kap. 20 "We are good girls and we lie..."
Kategori: We are good girls and we lie...
Jenna och Alisha kom ut skrattande från köket med mobilen i ena handen. Jag gick fundersamt fram till dem och skannade av deras anskitsuttryck.
- Vad har hänt? Frågade jag till slut.
- Inget. Pep Jenna snabbt och skrattade till.
- Alisha! Sa jag högt och kollade på henne, det var nog Alisha som verkade den skyldiga eftersom det var hon som hade mobilen i handen.
- Vad? Vi såg bara en jätte roligt klipp! Räddade hon sig och höll sig för skratt. Jag tvekade och gick tillbaka till sofforna, inklämd i Kesha. Vendela och Anna satt med sina mobiler i handen, medan Alisha och Jenna fortfarande skratta åt något, ”ett filmklipp” enligt dem som jag aldrig kommer kunna på tro på.
- Jag vill träffa den där Robin! Sa Alisha högt och kollade nyfiket på mig.
- Varför? Frågade jag och rynkade på ögonbrynet.
- Varför inte? Visst bodde han framför dig, asså ni har ytterdörr framför varandra? Frågade hon igen.
- Ja? Och nej, ni får inte knacka på eller så! Sa jag högt och höjde högra handen som en varning.
- Well, jag kan ju inte påstå att du ser ut som min mamma eller så? Sorry gumman du kan inte bestämma över mig. Sa Jenna och ställde sig upp med Alisha bredvid. Jag suckade högt medan båda gick ut.
- Du vet väll att de kommer göra bort dig? Sa Kesha och fnissade till.
- Och den ända jag behövde nu var att någon skulle påminna mig. Sa jag surt och blängde på henne med en sur min på ansiktet.
- Bara skoja! Förklarade hon och höll upp händerna.
- Kayla, din mobil. Sa Vendela och kollade storögt på mig.
- Vad?
- Kolla in din mobil snabbt. Sa hon med samma blick på ansiktet. Jag såg konstigt på henne och sträckte mig fram för att se vad. Ett oläst medelande från: Justin, jag raderade sms:et snabbt och slängde ifrån mig mobilen. Jag ville inte se vad den där idioten hade skrivit till mig, det var igår han slängde ut mig från sitt hem, dagen efter skriver han sms till mig. Vad tror han jag är? En leksak man kan leka med när som helst och hur man vill? För då har fel.
- Vad stod det? Frågade Anna nyfiket och kollade stort på mig.
- Inget. Svarade jag snabbt.
- Men vadå jag vill veta! Sa hon och tog tag i min mobil. Vendela satt inklämd i henne och hoppades på att se vad han hade skrivit. Besviket la Anna tillbaka mobilen och suckade höst.
- Varför raderade du? Frågade Vendela till slut. Jag skakade på huvudet och drog en hand genom håret så det föll åt ena sidan.
- KAYLA DU HAR FÅTT GÄSTER! Ropade Alisha ut från hallen. Jag ställde mig snabbt upp och gick nyfiket till hallen. Där stod Jenna, Alisha och Robin. Han hade ett litet leende. Jag gav snabbt ett låtsas leende åt honom.
- Jaha då träffades vi igen. Sa han och sträckte handen. Jag tog tag i den och skakade den lätt innan jag släppte taget.
- Så, eftersom Kayla precis har flyttat hit så tänkte vi bjuda några grannar, fast du vad den ända som öppnade dörren. Förklarade Alisha. Säkert att de kanackade på de andra grannarna…
- Det var inte meningen att störa eller så. Förklarade Robin, han visste säkert att jag inte var den gladaste personen på planeten just nu över att träffa honom.
- Det är lugnt, du kan gå till vardagsrummet medan jag och tjejerna fixar något att dricka. Sa jag snabbt. Med bestämda steg tog jag dem till köket och kollade storögt på var och en.
- Varför hämtade ni honom? Skrek viskade jag.
- Han var ju söt? Sa Alisha och skratta. Jag himlade med ögonen och kom ihåg sms:et.
- Ligger ni bakom att Justin sms:ade mig för några minuter sedan?
- Vad sa han? Frågade båda direkt.
- SÅ DET VAR NI! Asså fuck you… sa jag surt.
- Men vad sa han?
- Inget, jag raderade sms:et.
Vendela och Anna satt i soffan och kollade in Robin som satt obekvämt av alla blickar han fick av tjejerna. Vendela sänkte blicken på mobilen igen. Hon sms:ade Conor, det var som ett sms bråk. Conor var fortfarande arg på henne efter händelsen hemma hos Justin och att hon var i festen. Fast Vendela var fast besluten med sitt val att hon skulle hålla på med detta hon gör just nu ”Jag säger detta för sista gången Conor acceptera mig för den jag är annars låter du mig vara, bara så du vet älskar jag dig…” skickat. Hon slängde ifrån sig mobil och slängde ner sig på soffan. Vendela tänkte igenom vad hon precis hade skickar. Var detta verkligen rätt?
Anna satt jätte irriterad på soffan med mobilen inklämd i hennes händer av ilska. Alex hade precis jämfört Anna med Liz. Han hade skrivit att Liz är mycket bättre än Anna bara för att hon inte gick på festen utan stannade hemma och lyssnade på killarna medan Anna och resten av tjejerna var ute.
- Mår du bra? Frågade Vendela som satt tätt intill Anna.
- Ser jag ut som att må bra?! Sa Anna irriterat och slog rastlöst på soffkanten med ena handen. Vendela kikade från Annas axel för att se vad det stod på mobilskärmen.
Från: Alex ”Anna varför ska du alltid vara så annorlunda än alla andra tjejer! Ibland kan du vara så himla patetisk!” Vendela kollade chockat på sms:et och sedan på Anna.
- Säg inte ett ord. Varnade Anna. Anna var alldeles kokande av ilska, att hennes älskade kunde skriva något sådant. Anna älskade Alex fast hon visade det på ett annorlunda sett. De flesta tjejer köper presenter, ger dem kärlek, kallar dem för söta smeknamn fast Anna var inte en sådan. Hon trodde att Alex redan visste om det…
Jag satt frustrerad på fåtöljen och väntade på ett svar. Jag hade både ringt och sms:at Kayla fast inte fått ett svar. Leona satt en bit bort från mig med benen i kors. Jag stirrade på henne en stund tills hon märkte.
- Vad glor du på? Frågade hon irriterat.
- Inget. Svarade jag snabbt och sänkte ner blick på mobilen igen. Svara Kayla! Svara för fan! Jag ställde mig upp och gick för att hitta Jason. När jag äntligen hittade Jason förklarade jag till honom vad jag hade huvudet. När han hade hört det jag hade att säga stod han bara och småskratta.
- Varför fucking skrattar du? Sa jag irriterat och rynkade på ögonbrynen.
- Jag trodde du sa att du inte gillade tjejen?
- Jag gillar inte henne, fast hon är fortfarande min. sa jag bestämt.
- Din? Innan hon blev din sa du att du skulle släppa ut bruden du vinner, och var det därför du slängde ut henne igår från ditt hus framför alla andra? Sa Jason och spände på käkarna. Bara tanken av igår gjorde mig arg. Jag borde inte låta henne gå, allt var bara ett misstag jag nu vill fixa. Var det verkligen nödvändigt att ta med Leona igår Justin?!
Jag var arg på mig själv, jag behövde inte ha någon som säger det till mig. Fast varför finns det ingen som kan förstå mig. Om ingen förstår dig Justin, gör det på egen hand… Rösterna i huvudet slutade inte prata. De sa till mig att gå, gå och se om Kayla verkligen är okej, om det verkligen är en ny kille i hennes liv, och om allt bara var ett rykte kommer jag mörda Alisha med mina bara händer. Jag satt på mig min jacka och gick ut till terrassen. Jag tog ut ciggarettpaketet från bakficka och la smidigt en ciggaret i munnen.
- Hörde du var stressad över att din crush har fått en kille? Jag vände mig snabbt om och såg Leona.
- Men gå och fixa din fucking hörsel då för det är inte sant. Svarade jag och tände ciggareten.
- Lyssna på mig nu. Sa hon och vända mig åt sitt håll. Jag himlade med ögonen och släppte ut röken på hennes ansikte.
- Jag tror inte du känner mig bieber, jag kanske har sex med dig men tro mig, jag är mycket smartare en de andra hororna du har legat med. Sa hon och skrattade retande.
- Babe, lyssna, det finns ingen skillnad mellan dig och de andra jag har legat med, det är jag som bestämmer när och vart det ska hända, kom inte fram till mig med attityd, fattar du det? Sa jag mörkt och kollade intensivt på henne. Det var nog bara max 10 centimeter mellan mig och henne.
- Jag tror att det är du som ska lyssna bieber, din tjej vet redan att du är med mig, med bara ett samtal kan jag göra så allt mellan er är slut, eller just det! Det fanns aldrig något. Sa hon och skrattade retandes.
- Hon vet redan att jag ligger med tjejer?
- Vet hon att du ligger med tjejer du börjar få känslor för? Frågade hon uppmanande. Leona var het som fan och jag fattar inte varför hon inte har fått en kille. Jag fattar inte att killarna inte lägger ett öga på henne. I med att hon är den ända tjejen i huset. De runkar säkert skiten ur sig för att lägga ett finger på henne. Fast jag höll mig inte. Jag gör det jag inte borde göra. Och det var det jag gjorde, la en hand på henne. Med bara några blinkningar var vi uppe i mitt sovrum med bara underkläder på.
- Jag sa ju det bieber, jag får dig falla… sa Leona mellan kyssarna.
- Snart är det din tur.
Jenna hade gått tillbaka till plugget, hon hade sagt om någon Dylan och att han var söt? Vad vet jag? Jag brydde mig inte heller. Just nu satt jag hemma hos Kayla med Robin. Han var faktiskt rätt söt. Jag shippar verkligen Robin o Kayla. Justin kan fan gå och dö. Alla vet hur många chanser han har fått fast ingen av dem har han tagit vara på. Jag vet att han gillar Kayla på ett annat sätt än vad han har gillar de andra tjejerna i hans liv. Fast på det sättet han tar vara på chanserna han får, kommer han dö ensam.
- Vad tycker du Al? Frågade Kayla och skratta.
- Om? Frågade jag förvirrat och avbröts av mina tankar.
- Hörde du inte precis vad Robin sa?! Frågade Kayla och skrattade till samtidigt Robin skrattade generat för sig själv.
- Aha, jo… haha. Spelade jag med.
- Jag måste nog gå tjejer, det var jättekul att hänga med er, hoppas vi träffas igen. Sa Robin och ställde sig upp.
- Jag följer dig till dörren. Sa Kayla snabbt och följde honom till dörren. Långsamt gick jag bakom dem och kikade på vad de höll på med.
- Det var jätte trevligt att du kom… började Kayla.
- Det kommer nog inte vara mitt första besök… svarade Robin och gav henne en snabb kram. När han hade gått sprang jag emot Kayla.
- Du gillar honom?! Sa jag högt.
- Nej har jag ju redan sagt. Svarade hon, fast den här gången med ett leende på läpparna.
- Jo, erkänn! Du gillar honom! Fortsatte jag och ville pressa ut ett ja.
- Okej, okej! Han är söt… Erkände hon tillslut och la händerna för ansiktet.
- JAG VISSTE DET! Skrek jag ut och hoppade som ett barn.
- Okej, okej, gör inte en sådan stor grej av det hela. Sa hon och gick till vardagsrummet. Hennes mobil ringde till. Jag slängde ner mig på soffan och kollade själv in sociala medior jag höll på med medan Kayla pratade klart.
- Ikväll?.... jag vet inte….kan vi inte ha det lite senare….hur mycket?....tid?....okej, ses där då.
- Vem var det? Frågade jag och vände mig åt Kaylas håll.
- Hon ville vara anonym, alltså vararona, den här tjejen ville att vi skulle träffa någon som hjälpar henne för att transportera några varor. Förklarade hon.
- En tjej? Som oss? När? Frågade jag nyfiket.
-Jag vet, det är helt sjukt, det är nu på onsdag.
- Va?! Det är ju bara två dagar dit. Svarade jag och slängde på armarna.
- Jag vet, jag vet, jag försökte övertyga henne att ha det nästa vecka så vi alla fall har lite tid fast hon vägrade, om jag ska vara ärlig så kände jag igen hennes röst, fast kommer inte ihåg vem det är. Svarade hon och satt bredvid mig med en duns.
- Vem tror du det är? Frågade jag nyfiket och tittade upp mot Kayla som hade en konstig ansiktuttryck.
- Jag vet inte, men vi kommer få ta reda på det snart…
- Förresten, ditt här är snyggt idag… sa Dylan med ett leende. Jag förstod inte varför jag precis blev generad av komplimangen han precis gav mig-
- Tack.. svarade jag tyst och kollade ner på böckerna.
- Du kan vi inte typ gå någonstans utanför plugget? Frågade Dylan snabbt och la ifrån sig boken.
- Vi kanske bara ska göra klart projektet nu innan vi får skit av lärarna. Svarade jag snabbt.
- Jag är redan klar med allt, har redan skickat in det till magister Peter.
- Okej, då kanske vi kan gå på fika, vilken dag passar dig? Frågade jag och kollade upp mot honom. Det kändes som tusen år tills han svarade. Varför är han så söt?!
- Onsdag? Går det bra?
- Aa! Ses på onsdag då. Sa jag och ställde mig upp.
- Du behöver inte följa mig till dörren. Sa Dylan och lutade sig mot mig, jag var inte bredd på pussen han gav mig. Jag drog mig tillbaka kanske snabbt och kollade ner på golvet. Han vinkade lite snabbt och gick ut från klassrummet vi var i. När jag märkte att han inte var någonstans i hallarna sprang jag som bara den till Stefani.
- STEF! Skrek jag över korridoren. Hon kollade glatt på mig och sprang emot mig.
- Äntligen träffar jag dig! Vet du hur jobbigt det är att jobba med Daniel?!
- Nej, och vill inte veta, jag måste berätta något. Sa jag snabbt och öppnade mitt skåp.
- SÄG NU!
- Du vet Dylan… började jag och kollade på den otåliga Stefani.
- Aaa?
- Han bjöd typ ut mig… sa jag och fnissade till.
- DIG?!
- Ja mig… sa jag och log stort.
- Åh herre gud, om du inte berättar till mig vad ni gjorde i pricken dödar jag dig. Sa Stefani och skratta till.
- Jaja… JAG HAR EN FUCKING DEJT MED DYLAN! HERRE GUD!!
Leona kom ut från ett litet rum med ett leende på läpparna.
- Nästa transport kommer bli lätt, snackade med en tjej som inte verkar ha så bra koll på det hela, du kommer gå den här gången. Sa Leona och pekade på mig.
- Varför jag?
- Överraskning…
Bloggadress: http://mybiebslovestorys.blogg.se