bieberdrama.blogg.se

 Det var mörkt, det luktade som ett oöppnat förråd. Jag hade inte på mig något ögonbinden, jag var häller inte fastbunden.

- Hallå? Sa jag svagt och stod still för att inte gå in i något. Det var kolsvart.

Jag hör hur en nyckel går i n i nyckellåset och låser upp dörren. Jag tog ett steg bak. Ett starkt ljus lyste upp rummet, jag blinkade ett par gånger tills jag kunde se tydligt. Runt tre killar kom in i rummet och ställde sig framför mig. Jag kände igen den som stod i mitten, han hade ett stort flin på sitt ansikte. Jag vet att jag känner igen honom, fast jag kommer inte ihåg vem han är.

- Och här återförenas vi igen Kayla. Sa han och log mot mig, de var inte ett ont leende direkt, han såg inte ut att vilja skada mig dock med det där varma leendet.

- Du kommer visst inte ihåg mig va? Det är okej, låt mig påminna dig Kyky. Mina ögon växte när han sa smeknamnet bara en person har kallat mig, någonsin.

Noah. Jag har inte berättat alls om honom för jag hade inte ens någon aning att han ens levde. Noah var min första pojkvän. Jag kan dock inte kalla honom för de, vi hade en komplicerad relation, jag litade på honom och han skyddade alltid mig, fast han var rätt biopolär av sig, från att var den kärleksfulla typen till den aggressiva som ibland skrämde mig. Jag visste dock inte vad han brukade hålla på med, han var väldigt hemlighetsfull med det han höll på med, och här står jag ansikte mot ansikte med min kidnappare, han som både kidnappade och krossa mitt hjärta, Noah. Han hade bara försvunnit en dag och det ända jag fick veta var att han var död.

- Tappat talförmågan, Kyky? Frågade han och gav mig ett flörtigt leende. Det funkar inte längre din jävel, övertalade jag mig själv.

- Alla sa att du hade dött. Sa jag tillslut och kommer ihåg den hjärtkrossade Kayla som grät över Noah, efter alla år? Jag ville bara strypa jäveln.

- De var lika bra då, jag var tvungen att spela död annars skulle jag inte stå här idag, framför dig. Vad menar han med det? Jag var så förvirrad. Jag orkar inte med fler överraskningar i mitt liv, det var redan för dramatiskt för en 19 åring.

- Vad vill du Justin? Frågade jag och vände bort blicken från hans figur. Noah var den första killen jag verkligen fick känslor för, av att se honom gav mig blandade känslor. Jag ville krama om honom så hårt jag bara kunde fast ändå slå ihjäl honom till döds. Tro mig den här sidan av mig har jag velat dölja så mycket de bara går sedan några av hans umgänge berättade till mig att ”Noah dog av ett gäng bråk”. Jag ville aldrig få känslor för någon annan fast nu har jag de, Justin. Jag vill inte att Noah förstör mina tankar just nu med hela den här situationen.

- Justin, den snubben, hörde att du har kommit nära Bieber senaste tiden. Sa han bittert.

- Vad vill du mig Noah? Vad vill du honom? Varför är det nu du kom tillbaka och försöker spela att du bryr dig? Frågorna bara exploderade ut från mig, som om jag var tvungen att skydda Justin från Noah, för jag vet att han har kapacitet att gör mycket, mycket jag helst inte vill tänka på.

- Jag vill er inget illa, han har bara inte tagit våra dealer på allvar så ville bara väcka honom o hans så kallade grabbar innan jag börjar bli irriterad på deras beteende, vi säljer inte godis direkt, det här är mitt jobb. Sa han och kollade intensivt på mig, som om det var mitt fel. Biopolär jävel.

- Har du tänkt ha kvar mig här, eller vad?

- Jag skicka till Bieber och hans grabbar en varning, om de inte skickar transporten idag så stannar du kvar. Fortfarande lika ivrig som jag lämna dig va? Sa han och höjde ena ögonbrynet med ett smickrande leende.

- Nej, behöver gå på toa, är hungrig och har inte fått sömn sen evigheter känns det som. Han skrattade och skakade på huvudet.

- Du har inte direkt kommit till ett hotell för att bli  så väl tagen hand om, så fort ja får ett sms från mina killar att leveransen är här så är du fri att gå. Sa han och gick ut från rummet medan hans hundar följde efter honom. Hur kan mitt liv alltid vända varenda gång jag tror att allt har börjat bli lugnt?

- Jag. Svarade jag snabbt. Jag behövde inte ens tänka två gånger, det var självklart jag var den som skulle lämna skiten och hämta Kayla så jag vet att hon är okej och kommer hem säkert.

- Jag vet hur galen du blir Bieber, vi vill inte fucka upp de här nu, inte efter de har Kayla mellan deras händer. Sa Markus, fast inget kunde ändra mig, jag hade redan bestämt mig att åka och faktumed att dom har Kayla gör mig att vilja gå dit o döda jävel med mina bara händer.

- Det är ingen idé, det är jag som åker med John så ni behöver inte slösa er tid på att övertala mig att inte dra. Sa jag och gick ut till lastbilen som stod utanför lagerhuset.

 John satt redan bakom ratten när jag satte mig i framsätet.

- Så de blev du i alla fall? Frågade han och startade motorn. Jag nickade och tog ett djupt andetag. Varför är det alltid jag som ska få skiten av killarna? Det är alltid jag som blir av med en nära, alla gäng som inte kommer överrens med oss hoppar alltid på mig, jag svär, det kan vara Markus eller John som klantar sig, fast de är alltid jag som får skiten, och den som måste fixa allt efter deras misstag. Kommer jag orka fortsätta så? Dock kan jag inte hoppa av och avsluta allt, inte nu i alla fall.

- När  kommer vi fram? Frågade jag och kollade på klockan genom display från min mobil.

- Tjugo minuter max, vi kommer lämna varorna vid ett varuhus och några kvarter efter plockar vi upp Kayla. Jag nickade och blundade ögon. Jag orkade inte, jag hade inte energi längre att bry mig längre.

Tiden gick långsamt förbi och vi stannade vid varuhuset. John gick ut från bilen och såg till att dealerna går till som det ska. Jag blickade ner på klockan varje minut, när blir han fucking klar?!

- Dags att rädda flickvännen, eller? Sa John och hoppade in i bilen. Jag himla med ögonen och sucka, om jag bara kunde kalla henne för det. Nu det ända jag tänker på är att hämta Kayla och glömma resten.

 

- Du vet inte vem Noah är och du har aldrig sätt hans ansikte, förstått? Sa en av killarna och tog av mig ögonbinden. Jag nickade snabbt och blinkade bort de suddiga så jag kunde se allt klarare.

Jag nickade och började gå mot en stor lastbil som stod parkerat vid trottoaren. Noahs hundar hade sagt åt mig att det var den lastbilen som skulle ta mig hem. Jag gick försiktigt mot lastbilen, kikade genom backspegeln, jag såg Justins ögon kolla åt vänster o höger. Öppnade dörren på lastbilen och såg hur Justins leende spred över hela hans ansikte, det gjorde mig varm.

- Har dom skadat dig? mår du bra? Frågade han och kramade om mig hårt. Jag nickade i hans medan mitt ansikte var intryckt i hans nacke.

- Om dom rörde dig, jag svär Kayla. Jag stoppade honom o la mina läppar lätt på hans.

- Jag mår bra. Svarade jag svagt och gav ett lätt leende, mitt ansikte var mellan hans ögon. Detta är min trygga zoon, lugnet spred i min kropp. Jag hade miljontals tankar som snurrade i mitt huvud just nu. Helt seröst, what the fuck.

 

 

2 veckor senare

 

Jag vet inte vad som har hänt, men allt har blivit stelt mellan mig och Justin. Det som hände med mig och Noah har jag grävt ner, inget av det har hänt i min hjärna nu men ändå har Justin inte haft en normal konversation med mig. Jag har fått reda på att han har träffat Jenna rätt ofta enligt Alisha eller att han är med grabbarna varje kväll.

Jag slängde av mig skorna och slängde ner mig på sängen. Hur min livssituation ser ut just nu är inte så intressant. Jag ställde mig framför spegeln och såg hur rufsigt mitt hår såg ut, klädde smidigt av mig kläderna och hoppade in i duschen. Måste koppla bort från allt, nu.

 

 Justin hade kommit till mig de senast dagarna vilket är jätte skumt, jag vet. Enligt honom tycker han det är lätt att ”prata ut” med mig för jag inte kommer berätta allt han säger till Alisha eller någon annan av tjejerna.

 Jag vet vad som händer mellan honom och Kayla kan jag inte hjälpa att få fjärilar i magen varje gång jag ser honom, jag vet! Jag känner mig som jätte dålig människa, men det var faktiskt han som tog min oskuld, och det var en väldigt stor del från mig. Jag hade tänkt spara den till ”den rätta” men vem vet, tänk om ödet säger att jag ska vara med Justin Bieber och Kayla kanske finner sin lycka med någon annan. Dock tror jag inte något kommer hände mellan oss om jag inte gör något. Och jag tror inte jag skulle kunna göra det mot Kayla, även fast hon inte har varit så trevlig med mig, men ändå så känns det att hon bryr sig om mig.

Jag är förvirrad och tänker vad jag känner mig mest bekväm med.

Mina föräldrar har rest under helgen med Lucy. Själv måste jag stanna hemma för proven börjar närma sig.

Det knackade på dörren och mitt hjärta började redan slå dubbla slag. Jag sprang ner för trapporna och öppnade dörren, Justin…

- Upptagen? Jag skakade på huvudet med ett lätt leende på läpparna och släppte in honom.

Vi satte oss på soffan med 1 meters avstånd mellan varandra. Jag hatar känslan jag får när jag ser honom.

- Mår du bra? Frågade han och luta sig tillbaka.

- Justin varför är du inte med Kayla? Sa jag utan att kontrolera mig. Jag var bara tvungen att veta. Han suckade och drog en hand genom sitt hår.

- Hon blev kidnappad pågrund av mig, vad mer kan hände? Att hon är med mig kommer bara skada henne, det är bättre om hon hatar mig, det är säkrast så. Svarade han. Jag trodde inte han skulle öppna sig överhuvudtaget. Jag satt där chockad utan ett svar.

- Så du gillar fortfarande henne?

- Kan du sluta prata om Kayla, Jenna?! Shit, jag kom inte hit för att bli intervjuad. Svara han irriterat och la armarna i kors. Men varför kom han hit då?! Jag ville ställa honom frågan fast var rädd att förlora det vi än nu har på gång. Utan att kontrollerna mig själv tog jag tag i hans ansikte försiktigt med min högra hand o placerade min läppar försiktigt på hans. Förlåt Kayla.