Kap. 23 "We are good girls and we lie..."
Kategori: We are good girls and we lie...
Vendela ställde sig upp och gick av tåget. Det var inte ens stationen hon skulle av från fast ilskan i henne fick Vendela ur kontroll. Hon kunde inte hålla sig längre, hon brydde sig inte längre. Vendela bestämde sig för hämnd. Hon visste än inte vem tjejen hon snackade med fast Leona finns med på listan Vendela hade i huvudet. Hur kom den här kvinnan in i våra lov och vad vill hon? Vad är hennes mål? Alla dessa tankar snurrade runt i Vendelas huvud, fast vad än hon tänker så slutar det med Leonas namn. Frustrerat sparkade hon till en soptunna och gick genom en park. Ja hon är svartsjuk, Conor var den ända killen hon skulle kunna vara med, ingen annan har kommit in i hennes hjärtna.
- Anna! Ropade Jenna för hundrade gången. Anna suckade högt och stampade mot vardagsrummet.
- JAG VET INTE!! Svarade Anna irriterat. Hon har nu varit irriterad hela månaden, samt avundsjuk, avundsjuk på Kayla. Justin hit och Justin dit, han är den romantiska killen som gör allt för att få tillbaka Kayla, och vad gör hon? Som en träskalle ignorerar hon honom. Och vad har Alex gjort till Anna? INGET! Han har inte ens ringt henne och det var det som drev Anna till vansinne. Var han verkligen så upptagen? Så upptagen så att han inte ens hade tid att sms:a sin flickvän?
- Seriöst Anna vart är min mobil? Gnällde Jenna och slängde en kudde på Anna. Anna tog ett tungt andetag för att hålla sig lugn.
- Jag vet fucking inte vart du la din fucking mobil, SLUTA FRÅGA MIG!
- Okej! Chilla! Svarade Jenna och gick ut från vardagsrummet. Och med det var bara Anna kvar i rummet. Frustrerat slängde Anna ner på soffan och andades tungt. Trycket i kroppen bara ökade. Snabbt letade hon sitt cigarettpaket, tog ut en cigarett la den mellan läpparna. Blossen fick Anna känna sig lugn.
- Rökning dödar.. Läste hon tyst och slängde paketet på soffbordet. Kesha kom in i rummet, hon böjde sig efter paketet och la den i fickan.
- Du måste kontrollera dig själv, sist tog du överdos och som tur var Jason här. Började Kesha. Anna suckade högt och ställde sig upp för inte höra orden som kom ut från Keshas mun. Hon visste att Kesha hade rätt, fast hon hatade att Kesha alltid var tvungen att slänga det på ansiktet varenda gång Anna gör något.
Jag satt hemma hos Kayla, Gud vet vad hon gjorde i köket. Jag fick inte komma in eftersom enligt henne ville hon överraska mig. Jag log av tanken. Jag har äntligen fått tillbaka henne, och inget ska sära på oss från och med idag.
- Okej! Kom Justin! Ropade hon in från köket. Jag ställde mig upp, rättade till tröjan och smög in till köket. Hon hade fixat middag för oss, med levande ljus och vin. Jag log och slingrade runt mina armar runt hennes midja.
- Gillar du det? Viskade Kayla.
- Allt du gör älskar jag... Svarade jag ärligt och pussade henne lätt på nacken. Hon kollade ner snabbt och sedan på mig.
- Kom igen, jag är hungrig. Sa hon och satte sig på sin stol. Jag satte mig och hällde vin i glasen. Hon kollade generat ner på tallriken. Jag log stort.
- Jag älskar när du gör det.
- Vad? Undrade hon.
- När du skäms.
Hon kollade ytligare en gång ner på tallriken, sedan försvann hennes leende.
- Jag måste berätta en grej till dig, fast lova mig att inte bli arg. Bad hon först. Jag fick en konstig känsla i magen, sättet hon pratade med mig gjorde mig orolig.
- Du kommer säkert ihåg dagen Alisha och Jenna ringde dig. Började hon. Jag spände till käkarna och hoppades att det jag tänkte på inte var det hon skulle berätta om.
- Robin är inte alls någon jag har släppt in i mitt liv, eller nu vad det berättade till dig, jag bad dem aldrig hämta hem honom, allt bara hände...
- Vad hände Kayla?.. Frågade jag med en mörk ton.
- Vi blev typ vänner, och jag vill typ göra dig avundsjuk, FAST det hände aldrig något mellan oss. Bekräftade hon. Lättnad pustade jag ut och log mot henne.
- Okej babe, men nästa gång, vad som än händer mellan oss, ska du aldrig låta någon annan än mig röra vid dig. Sa jag och lutade mig tillbaks på stolen.
- Än dig? Sa hon och höjde ena ögonbrynet.
- Ja älskling, än mig. Svarade jag och lutade mig över bordet för att kyssa henne.
- Okej gubben, det var allt jag ville erkänna, just nu är jag hungrig och du vill berätta något kan du göra det medan jag äter. Sa hon och tog en stor tugga nudlar. Jag skratta till och skaka på huvudet.
- Du vet redan allt om mig babe. Svarade jag och tog en tugga. Vi åt, skratta och drack. Vad gjorde jag för att förtjäna henne? Effekten hon hade på mig var helt sjuk. Jag kunde faktiskt döda för henne, det var något speciellt i Kayla som jag inte kunde låta bli.
Jag satt helt ensam hemma, uttråkad som vanligt. Jag bläddrade bland kanalerna, inget nytt. Samma gamla serier spelades upp. Kunde livet bli tråkigare? Jag lutade mig på soffan och slöt ögonen. Lite sömn kan väll hjälpa?
Hårda bankslag på dörren tog min uppmärksamhet. Bankslagen gjorde mig orolig, jag gick försiktigt mot ytterdörren. Utan att se vem det var på andra sidan dörren öppnade jag och såg tre stora muskelösa män.
- Vem söker ni? Var det ända jag fick ut. Deras blickar var så mörka och hårda.
- Kayla Stones, var är Kayla Stones. Brast han och kollade hotfullt på mig. Jag tog ett steg bak och skakade på huvudet.
- Hon är inte här, hon bor inte här… fick jag fram och kollade chockat på killarna.
- Det är bäst att du säger vart hon bor innan vi skjuter huvudet av dig nästa gång. Hotade han. Det var han! Eller dom! Deras grupp! Det var dom som sköt mig! Men varför?! Vad ville dem?
- Vad vill ni egentligen? Sa jag darrigt och kollade förvirrat på var och en.
- Kayla Stones, vi vill veta vart Kayla Stones är nu, och vi vet att du vet vart hon är just nu, så det är ingen idé att du försöker dölja något. Sa den muskelösa som stod i mitten.
- Okej, hon bor mitt i stan, bredvid Grandboard Street. Ljög jag snabbt.
- Jag lovar Alisha White, om du ljuger för oss lever du inte imorgon. Jag nickade snabbt och stängde dörren efter dem. Och vad fan kan ska jag göra nu då? Jag vill inte dö, och verkligen inte imorgon. Innan jag hann tänka på något annat satt jag på mig jackan och gick ut ifrån huset. Och nu då Alisha? Tänk! Vad ska du göra nu? Jag satte mig i bilen och åkte hem till Kayla, fan ta henne om hon inte är hemma just nu.
En halvtimmes körande och jag var framme. Jag hoppade snabbt ut från bilen och joggade till Kaylas port. Det kändes som hundra år tills hissen tog upp mig till hennes våning. När jag äntligen stod framför hennes dörr bankade jag som jag vore en galning. Hon öppnade dörren med en chockad min
- Jag skulle förstå om det var en mördare just nu bakom dig, vad är det? Frågade Kayla och himlade med ögonen.
- Seriöst Kayla, jag har inte lust med din sarkasm just nu, idag, idag så knackade ett- Innan jag hann prata klart dök Justin upp bakom Kayla. Justin? Aha, men sorry kärlekspar, jag kommer nu förstöra stämningen för er.
- Vem knackade? Frågade Justin seriöst och slingrade en hand runt Kaylas midja. Wow, exat vad jag behövde. Att någon påminner mig om mitt kärleksliv.
- Låt mig prata klart och avbryt inte mig. Bad jag först och höll upp en hand.
- Okej. Svarade båda mun på varandra och nickade mot mig.
- Okej, idag knackade tre snubbar på min dörr, det ville hitta dig Kayla, ville du veta varför jag blev skjuten den dagen? Här får du svaret, det var aldrig meningen att jag skulle bli skjuten, det trodde du var jag, lyssna jag tror detta har något att göra med din gamla boss, de ville ha din adress fast jag dem en falsk, och nu har dom hotat mig med att döda mig, och det vet var jag bor. Sa jag och pustade ut. Det kanske var mycket information att få in, fast det var inte mitt fel att jag jobbade med någon som heter Steven eller vad fan han än nu heter redan vi 16-års åldern.
- Stanna hemma hos Wilma ett par dagar tills jag lugnar ner det. Svarade Justin bakifrån Kayla och tog ett steg fram.
- Och vadå? Ska jag gömma mig som en råtta hemma hos Wilma tills du ”lugnar ner” situationen. Frågade jag och la armarna i kors. Var han verkligen seriös? Varför ska han helt plötsligt hoppa upp från igen stans och spela hjälten.
- Ja! vad annars? Visst gå hem du och sen får vi se vad som händer? Gav han upp och gick in till lägenheten.
- Har du berättat det här till de andra? Frågade Kayla tillslut.
- Nej, dom har inget med det här att göra. Svarade jag och suckade. Hon nickade med huvudet och kollade på mig.
- Visst, jag fixar det här, jag vet att du inte vill att Justin ska lägga i sig, du har rätt, han borde inte efter allt som har hänt, jag ska lösa allt på mitt sätt. Sa Kayla och skakade på huvudet till orden. Hur visste hon att jag inte ville Justin skulle fixa detta? Jag kanske var självisk med tänkandet att jag bara vill Kayla ska fixa det och få bort mig och Justin från bilden, fast vad kan jag göra? Justin var som en broder till mig och jag kunde inte blanda in mig i detta. Vad skulle mina föräldrar göra om deras enda dotter hamnar i fängelse? Kayla. Kayla var bara som en väldigt nära vän till mig som jag då och då kan släppa loss. Varför är mitt tänkande så själviskt? Skärp dig Alisha.
- Okej… svarade jag och gick mot hissen.
”Jag kommer till dig idag” Skickat till Wilma.
Jag var ute hela kvällen, vinden var sval ikväll. Dylan hade lovat möta mig. Varför är jag så despirat?
Jag sms:ade Stefani medan jag gick. ”Vadå är det er andra dejt idag eller vadå? Du suger på att berätta grejer till mig -.-” Jag suckade och knappade in ett svar på skärmen. ”Jag vet inte, han är också dålig på att planera grejer han sa att vi ska träffas 20:30 och nu är den 21:00!! Jag har stått i en havtimme här!” Jag kände hur irritationen rusade i mig. Han sög verkligen på att hålla tiden. Jag fick ett nytt sms, suckande låste jag upp skärmen för att läsa medelandet ”Hej, det hände något, jag kan tyvärr inte träffa dig idag, sorry” Hände det där precis? Dumpade han vår dejt bara sådär? Var det för att jag hade sex med honom? Spelade han bara klassens nörd och sedan visade sig att han var klassens player? Frustrerat sparkade mot gruset och gick mot stampande steg mot busshållsplatsen. Hur fräck kan man vara? Asså! Jag kollade irriterat ner på mobilen. Ett nytt sms från: Dylan ;) ”Jag vet att du är irriterad och arg just nu, förlåt, förlåt, förlåt! Jag kunde verkligen inte komma och kan tyvärr inte berätta varför, hoppas du förstår mig och det vet jag att du gör… älskar dig.” Jag läste om medelandet minst 1000 gånger. Det ända jag brydde mig om var det två sista orden han skrev till mig. Älskar dig. Det kändes som om att hjärtat nästan hoppade ut ur bröstet. Glädjen bara spred i mig. Dylan älskar mig…
- Jag tycker bara att det är en dålig idé att sitta här och vänta på vad som ska hända. Sa jag och himlade med ögonen.
- Jag tänker ringa grabbarna så vi löser det här, jag vill verkligen inte att du ska bli skadad. Sa Justin och slingrade sina armar runt min midja. Jag skrattade och skakade på huvudet.
- Vad är det? Frågade han och rynkade på ögonbrynen.
- Det är bara första gången någon verkligen bryr sig så mycket om mig.
- Aww, min älskling känner sig uppskattat. Sa han och kollade ner på mig. Jag gosade in huvudet i hans famn. Gud vad jag älskade den här känslan, känslan av trygghet.
- Var är Jenna egentligen? Frågade jag och lutade huvudet mot Justins bröst.
- Kom igen! Förstör inte stämningen nu!
- Nej Justin, jag måste verkligen veta vart den där tjejen är, tjejerna är som småsystrar till mig nu. Svarade jag och tog tag i mobilen för att söka upp Jennas nummer.
- Vadå? Är du äldst av alla? Frågade Justin igen och satte på soffan. Jag vände mig om och pressade mobilen på örat.
- Jag vet faktiskt inte, har inte tänkt på det. Svarade jag snabbt mellan signalerna.
- När fyller du år egentligen? Frågade den nyfikna Justin igen. Jag höll upp pekfingret så snabbt jag hörde Jennas röst från mobilhögrataleren.
- Hej, var är du? Jag trodde du skulle komma till mig. Sa jag snabbt och satte mig bredvid Justin på soffan.
- Har inte lust. Sa hon snabbt, hon lät så torr och ledsen.
- Vad har hänt Jenna? Sa jag snabbt och märkte hur Justins blick bränna på mig.
- Jag har inte lust att ta det här via telefon, kan du inte komma över? Frågade hon med en svag ton. Jag nickade hastigt även om hin inte såg mig.
- Aa absolut, är det okej om Justin följer med? Det blev en lång tystnad sedan pratade hon ut-
- Okej, då kan han lika gärna lära känna-
- Kayla vad är det som händer?! Pratar Justin ut kolla på mig.
- Okej Jenna, vi kommer till dig om tjugo minuter, ses. Och med den meningen avslutades vårt samtal.
- Justin! Hon höll på att snacka! Jag hörde inte det sista hon sa, tänkt om det var viktigt?
- Va inte en sådan drama Queen, du kommer veta när vi är där. Sa han och ställde sig upp.
- Varför blev du så tagen? Är du så intresserad av att höra tjejproblem eller? Frågade jag och skrattade till.
- Vart min baby går, går jag. Sa han och sträckte ut handen. Jag tog tag i den och log stolt över mig själv. Vårt förhållande har taget ett sådant stort steg fram.
Jenna satt ensam hemma och väntade på att Justin och Kayla skulle komma, samt någon annan.
Tjugo minuter hade gått, och någon knackade på Jennas dörr. Med långsamma steg gick ner för trappan till hallen. Hon öppnade ytterdörren och såg det lyckliga paret stå utanför huset.
- Hej, mår du bra? Vad har hänt? Attackerade Kayla och gick emot Jenna. Jenna stängde dörren efter dem och gick långsamt mot vardagsrummet.
- Var är dina föräldrar? Frågade Justin och kollade sig runt i huset.
- Inte här som tur är. Sa Jenna och slängde sig ner på soffan.
Kayla och Jenna började prata om situationen Jenna var i medan Justin bläddrade bland kanalerna i tv:n. Jenna kände sig använd det var en känsla Kayla inte kunde göra något åt.
- Okej, vet ni vad? Finns det någon som vill ha lite té? Förslog Kayla tillslut och ställde sig upp med ett leende. Justin nickar nöjt medan Jenna bara ger Kayla ett litet leende.
Kayla går in i köket och kokar vattnet i vattenkokaren. Medan hon står lutandes mot diskbänken knackar det på dörren.
- Jag tar det! Ropar Kayla ut och gör sin väg till ytterdörren. När hon öppnar chockas hon av synen.
- Robin?… viskade hon ut och rynkade på ögonbrynen.
- Hej, jag ringde Jenna fast hon verkade inte må så bra så jag åkte hit. Sa han och tog ett steg närmare Kayla.
- Okej, men hon sitter i vardagsrummet, om du vill så kan du gå till resten i vardagsrummet, jag håller på att göra té. Sa Kayla och gav honom ett bekymrat leende.
- Det är något jag har villat göra… viskar Robin och kommer närmare och närmare Kaylas ansikte. Hon drar sig hastigt bak och skakar på huvudet. Kayla märker att någon tittar på henne, Kayla vänder sig om och ser Justin med en mörk blick.
FÖRLÅT! FÖRLÅT! FÖRLÅT! jag vet att jag borde ha en bättre uppdatering fast jag har fantasibrist! haha det kanske låter konstigt, fast det är sant! Men hoppas ni gillar detta kapitel och I PROMIES! jag ska förbättra uppdateringen! LUV YA!<33
