- Vi har nu suttit här i mer en 1 timme, och du har fortfarande inte sagt något. Sa jag tillslut och lutade mig fram på soffan.
- Men jag bad dig aldrig sitta här, om du vill kan du lika gärna gå. Sa hon nu för hundrade gången. Vi var så nära på att kyssas igår, fast Alisha blev skjuten och förstörde hela stämningen jag nu inte kan få tillbaka. Kaylas gamla avundsjuka jag var tillbaka. Nu var jag tvungen att lista ut ett sätt att snacka med henne och inte klanta till mig. Mobilen i fickan pep till. Jag fiskade upp mobilen och läste medelandet Från: Leona ”När kommer du tillbaka?! Vi behöver dig ikväll!” Jag suckade irriterat och kolla åt vänster. Kayla stirrade på mig och sedan på mobilen, när hon såg att jag märkte vände hon blicken snabbt. Att hon är avundsjuk på Leona är bra, då vet jag i alla fall att hon gillar mig. ”Ni kan fucking klara er utan mig, säg till dem att mitt arbete är klart!” Var de sista jag skrev innan jag la tillbaka mobilen i fickan.
- Så du ska börja göra affärer inom droger och vapen? Frågade jag Kayla och höll mig för skratt. Hon blängde snabbt på mig innan hon vände sig och gick mot entrén.
- Du behöver hjälp av en proffs som mig. Sa jag och sprang efter henne.
- Nej det behöver jag inte, det du behöver göra är att slänga dig i vägen och sluta lägga i dig i allt jag gör. Sa hon och gick med bestämda steg.
- Vart ska du? Frågade jag och tog tag i hennes arm.
- Hem?! Fräste hon och ryckte till.
- Jag skjutsar dig. Sa jag bestäm och tog tag i hennes arm igen.
- Släpp mig… viskade hon irriterat när hon märkte hur folk runt omkring oss började stirra.
- Tyvärr gumman, fast nu är det jag som är bossen. Svarade jag och drog henne till bilen. Till slut slutade hon dra och stampa som ett barn, och satte sig i bilen. Jag suckade högt och körde henne hem. Jag ville så gärna gå tillbaka i tiden, stunderna där det var lugnt mellan oss. Stunderna där hon log mot mig med det där fantastiska leendet. Jag suckade högt och körde henne hem.
- Framme. Sa jag och stannade bilen framför hennes hus. Hon satt kvar tyst i några sekunder innan hon öppnade bildörren.
- Justin… började hon. Jag kolla hopfullt på henne.
- Det var inget… sa hon till slut och gick ut från bilen. Min blick sänktes, fast kunde inte låta henne gå. Bara sådär. Jag gick ut från bilen och låste bilen efter mig.
- Vänta! Ropade jag ut och gick emot henne. Hon vände sig snabbt och kollade förvånat på mig. Utan att säga ett ord sprang mina läppar emot hennes. Det som förvånade mig var att hon kysste mig tillbaks. Utan att säga emot eller något. Det gjorde mig tänka. Hon hade också saknat mig, ett stort leende spreds på mina läppar. Jag la mina händer runt Kaylas kinder och kollade djupt in i hennes ögon.
- Snälla, jag vill aldrig att något ska sära oss. Viskade jag och kramade om hennes kinder. Hon la försiktigt sina kalla händer på min nacke och kolla upp mot mig.
- Aldrig. Viskade hon och log. Jag pressade henne kropp mot mitt. Jag hade verkligen saknat henne, och det var tills nu jag märkte. Från och med idag vilar Kayla under mina vingar.
Jag hade nu varit ett bra tag med Kesha. Rökning, det var något jag aldrig trott jag skulle prova på. Och just nu sitter jag på sängen med en hel paket ciggareter framför mig. Kunde mitt liv bli konstigare?
Det var inte så länge sedan jag flyttade hemifrån. Enligt mina förändrar försärnade jag inte heta Beckham i efternamn. Det tyckte att jag har förnedrats för mycket, fast på ett dåligt sätt. Jag suckade högt och la mig ner på sängen.
- Dåligt samvete? Frågade Kesha och kollade ner på mig.
- Jag hade sex igår, och jag vet inte om jag verkligen borde hålla på med det jag gör just nu…
- Vem är lyckoosten? Frågade Kesha och skratta till.
- Han heter Dylan, jag vet inte om han är klassens nörd, fast han är söt, jag som trodde han var en oskuld som inte vet hur man gör… sa jag och fnissa till.
- Världen är full av överraskningar. Fortsatte hon. Jag ställde mig upp och kollade upp mot Kesha, hon var verkligen en vän som man kan snacka med. Om jag ska vara ärlig så förstår hon mig bättre än Stefani.
- Jag orkar inte sitta här och deppa, jag vill ut. Suckade jag högt och ställde mig upp.
- Visst, ska vi gå och klubba eller? Förslog Kesha.
- Visst och sen komma hem med en pedofil och känna sig använd? Nej tack, vi gör något mer normalt. Svarade jag.
- Bio? Bowling? Ta en fika? Äta middag ute?
- Vi kan väll se på någon film, det var länge sedan jag var och såg på något. Sa jag glatt.
- Okej, gå och sätt på dig skorna och jacka! Sa Kesha och ställde sig upp.
Vi åkte in till stan för att hitta en biosalong som skulle passa oss. När vi äntlig hittade en film att se gick vi in till biografen. Filmen var lång, mycket av filmen påminde mig om mitt liv.
Vendela satt irriterat på tåget och väntade ett medelande från någon av tjejerna. Ingen svarade. Jennas mobil var avstängd, Kayla svarade inte och samma sak med Alisha. Hon hade ett jätte viktigt medelande hon var tvungen att säga till tjejerna. Det var angående olyckan som hände med Alisha. Vendela hade inget att göra så hon sökte efter information och fann det. Men det verkar att ingen är intresserad så då håller hon det för sig själv. Hon checkade till mobilen igen fast inget svar från Conor. Vendela gjorde vad som helst för att inte förlora honom, fast ändå fortsatte han ignorera henne och det gjorde situationen bara svårare. Vendela orkade inte vänta mer. Hon tog tag i mobilen och knappade in Conors nummer. Efter ett få signaler svarade någon.
- Hallå? Sa en kvinnoröst Vendela nästan kände igen.
- Vem är detta? Frågade hon igen och lät smickrad.
- Ge mig Conor nu. Sa Vendela bestämt och höll i mobilen med ett hårt grepp.
- Ta det lugnt gumman, det är inte så att jag kommer ta honom ifrån dig. Svarade hon skrattande och lämnade över mobilen till Conor. Vendela anandes tungt tills Conors röst hördes i telefonen.
- Hallå? Vendela?
- Vänta bara Conor, vänta. Var det ända Vendela sa och la på. Hon kunde inte prata den minuten all ilska bara krokade i varandra. Kvinnan… Vem är den är kvinnan? Kom ihåg Vendela, när du får reda på vem det är ska du knäcka henne.
Kommer inte uppdatera på 3 veckor fram över (reser bort i jullovet) , så detta kommer vara sista kapitlet i år :p KOMENTERA BABIES! :*
