bieberdrama.blogg.se

Imorgon skulle vi leverera vår tredje transport till den här tjejen Kayla snackade med igår.  Jag har nu varit hemma hos Kayla 3 dagar i rad. Robin var helt klart gjord för Kayla medan hon bara nekade honom. Dagarna gick som rinnande vatten.

- Alisha gör dig redo, vi ska dra snart. Sa Kayla och avbröt mig från mina tankar.

- Vart?

- Hur fan ska vi ta transporterna till mitten av Chicago? Det är flera kilo Alisha, använd hjärnan pucko… mumlade hon. Jag nickade bara och ställde mig upp. Vi åkte till någons lastbilskedja, man kunde hyra lastbilar för ett väldigt bra pris.

- Jag måste fråga den här frågan till alla som ska hyra lastbilar från oss, vad ska ni tranportera? Jag kollade nervöst på Kayla, hon kollade bara nöjt på honom och svarade.

- Möbler, min mamma har en möbelaffär. Sa hon snabbt och kollade honom i ögonen. Han nickade glatt och gav oss ett leende.

 Det var någon som stod längst bak i ett hörn som stirrade på mig på ett obehagligt sätt, jag ignorerade och gick.

Vi gick tillbaka hem, fast den här gången hem till mig. Mina föräldrar var som vanligt inte hemma så vi hade all frihet att förbreda transporterna i vår egen takt. Jag hade gömt transporterna i hemma hos mig i källaren.  Vi tog upp en kartong i taget upp till vardagsrummet. Någon stund senare kom Vendela, Kesha och Anna för att hjälpa till. Så småningom blev vi klara.

- Så, jag är slut, jag har nu burit minst 10 kartonger som minst väger 5 kilo, jag orkar inte mer! Skrek Anna från källaren och kom upp stampande.

- Finns det inga flera kartonger kvar? Frågade Kayla.

- NEJ! Och om det finns får ni fan ta er i arslen och göra det själv! Skrek hon ut irriterat och slängde ner sig själv på soffan.

- Okej? Vi är nu klara, så ta det bara lugnt. Sa Kayla och skratta. Jag satte mig bredvid Kesha och lutade mitt huvud på hennes axel.

- Jobbig dag? Frågade Kesha och skratta.

- Som om du ens gör det? Svarade Anna och skrattade till.

- Faktiskt-

- Okej! Tjejer! Strunt i det nu, det enda jag undrar om nu är vem fan ska åka och träffa den här snubben?  Frågade Vendela och kollade på oss.

- Kayla! Sa jag snabbt.

- Och varför just mig? Svarade hon snabbt och ställde sig bredvid Vendela.

- EFTERSOM, du har jobbat med det här förut, så du kan leka med dem med bara ditt lillfinger OCH så snackade DU med henne, så du borde åka! Sa jag och gav alla skäl jag kunde komma på.

- Aa, exat! Du kan ju gå, vad ska man ha på sig på sådana tillfällen?

- Snälla, vi ska inte på fest, man sätter bara på sig ett par svarta jeans och en jacka över, du ska se sexig fast ändå bestämd och bossig ut. Sa Kayla och nickade till orden.

- Okej? Men varför kom inte Jenna? Och vad ska vi resten göra?

- Jenna kommer inte följa med, och det kommer ni inte häller, jag och Kayla kommer åka för att leverera varorona, jag kommer vara med killen som åker lastbilen medan Kayla själv åker och gör en deal med dem. Svarade jag.

- Och vem är den här killen du bara ska åka med? Frågade Kesha och kollade på mig.

- Kommer du ihåg kvällen vi gick till den där galan? Vi gjorde ju en deal med snubbarna där, från och med idag jobbar han för oss och kommer vara den som levererar våra varor.

- Wow, ni har verkligen planerat.

- Så klart? Men kom nu vi måste göra oss redo, snubben och hans män kommer snart, så fixa till vardagsrummet så det inte ser några familjefoton eller några värdesaker. Alla vi stod upp och hjälpte till att fixa rummet. Timmen rusade fram och vi skulle levarera vår första tranport. 

Jag stod och väntade på Dylan ute i parken.  Vinden blåste emot mig, jag önskade verkligen jag hade vantar just nu. Jag tänkte på hur tjejerna har det nu. Det hade skickat ett sms till mig att det hade allt under kontroll och att det bara är Alisha och Kayla som ska åka. Det gjorde mig en aning orolig. När skulle Dylan tänkt att komma? Jag fryser snart till is… 

- Förlåt! Fick jag dig vänta eller? Hör jag någon ropa. Jag vänder mig om och ser Dylan figur i skuggan.

- Jag har fan stått här i en jävla halvtimmer på grund av dig… mumlade jag för mig själv.

- Hej! Sa han och kramade mig. Jag svarade på kramen och drog mig ur.

- Så vart ska vi? Frågade han och tittade ner på mig.

- Caféet?

- Åh, just det, kom! Sa han och tog tag i min hand. Mina kinder blev nog lite rödare. Vi gick in till ett litet mysigt café. Där satt vi och pratade i minuter… timmar… Jag blev aldrig klar med pratandet. Det kändes som att jag hade så himla mycket att prata om.

- Jag håller helt klart med, det är en av skälen jag gillar dig. Sa han omedvetet. Jag stannade till och kollade upp mot honom.

- Det var inte meningen att- Jag stoppade honom och pressade mina läppar på hans. Det var så mjuka och passade perfekt på mina. Han kanske i alla fall var den killen gud har låtit mig vänta på. Jag drog ut efter några sekunder och kollade honom i ögonen. Perfekt han är perfekt…

- Vi kanske borde gå till ett annat ställe… sa han och ställde sig upp. Jag tog tag i min jacka och gick efter.

- Är någon hemma hos dig? Frågade han och vände sig mot mig. Jag tänkte säga nej, fast sedan tvekade jag. Vad skulle vi göra om hela familjen var hemma medan jag hämtade hem Dylan? NEJ JENNA NEJ!

- Aa, jag tror inte vi kan komma hem till mig, jag måste ha en ursäkt. Svarade jag ärligt.

- Visst vi kan dra hem till mig, ingen är där. Sa han och tog tag i min hand. Jag fick rusningar i hela kroppen. Jag hade en känsla i magen att kvällen skulle bli lång, och jag hoppas att kvällen blir planerad som jag har hoppats.

 

Leona satt i soffan och övertalade mig att gå, fast jag sa bara emot. Ikväll hade jag inte lust att bråka eller ta upp något vapen. Jag ville att det skulle vara en lugn kväll. Fast för någon konstig anledning hade Leona alla killar vid hennes sida, jävla player. 

Jag suckade högt och igenom ytterdörren för att möta dessa tjejer som nu ska försöka göra en deal med oss. Jag rusade fram till bilen och satte mig med en duns. Det kommer säkert bli svår att köra, dimman täckte en stor del av utsikten. Jag åkte in till motorvägen och ringda Conor. Efter några signaler svarade han, jag växlade på växel och la på högtalare.

- Tja, saknar du mig redan? Skojade han och skrattade till.

- Du tar alltid livet som ett fucking skämt… svarade jag och suckade.

- Men varför ringde du då?

- Jag vill veta exat vart jag ska träffa honom eller vad än nu det är, och varför valde ni just mig? Jag ville aldrig fucking åka?!

 - I Chicago, jag tror gatan heter Jackson Red och hur fan ska jag veta det? Det var Leona som ville att du skulle dra, vad vet jag? Du kanske hittar någon där… sa han smickrande.

- Aa säkert, vad hände mellan dig och Vendela föresten? Svarade du på sms:et? Bytte jag ämne och stannade vid rött ljus.

- Nej, jag vet faktiskt inte, hon är så fucking irriterande nu förtiden, kan du fatta att hon har hemligheter för mig?! Sa han högt, han lät irriterad.

- Du är inte den ända… mumlade jag och gasade på.

- Du och Kayla då?

- Inget, inget har hänt och inget kommer att hända, jag gjorde ett fucking misstag som jag inte kommer kunna fixa, jag måste nog bara leva med det. Sa jag sårat och kom ihåg Kayla. Den perfekta tjejen för mig är nu borta, jag visste själv inte att jag behövde henne så mycket. Hon var alltid vid min närvaro så jag tänkte inte så mycket på det, men när hon försvann så kände jag hur ett stort hål saknades som bara hon kan fylla, fuck life…

- Ey bro, Jason kommer åka ut för att hämta varorona så fixa bara dealen och kom hem så snabbt så möjligt. Sa Conor snabbt, jag gasade på gaspedalen och kände hur jag närmade mig stället.

- Okej pappa… skojade jag och la på. Jag svängde in och såg en kroppsfigur format i skuggan. Det är säkert personen….  Jag gick ut från bilen och gick emot personen, det var säkert något fel, det var bara en, och personen såg ut som någon slags mördare.

 

En bil stannade till några meter ifrån min. det var säkert hon jag snackade med. Jag vände mig om och fixade till scarfen runt ansiktet så man bara kunde se mina ögon. Enligt många är det jätte viktigt att skydda sin identitet och inte visa upp sig för mycket. Skuggan kom närmare och närmare. När personen stod framför mig kollade jag inte en sekund upp.

- Hur långt tid kommer varorna tranportera till oss? Frågade personen. Jag kände igen röste, det fick mina arm hår stå upp av rysningar. Jag kunde inte låta bli att kolla upp, fast sista sekunden stoppade jag mig själv.

- Runt fredag. Sa jag snabbt. Det blev en lång tystnad mellan oss. Fan! Du borde aldrig ha pratat… Personen tog tag i scarfen jag hade runt ansiktet och tog ner den. Jag blundade hårt och önskade att det inte var personen jag tänkte på.

- Kayla… viskade han. Varför? Varför gud varför? Jag tänkte inte visa mig svag. Jag är starkare och stabilare utan honom. Det var han som slängde ut, det var han som gick runt med en hora när jag var i närheten. Brydde han någon gång om mig? Nej! Det var alltid bara Justin, och vart var jag? I det lilla hörnet där horor sitter. Jag var aldrig hans längre. Jag var fri, fri som en fågel som aldrig kommer flyga in i buren igen.

- Vad gör du här?... viskade han raspigt och smekte min kind. Jag stelnade till och öppnade ögonen.

- Som jag sa, varorna kommer vara hos er på Fredag. Svarade jag kallt och tog bort hans hand från min kind.

- Varför gör du det här, varför har du börjat med det här? Varför går du inte i skolan som alla andra och skaffar ett normalt jobb? Sa han hastigt. Jag skrattade retsamt till och kollade oseriöst på honom.

- Men gubben, varför frågar du inte dig själv den frågan?

- Kayla gör inte så här… Sa han och försökte få tag på min hand. Jag la mina händer hastig i bakfickan och kollade upp mot honom.

- Jag tror vi har gjort en deal, jag säger till de andra att leverera varorna så snabbt så möjligt då. Sa jag och började gå mot bilen.

- KAYLA STANNA! Brast han, han lät arg. Jag kunde inte låta bli, jag blev faktiskt lite rädd.

- KOM TILLBAKA! Skrek han igen. Jag blundade hårt och vände mig om.

- Vad vill du?! Skrek jag och gav honom en arg blick.  

- Vad fan har hänt med dig?! Ser du inte hur du beter dig? För några dagar sms:ade du mig och idag ser du mig som du aldrig har känt mig!

 Ropade han ut sårat och började gå emot mig. Om jag var ensam nu skulle jag spricka och bara gråta ut allt.

- Ja, du har rätt, jag har nog förändrats av vissa själ, när jag sms:ade dig så var jag hemma hos dig trygg, jag visste att du inte höll på med andra horor och jag litade på dig, men nu är allt tvärtom, jag litar inte på dig, jag vet att du bara umgås med tjejer och jag bor inte hos dig längre, du sa det med din egen tunga Justin, du ville att jag skulle gå, du sa: Om du går så behöver jag inte tänka på huset eller tänka på dig var det inte du ville Justin? Men här har du det, du behöver inte tänka på mig eller något annat, exat som du ville. Sa jag bestämt och tog ett steg fram.

- Kayla jag gjorde ett misstag, jag vet vad jag gjorde, varje gång jag tänker på det känner jag ilskan och ångesten, jag saknar dig, jag saknar dig som fan.

Sa han och kramade om mina kinder. Jag visste att det här skulle hända, jag skulle fega ut och förlåta honom. Hans beröring gjorde mig svag. Han närmade sig mina läppar och innan något hände hörde vi ett stor smäll. Snälla säg inte att något har hänt.

Alisha sprang och sprang bort från allt fast smärtan i axel blev bara värre och värre. Hon gömde sig bakom lastbilen och lät personen som var med henne göra resten. Alisha har inte vänt sig med det här, vapen, dealer, transporter och allt annat. Och efter sin första deal blir hon skjuten. Två bilar åker in i rondelen och stannar framför lastbilen. Kayla springer ut från den ena bilen till Alisha och Justin från den andra. Alisha satt på marken och täckte såret medan de båda springer emot Alisha.

- Vad har hänt?! Frågar Kayla hastigt och la en hand för munnen.

- Är den där frågan verkligen nödvändig? Ser du inte. svarade Justin. Båda blängde på varandra innan de tog in Alisha i Justins bil.

- Och varför åker hon inte bara med mig? Protesterade Kayla.

- För att jag känner Alisha mer än dig, och att jag vet en genväg till närmaste sjukhus, du kan bara följa min bil. Sa han och hoppade in i bilen. Irriterat gick Kayla till sin och startade bilen. Alisha satt i bilen och försökte att inte tänka på såret, fast det var så himla svårt eftersom smärtan spred sig till bröstet.

- Vad hände? Frågade Justin och kollade på Alisha via backspegeln. Alisha kom ihåg mannen som stirrade på henne i morse. Hon kände igen hans ögon, och ikväll såg hon honom rikta en pistol mot henne, sedan smärta.

- Kan vi inte snacka om det här senare… bad hon och kollade ner på såret.

 

Leona satt nöjt på soffan med benen i kors. Hon visste att Justin och Kayla skulle bli sams igen, hon hade gått igenom sådana situationer rätt ofta. Grejen var att hon brukade känna sig glad efter det. Den här gången ångrade hon sig, hon ville inte att Justin skulle gå tillbaka till Kayla. Leona ville ha honom för sig själv. Och det ska hon få. 

 

 

---

---

FÖRLÅT! hände ngt konstigt med blogg.se ALL min text försvann! ugghh... men aja. Här har ni i alla fall nya delen! KOMMENTERA! :*

 

Jenna och Alisha kom ut skrattande från köket med mobilen i ena handen. Jag gick fundersamt fram till dem och skannade av deras anskitsuttryck.

- Vad har hänt? Frågade jag till slut.

- Inget. Pep Jenna snabbt och skrattade till.

- Alisha! Sa jag högt och kollade på henne, det var nog Alisha som verkade den skyldiga eftersom det var hon som hade mobilen i handen.

- Vad? Vi såg bara en jätte roligt klipp! Räddade hon sig och höll sig för skratt. Jag tvekade och gick tillbaka till sofforna, inklämd i Kesha. Vendela och Anna satt med sina mobiler i handen, medan Alisha och Jenna fortfarande skratta åt något, ”ett filmklipp” enligt dem som jag aldrig kommer kunna på tro på.

- Jag vill träffa den där Robin! Sa Alisha högt och kollade nyfiket på mig.

- Varför? Frågade jag och rynkade på ögonbrynet.

- Varför inte? Visst bodde han framför dig, asså ni har ytterdörr framför varandra? Frågade hon igen.

- Ja? Och nej, ni får inte knacka på eller så! Sa jag högt och höjde högra handen som en varning.

- Well, jag kan ju inte påstå att du ser ut som min mamma eller så? Sorry gumman du kan inte bestämma över mig. Sa Jenna och ställde sig upp med Alisha bredvid. Jag suckade högt medan båda gick ut.

- Du vet väll att de kommer göra bort dig? Sa Kesha och fnissade till.

- Och den ända jag behövde nu var att någon skulle påminna mig. Sa jag surt och blängde på henne med en sur min på ansiktet.

- Bara skoja! Förklarade hon och höll upp händerna.

- Kayla, din mobil. Sa Vendela och kollade storögt på mig.

- Vad?

- Kolla in din mobil snabbt. Sa hon med samma blick på ansiktet. Jag såg konstigt på henne och sträckte mig fram för att se vad. Ett oläst medelande från: Justin, jag raderade sms:et snabbt och slängde ifrån mig mobilen. Jag ville inte se vad den där idioten hade skrivit till mig, det var igår han slängde ut mig från sitt hem, dagen efter skriver han sms till mig. Vad tror han jag är? En leksak man kan leka med när som helst och hur man vill? För då har fel.

- Vad stod det? Frågade Anna nyfiket och kollade stort på mig.

- Inget. Svarade jag snabbt.

- Men vadå jag vill veta! Sa hon och tog tag i min mobil. Vendela satt inklämd i henne och hoppades på att se vad han hade skrivit. Besviket la Anna tillbaka mobilen och suckade höst.

- Varför raderade du? Frågade Vendela till slut. Jag skakade på huvudet och drog en hand genom håret så det föll åt ena sidan.

- KAYLA DU HAR FÅTT GÄSTER! Ropade Alisha ut från hallen. Jag ställde mig snabbt upp och gick nyfiket till hallen. Där stod Jenna, Alisha och Robin. Han hade ett litet leende. Jag gav snabbt ett låtsas leende åt honom.

- Jaha då träffades vi igen. Sa han och sträckte handen. Jag tog tag i den och skakade den lätt innan jag släppte taget.

- Så, eftersom Kayla precis har flyttat hit så tänkte vi bjuda några grannar,  fast du vad den ända som öppnade dörren. Förklarade Alisha. Säkert att de kanackade på de andra grannarna…

- Det var inte meningen att störa eller så. Förklarade Robin, han visste säkert att jag inte var den gladaste personen på planeten just nu över att träffa honom.

- Det är lugnt, du kan gå till vardagsrummet medan jag och tjejerna fixar något att dricka. Sa jag snabbt. Med bestämda steg tog jag dem till köket och kollade storögt på var och en.

- Varför hämtade ni honom? Skrek viskade jag.

- Han var ju söt? Sa Alisha och skratta. Jag himlade med ögonen och kom ihåg sms:et.

- Ligger ni bakom att Justin sms:ade mig för några minuter sedan?

- Vad sa han? Frågade båda direkt.

- SÅ DET VAR NI! Asså fuck you… sa jag surt.

- Men vad sa han?

- Inget, jag raderade sms:et.

Vendela och Anna satt i soffan och kollade in Robin som satt obekvämt av alla blickar han fick av tjejerna. Vendela sänkte blicken på mobilen igen. Hon sms:ade Conor, det var som ett sms bråk. Conor var fortfarande arg på henne efter händelsen hemma hos Justin och att hon var i festen. Fast Vendela var fast besluten med sitt val att hon skulle hålla på med detta hon gör just nu ”Jag säger detta för sista gången Conor acceptera mig för den jag är annars låter du mig vara, bara så du vet älskar jag dig…” skickat. Hon slängde ifrån sig mobil och slängde ner sig på soffan. Vendela tänkte igenom vad hon precis hade skickar. Var detta verkligen rätt?

Anna satt jätte irriterad på soffan med mobilen inklämd i hennes händer av ilska. Alex hade precis jämfört Anna med Liz. Han hade skrivit att Liz är mycket bättre än Anna bara för att hon inte gick på festen utan stannade hemma och lyssnade på killarna medan Anna och resten av tjejerna var ute.

- Mår du bra? Frågade Vendela som satt tätt intill Anna.

- Ser jag ut som att må bra?! Sa Anna irriterat och slog rastlöst på soffkanten med ena handen. Vendela kikade från Annas axel för att se vad det stod på mobilskärmen.

 Från: Alex ”Anna varför ska du alltid vara så annorlunda än alla andra tjejer! Ibland kan du vara så himla patetisk!” Vendela kollade chockat på sms:et och sedan på Anna.

- Säg inte ett ord. Varnade Anna. Anna var alldeles kokande av ilska, att hennes älskade kunde skriva något sådant. Anna älskade Alex fast hon visade det på ett annorlunda sett. De flesta tjejer köper presenter, ger dem kärlek, kallar dem för söta smeknamn fast Anna var inte en sådan. Hon trodde att Alex redan visste om det…

Jag satt frustrerad på fåtöljen och väntade på ett svar. Jag hade både ringt och sms:at Kayla fast inte fått ett svar. Leona satt en bit bort från mig med benen i kors. Jag stirrade på henne en stund tills hon märkte.

- Vad glor du på? Frågade hon irriterat.

- Inget. Svarade jag snabbt och sänkte ner blick på mobilen igen. Svara Kayla! Svara för fan! Jag ställde mig upp och gick för att hitta Jason. När jag äntligen hittade Jason förklarade jag till honom vad jag hade huvudet. När han hade hört det jag hade att säga stod han bara och småskratta.

- Varför fucking skrattar du? Sa jag irriterat och rynkade på ögonbrynen.

- Jag trodde du sa att du inte gillade tjejen?

- Jag gillar inte henne, fast hon är fortfarande min. sa jag bestämt.

- Din? Innan hon blev din sa du att du skulle släppa ut bruden du vinner, och var det därför du slängde ut henne igår från ditt hus framför alla andra? Sa Jason och spände på käkarna. Bara tanken av igår gjorde mig arg. Jag borde inte låta henne gå, allt var bara ett misstag jag nu vill fixa. Var det verkligen nödvändigt att ta med Leona igår Justin?!

Jag var arg på mig själv, jag behövde inte ha någon som säger det till mig. Fast varför finns det ingen som kan förstå mig. Om ingen förstår dig Justin, gör det på egen hand… Rösterna i huvudet slutade inte prata. De sa till mig att gå, gå och se om Kayla verkligen är okej, om det verkligen är en ny kille i hennes liv, och om allt bara var ett rykte kommer jag mörda Alisha med mina bara händer. Jag satt på mig min jacka och gick ut till terrassen. Jag tog ut ciggarettpaketet från bakficka och la smidigt en ciggaret i munnen.

- Hörde du var stressad över att din crush har fått en kille? Jag vände mig snabbt om och såg Leona.

- Men gå och fixa din fucking hörsel då för det är inte sant. Svarade jag och tände ciggareten.

- Lyssna på mig nu. Sa hon och vända mig åt sitt håll. Jag himlade med ögonen och släppte ut röken på hennes ansikte.

- Jag tror inte du känner mig bieber, jag kanske har sex med dig men tro mig, jag är mycket smartare en de andra hororna du har legat med. Sa hon och skrattade retande.

- Babe, lyssna, det finns ingen skillnad mellan dig och de andra jag har legat med, det är jag som bestämmer när och vart det ska hända, kom inte fram till mig med attityd, fattar du det? Sa jag mörkt och kollade intensivt på henne. Det var nog bara max 10 centimeter mellan mig och henne.

- Jag tror att det är du som ska lyssna bieber, din tjej vet redan att du är med mig, med bara ett samtal kan jag göra så allt mellan er är slut, eller just det! Det fanns aldrig något. Sa hon och skrattade retandes.

- Hon vet redan att jag ligger med tjejer?

- Vet hon att du ligger med tjejer du börjar få känslor för? Frågade hon uppmanande. Leona var het som fan och jag fattar inte varför hon inte har fått en kille. Jag fattar inte att killarna inte lägger ett öga på henne. I med att hon är den ända tjejen i huset. De runkar säkert skiten ur sig för att lägga ett finger på henne. Fast jag höll mig inte. Jag gör det jag inte borde göra. Och det var det jag gjorde, la en hand på henne. Med bara några blinkningar var vi uppe i mitt sovrum med bara underkläder på.

- Jag sa ju det bieber, jag får dig falla… sa Leona mellan kyssarna.

- Snart är det din tur.

 

Jenna hade gått tillbaka till plugget, hon hade sagt om någon Dylan och att han var söt? Vad vet jag? Jag brydde mig inte heller. Just nu satt jag hemma hos Kayla med Robin. Han var faktiskt rätt söt. Jag shippar verkligen Robin o Kayla. Justin kan fan gå och dö. Alla vet hur många chanser han har fått fast ingen av dem har han tagit vara på. Jag vet att han gillar Kayla på ett annat sätt än vad han har gillar de andra tjejerna i hans liv. Fast på det sättet han tar vara på chanserna han får, kommer han dö ensam.

- Vad tycker du Al? Frågade Kayla och skratta.

- Om? Frågade jag förvirrat och avbröts av mina tankar.

- Hörde du inte precis vad Robin sa?! Frågade Kayla och skrattade till samtidigt Robin skrattade generat för sig själv.

- Aha, jo… haha. Spelade jag med.

- Jag måste nog gå tjejer, det var jättekul att hänga med er, hoppas vi träffas igen. Sa Robin och ställde sig upp.

- Jag följer dig till dörren. Sa Kayla snabbt och följde honom till dörren. Långsamt gick jag bakom dem och kikade på vad de höll på med.

- Det var jätte trevligt att du kom… började Kayla.

- Det kommer nog inte vara mitt första besök… svarade Robin och gav henne en snabb kram. När han hade gått sprang jag emot Kayla.

- Du gillar honom?! Sa jag högt.

- Nej har jag ju redan sagt. Svarade hon, fast den här gången med ett leende på läpparna.

- Jo, erkänn! Du gillar honom! Fortsatte jag och ville pressa ut ett ja.

- Okej, okej! Han är söt… Erkände hon tillslut och la händerna för ansiktet.

- JAG VISSTE DET! Skrek jag ut och hoppade som ett barn.

- Okej, okej, gör inte en sådan stor grej av det hela. Sa hon och gick till vardagsrummet. Hennes mobil ringde till. Jag slängde ner mig på soffan och kollade själv in sociala medior jag höll på med medan Kayla pratade klart.

- Ikväll?.... jag vet inte….kan vi inte ha det lite senare….hur mycket?....tid?....okej, ses där då.

- Vem var det? Frågade jag och vände mig åt Kaylas håll.

- Hon ville vara anonym, alltså vararona, den här tjejen ville att vi skulle träffa någon som hjälpar henne för att transportera några varor. Förklarade hon.

- En tjej? Som oss? När? Frågade jag nyfiket.

-Jag vet, det är helt sjukt, det är nu på onsdag.

- Va?! Det är ju bara två dagar dit. Svarade jag och slängde på armarna.

- Jag vet, jag vet, jag försökte övertyga henne att ha det nästa vecka så vi alla fall har lite tid fast hon vägrade, om jag ska vara ärlig så kände jag igen hennes röst, fast kommer inte ihåg vem det är. Svarade hon och satt bredvid mig med en duns.

- Vem tror du det är? Frågade jag nyfiket och tittade upp mot Kayla som hade en konstig ansiktuttryck.

- Jag vet inte, men vi kommer få ta reda på det snart…

- Förresten, ditt här är snyggt idag… sa Dylan med ett leende. Jag förstod inte varför jag precis blev generad av komplimangen han precis gav mig-

- Tack.. svarade jag tyst och kollade ner på böckerna.

 - Du kan vi inte typ gå någonstans utanför plugget? Frågade Dylan snabbt och la ifrån sig boken.

- Vi kanske bara ska göra klart projektet nu innan vi får skit av lärarna. Svarade jag snabbt.

- Jag är redan klar med allt, har redan skickat in det till magister Peter.

- Okej, då kanske vi kan gå på fika, vilken dag passar dig? Frågade jag och kollade upp mot honom. Det kändes som tusen år tills han svarade. Varför är han så söt?!

- Onsdag? Går det bra?

- Aa! Ses på onsdag då. Sa jag och ställde mig upp.

- Du behöver inte följa mig till dörren. Sa Dylan och lutade sig mot mig, jag var inte bredd på pussen han gav mig. Jag drog mig tillbaka kanske snabbt och kollade ner på golvet. Han vinkade lite snabbt och gick ut från klassrummet vi var i. När jag märkte att han inte var någonstans i hallarna sprang jag som bara den till Stefani.

- STEF! Skrek jag över korridoren. Hon kollade glatt på mig och sprang emot mig.

- Äntligen träffar jag dig! Vet du hur jobbigt det är att jobba med Daniel?!

- Nej, och vill inte veta, jag måste berätta något. Sa jag snabbt och öppnade mitt skåp.

- SÄG NU!

- Du vet Dylan… började jag och kollade på den otåliga Stefani.

- Aaa?

- Han bjöd typ ut mig… sa jag och fnissade till.

- DIG?!

- Ja mig… sa jag och log stort.

- Åh herre gud, om du inte berättar till mig vad ni gjorde i pricken dödar jag dig. Sa Stefani och skratta till.

- Jaja… JAG HAR EN FUCKING DEJT MED DYLAN! HERRE GUD!!

 

Leona kom ut från ett litet rum med ett leende på läpparna.

- Nästa transport kommer bli lätt, snackade med en tjej som inte verkar ha så bra koll på det hela, du kommer gå den här gången. Sa Leona och pekade på mig.

- Varför jag?

- Överraskning…

Jag, Kayla, Jenna, Vendela och Anna festade loss i den stora salen. Folk kom fram till mig ville ha min kontakt, vile bjuda mig på drinkar och mycket mer. Jag har aldrig känt mig så uppskattad. Jag gick runt med en drink i handen.

- Hallå där.. sa någon bakifrån mig. Snabbt vände jag mig om och såg en stilig man i kostym.

- Heej.. sa jag och försökte låta så sexig jag bara kan.

- Ensam här? Frågade han och kollade intensivt på mig. Jag skulle precis svara ja fast det skulle nog inte vara en sådan bra idé.

- Nej, och det är nog bäst att jag går tillbaka till stället jag kom ifrån. Sa jag snabbt och gick mot tjejerna. Jag kollade mig omkring för att hitta tjejerna och fick syn på Justin?  Jag blinkade ett par gånger fast han stod verkligen där. Jag trodde han var i Canada? Hur snabbt flög han hit till Chicago? Jag gick med snabba steg tillbaka till tjejerna. Snabbt tog jag tag i Kaylas arm och vände henne mot mig. Hon kollade irriterat på mig av sättet jag tog grepp mot henne.

- Vad är det? Frågade hon och kollade underligt på mig.

- Om du bara kollar några åt vänster så fattar du. Hon vände sig åt hållet jag visade henne. Hennes ögon växte och sedan mötte Kayla min blick.

- Justin?! Vad fan gör han här?! Har han kostym? Skrek viskade Kayla och blinkade mot honom. Hon var full.

- Men gå och fråga honom då! Sa jag sarkastiskt. Hon himlade med ögonen och tog tag i Jenna.

- Kom, låt oss gå, men vart i helvete är Anna och Vendela? Det kanske har sex med någon. Sa hon irriterat och kollade runt i den gigantiska hallen.

- Jag vet inte! Fast vi måste gå! Sa jag och drog henne i armen. Vi gick så snabbt vi kunde i våra klackskor ut till någon taxi som stod längst gatan. Jag gav adressen hem till mig, chauffören körde och frågesatte inte oss. Men jag var inte bekväm att sitta i samma bil som honom eftersom då och då blänger han på mig via backspegeln. Jag undvek att titta och la fokus på tjejerna som skrattade åt allt, för mycket alkohol. Vi kom fram och chauffören bad för överdrivet mycket pengar. Jag ville inte hamna i trubbel eller något annat konstigt argument när tjejerna var så påverkade av alkoholen det hade i kroppen. Bara gud vet vad de kan göra. Vi gick med snabba steg fram till ytterdörren. Jag drog ut nycklarna och låste upp dörren. Översakande såg jag mina föräldrar stå i hallen väntande på mig?

- Hej Alisha, vart har du varit? Frågade min pappa väldigt seriöst med armarna i kors.

- En fest, kom. Sa jag till Jenna och Kayla o drog upp dem till övervåningen.  Jag satte dem på varsin stol och gick ner till köket. Kokade snabbt lite kaffe och hämtade nikotinfria tabletter som skulle få bort alkoholen från kroppen på ett mycket snabbare sätt, så stod det i alla fall på förpackningen. Jag la tablettpaketet under ena armhålan och tog en kopp i högra handen och den andra i vänstra, och balanserade upp för trapporna. När jag kom upp låg Jenna på min säng och kollade upp på taket som den största psyko ever medan Kayla stod och skrek åt grannarna genom fönstret.

- Ey! Tjejer! Skärp er för fan! Sa jag och gav den varsin kopp.

- Vadå vill du få oss dricka mer eller? Sa Jenna och skrattade. Jag himlade med ögonen och gav dem varsin tablett, eller två för det skulle gå till sitt normala ”jag” snabbare.

Det tog en tid tills det blev normala igen. Vi satt i några timmar, bara snackade och skrattade. Till sist gick Jenna och Kayla hem. Det tog längre tid för Kayla att åka hem än Jenna eftersom Jenna bodde här bredvid mig och Kayla andra sidan stan. Jag gick ner till vardagsrummet och satte mig på en av sofforna.

- Alisha, jag och din pappa har väntat på dig, vi vill prata med dig. Sa mamma och satt tätt intill pappa. Jag himlade med ögonen och gjorde en gest att det kan säga det de vill säga.

- Vi vet, vi har inte varit de bästa föräldrar och vi har inte kunnat umgås som en riktigt familj som alla anda, men vi ska ändra på det, vi lovar. Sa pappa och nickade övertygande på mig.

- Jobbar ni imorgon? Frågade jag och kollade seriöst på dem.

- Vi ska försöka komma så tidigt vi bara kan!

- Det är okej! vet ni vad? Jag har redan vant mig att leva själv för ni är alltid borta på affärsresor och vet ni vad? Jag gillar det, just nu har jag så mycket grejer jag vill göra med mina vänner så om ni stannar hemma kommer ni själv inte träffa mig. Avslutade jag och ställde mig upp och gick min väg till mitt rum. Jag slängde ner mig på sängen och kollade upp på taket. Borde jag verkligen säga så till mina föräldrar? Var det verkligen rätt? Men det är ju fortfarande inte mitt fel att det har spenderat halva min uppväxt i arbetet. Jag ställde mig upp gick hämtade min pyjamas, bytte om och la mig ner på sängen. Just ni vill jag bara blunda och inte öppna.

 

Äntligen kom jag ”hem” från den långa resan. Jag öppnade ytterdörren och gick in, när jag kom in till vardagsrummet var det som en stor folksamling där. Det kanske jag som inbillade mig, fast det gjorde jag verkligen inte. Alla var verkligen. Till och med killarna som borde vara i Canada. Fast det var en tjej jag inte kände igen. Jag ställde mig framför dem med armarna i kors. Det verkade inte vara glada av att se mig.

- Kayla jag vill snacka med dig, upp nu. Sa Justin bestämt och tog tag i min arm.

- Du behöver inte vara så fucking hårdhänd… mumlade jag och nästan släpades upp för trapporna. Justin tog mig in till mitt rum och stängde dörren med en smäll.

- Var fuck har du varit?! Vet du hur mycket klockan är. Skrek Justin och kollade ilsket på mig. Mobilen i handen vibrerade, jag tog smidigt ut den så att Justin inte märkte och läste medelandet,

Från: Vendela ”Vi har inte berättat något!”

- Hos Alisha! Svarade jag med samma röst ton och gömde snabbt mobilen bakom ryggen.

- Och varför är du hos Alisha för?! Ni är inte ens vänner! Brast han.

- MEN ÄR DET DITT FUCKING PROBLEM ELLER?!

- JA! HUR KAN JAG VARA SÅ SÄKER ATT DU VAR DÄR?! DU KANSKE OCKSÅ VAR PÅ FESTEN, KOLLA PÅ KLÄDERNA DU HAR PÅ DIG! Sa han och kollade på den korta klänningen och de obekväma högklackarna jag hade på mig.

- MEN VARFÖR BRYR DU DIG ENS?! DU ÄR INTE MIN PAPPA! Skrek jag och kollade argt på honom.

- ASSÅ DU ÄR SÅ FUCKING STÖRANDE! Skrek han och lyfte upp handen. Han höll faktiskt på att slå mig. Jag kollade storögt på honom.

- Sälj mig då, gör som alla andra, då slipper du mig och jag slipper dig! Eller så kan du bara låta mig gå! Sa jag bestämt och spände käkarna.

- Visst gå! GÅ DU BARA! Jag behöver fucking inte dig! Då slipper jag tänka på huset så länge jag är borta! Sa han och gick ut från rummet. Det blev tyst, en stor tyngd föll ner från mina axlar, jag är äntligen fri. Fast jag fick en stor klump i magen. Rösten i huvudet upprepade en mening jag aldrig har önskat att höra. De höll på att säga åt mig vad jag ska göra. Glöm honom Kayla han vill inte ha dig, han är glad att du går, han har aldrig gillat dig, gå… gå… GÅ!

Jag tog ut min resväska som låg under sängen, tog bort dammen från resväskan öppnade resväskan. Tog ut alla kläder från garderoben och slängde ner dem i väskan. När jag hade packat klart allt gick jag ut från rummet. Säg hejdå till huset Kayla, du kommer ALDRIG komma tillbaka hit, gå nu bara förbi alla idioter som trycker ner dig med huvudet högt till huset du kom ifrån. Jag bar den tunga väskan ner för trapporna och gick snabbt förbi vardagsrummet till ytterdörren. Jag tog i min jacka som stod i dörren och gick ut från huset. Kalla luften nuddade min hud och fick mig att rysa till. Jag kollade till höger och såg Justin röka med en tjej i famnen. Nu kom jag ihåg henne. Det var tjejen i bilderna Vendela höll för mig. Med snabba steg gick jag ner längst gatan och väntade på att någon taxi skulle åka förbi åka förbi. Jag kunde fortfarande se Justin och tjejen här ifrån, och det gjorde mig väldigt irriterad. Mobilen i handen ringde VENDELA stod det på skärmen. Jag låste upp för att svara.

- Kayla var är du?! Frågade hon snabbt.

- Jag ska dra tillbaka jag kom från. Sa jag och gav en suck när jag såg hur tjejen var över hela Justin. Jag blev verkligen avundsjuk.

- Okej, ring mig när du kommer fram. Och så avlutade vårt samtal. Jag la ifrån mig mobilen och ställde mig upp för att se om det var någon taxi som gick förbi. Inget. Jag satte mig med en duns och la händerna för ansiktet. Du kan vänta Kayla du kan vänta… du kommer få det du förtjänar efter all väntande till slut, bara vänta…

- Ingen taxi kommer komma förbi den här tiden… Jag kollade hastigt upp och såg Justin stå framför mig med tjejen inklämd bakom honom.

- Men då går jag en bit tills jag hittar en. Sa jag och kollade bort från deras håll.

- Visst, det är inget problem för mig, kom så drar vi Leona. Sa han och tog tag i hennes midja. Det gick tillbaka till huset. Jag förstår att han väljer henne framför mig. Hon var snygg fin och hade en kropp varje tjej drömmer om. Jag ställde mig upp, tog tag i handväskan i andra handen och började gå mot torget. När jag äntligen kom fram till ett litet torg åkte några taxin förbi. Jag satte mig i en av dem och gav föraren vägen hem.

Efter några minuter parkerade föraren taxin framför porten. Jag gav summan pengar jag hade kvar i fickan. Jag tog ut väskan från bagageluckan och gick in till trapphuset. Det var mörkt och dystert. Jag hämtade hissen och tyckte på hissknappen. Våning 3. Jag kom fram till våningen la ifrån mig väskan och testade dra på handtaget till ytterdörren, låst. Jag vände mig om och knackade på grannen framför mig. Hon hade ett par extra nycklar, jag gav dem till henne eftersom jag var väldigt glömsk när jag var mindre. Hon var en rar äldre kvinna. Jag knackade lätt på dörren. Det tog tid tills någon öppna. Det var inte hon.

- Kan jag hjälpa dig? Sa en ung kille runt 20-år. Han verkar precis ha vaknat, klockan var ju runt 1.

- Eh, det brukade bo en gammal kvinna här och hon har extra nycklar till min lägenhet? Sa jag och försökte låta så övertygande det bara går.

- Aha, jag tror du snackar om min mormor, hon dog… fast det finns ett par nycklar som kanske passar till din lägenhetslås, vänta ska bara hämta dem… sa han och försvann in till huset. Efter några minuter kom han tillbaka igen med ett par nycklar i handen.

- Testa dem, någon borde ju funka? Sa han och skrattade till. Jag log stort och gick mot min ytterdörr. Testade den först, det gick inte, andra? Gick inte heller, tredje? Ja! jag öppnade dörren och tände hall lampan. Det var lite dammigt, fast inga ändringar. Precis som förr.

- Det funka! Sa jag och viftade nycklarna åt killen. Han log mot mig och nickade.

- Välkommen tillbaka då, Robin förresten.

- Kayla. Sa jag och nickade med ett leende. Jag gick in till lägenheten med resväskan i handen. Snabbt låste jag dörren efter mig och la nycklarna på det lilla bordet som låg i hallen. Släpande på min väska gick jag in till mitt gamla sovrum. Det var inte så förändrat. Jag öppnade resväskan och la mina kläder i garderoben. När jag var klar med allt städande och dammande såg äntligen huset ut som förr. Mysigt på sitt egna lilla sätt. Jag kollade på klockan via mobilen 02:47 stod det på skärmen.

 Jag vaknade av någon som skakade mig. Långsamt öppnade jag ögonen och såg mamma stå med armarna i kors.

- Har det hänt något? Frågade jag med raspig röst.

- Och det ska du fråga unga dam? Frågade mamma med en sur min.

- Igår kväll kom du hem runt tolv tiden med en väldigt kort klänning, och samma dag kommer Dylan och frågar dig om skolprojektet, vad har du med att säga om det? Fortsatte hon.

- Jag var på fest hos Alisha, hon fyllde år, och jag sa t Dylan att jag skulle vara upptagen. Sa jag och vifta med armarna.

- Varför sa du inget till oss då? Frågade hon som om det var det mest självklarara grejen i världen.

- Mamma jag är nitton! Protesterade jag emot.

- Men jag vill att du ska vara en bra förebild till din lillasyster, jag vill inte att hon ska se vad du håller på med!

- Jag tänker inte låsa in min frihet bara det. Sa jag och ställde mig upp och gick mot garderoben. Rasande gick mamma ut från rummet med stampande steg. Jag suckade högt och valde ett plagg som var lämpligt till skolans miljö. Snabbt satt jag på mig kläderna och var ute i hallen.

- Jag drar! Ropade jag ut och gick längst gatan. Det blåste idag. Jag gömde ansiktet i halsduken och gick med snabba steg till busshållsplatsen. Mobilen i jackfickan ringde ”Alisha”.

- Hej, vad tidigt du ringde mig då… sa jag och försökte låta impad.

- Jag försökte ringa dig så tidigt så möjligt, snälla säg att du inte är i skolan!

- Nej? Varför? Frågade jag och lät bekymrad.

- Herre gud, jag hann! Men kom över mig idag så drar vi tillsanmans. Sa hon snabbt.

- Drar? Vart? Frågade jag och rynkade på ögonbrynen.

- Till Kayla, hon blev typ utslängd från Justin eller något, vad vet jag? Varorona. Sa hon snabbt. Jag nickade förståndigt och hoppade in på bussen som precis kom.

- Okej, är på väg till dig då.

- Nej! Vänta! Lägg inte på!

- Vad är det nu då? Frågade jag och himlade med ögonen.

- Kom inte hem till mig träffa mig vid den där gatan som vi brukar träffas i! sa hon snabbt.

- Okej, okej, ses. Sa jag och la på. Resan dit var inte så lång, på 10 minuter var jag framme. Alisha stod där med armarna i kors väntande på mig.

- Hej! Sa jag och gick emot henne.

- Hej. Svarade hon och gav mig en snabb kram. Sedan tog vi en taxi hem till Kayla.

När vi kom fram var lägenheten väldigt ren för att inte någon har bott där i 3 hela år. Vi satte oss i vardagsrummet och pratade om varorna. Ringde runt och så småningom fick vi göra ärenden till olika företag som liknade vårt lilla. Vem trodde att jag skulle hålla med detta?

- Okej, jag orkar inte prata om jobb längre! Sa Kesha och slängde ner sig på soffan.

- Visst, vad hände med dig igår kväll?! Frågade Alisha och kollade stort på Kayla.

- Jag kom in till min lägenhet tack vare Robin? Svarade hon och kollade med en konstigt min på Alisha.

- Nej, Justin grejen? Kom igen spela inte dum! Sa Alisha och kollade nyfiket på Kayla.

- Vänta! Vem är Robin? Frågade jag och kollade på Kayla med ”tell me girl” blicken.

- Min granne! Svarade hon snabbt.

- Inget mer? Är han söt? Hur ser han ut?

- Men hur ska jag vet det Jenna?! Det var sent på kvällen, jag har tur att han ens öppnade dörren annars skulle jag sova utanför ytterdörren. Sa Kayla och slängde med armen.

- Vadå var du blind när han öppnade dörren eller? Frågade Kesha och skratta.

- Okej! han hade bruna ögon och brunt äckligt rufsigt hår? Vad vill ni mer veta? Sa hon snabbt och undvek ögonkontakt.

- Vadå? Tyckte du han var söt? Retades jag och skratta.

- Nej! Sa hon och lutade sig på soffan.

- Kom en sekund… viskade Alisha och drog mig i armen. Jag och Alisha gick till köket och stängde dörren efter oss.

- Vad? Viskade jag högt.

- Kolla här! Sa hon och viftade på mobilen.

 

Jag satt med Leona bredvid mig och killarna framför mig.

- Ikväll ska jag och Markus leverera ett bud, ni kan väll hitta på något annat att göra, vad vet jag? Gå och klubba eller så? Sa Jason och nickade till orden han sa.

- Visst, jag ska nog bara stanna hemma ringa Anna eller så? Sa Alex och vifta mobilen. Leona tittade på mig med ett leende, jag log snabbt tillbaka innan mobilen i fickan började ringa. Jag ställde mig upp och gick ut från vardagsrummet för att svara. ”Alisha” stod det på skärmen.

- Hallå? Svarade jag snabbt och la den fria handen i fickan.

- Är det Justin jag snackar med? Frågar hon från andra sidan luren.

- Ja? har min röst ändras så mycket eller? Frågade jag och fnissade till.

- Aha oj, hej Justin, jag trodde du var Robin. Förklarade hon. Robin? Vem fan var han?

- Vem är Robin? Frågade nyfiket. Jag brydde mig inte så mycket det var bara min nyfikenhet som fick mig att fråga.

- Har inte Kayla berättat, jag trodde ni träffades igår? Sa Alisha långsamt. Blodet i mina vener började cirkulera mycket snabbare när jag fick veta att Kayla var med i bilden.

- Nej, vem är det? Frågade jag mörkt.

- Kaylas nya crush? Oh just det, ni hann aldrig prata som normala människor igår, just det hon berättade det snabbt, fast annars snackade bara hon om Robin och hur söt han var. Sa Alisha snabbt och lät bekväm med det hon sa.

- Okej, snackar med dig senare. Sa jag snabbt och la på. Just nu ville jag bara slå sönder något och mörda den där Robin. Vad fan hade han som jag inte hade? Jag tog tag i ett glas och slängde ner glaset på golvet.

- Har det hänt något? Kommer Leona in och täcker för munnen med händerna.

- Flytta på dig. Säger jag mörkt. Just nu skulle jag åka till Kayla, mörda Robin och se sedan vad som händer mellan mig och Kayla. Fast det ända jag hade i tanken just nu var att döda Robin…