UPDATE!
Kategori: We are good girls and we lie...
Ny del kommer snart, ska bara skriva klart!
Skriver 3000 ord på varje kapitel har bara 700 kvar! :)
Den kommer säkert på Måndag eller Tisdag!
Love Ya!
Kap. 7 "We are good girls and we lie..."
Kategori: We are good girls and we lie...
Jag satt tyst på fåtöljen och efter ett tag gav Alisha upp och gick. Jag och Justin var dem ända som nu var kvar i lägenheten.
- Kayla…
- Mmm? Sa jag och vände blicken mot honom.
- Är vi vänner? Frågade han och kollade upp mot mig.
- Visst, fast ändra aldrig uppfattningen att jag inte hatar dig, för det gör jag, looovar! Sa och förlängde väldigt mycket på o:et. Han skrattade till lite och lutade sig bekvämt tillbaka på fåtöljen.
- Jag vill hem. Sa jag och gav en suck.
- Varför? Frågade han och kollade lite förvirat på mig.
- Eftersom här är det så jävla tråkigt och varför vill jag då vara här? Jag tråkar hellre hemma PLUSS så förstör du min psyk.
- Va? Jag? Aha jag fattar, du tycker att jag är så jävla sexig så det är oemotståndligt? Vill du ha mig baby så får du det, då har du inte så jävla tråkigt, ha? Frågade han smickrande.
- Euw, nej, vad gör du ens här inne när du är ensam? Frågade jag och kollade mig runt.
- Älskling jag är aldrig ensam, jag tar alltid hem en tjej som vill ligga. Sa han och höjde ett ögonbryn mot mig. Wow vad jag skrattar.
- Okej? fråga jag? Jag frågade vad du när du är ENSAM hemma inte vad du gör när du har tjejer här.
- Jag är inte så ofta hemma, det ända jag gör här är sova.
- Va? Vart annars är du? Ifrågasatte jag och tittade nyfiket på honom.
- Ja du, jag är omtyckt av folk och spenderar min tid med dem istället för vara här inne, vadå vad gör du hemma när du är ensam?
- Jag… jag tänker… svarade jag snabbt och kollade bort.
- På? Fortsatte han.
- Livet. Svarade jag snabbt och gav en suck.
- Livet? Haha, har du ens ett liv? Sa han och skratta. Jag tog inte så illa upp av frågan eftersom hur folk såg mig, ja man kan inte säga att jag har bästa livet fast jag lever ju fortfarande och alla mina tankar var om det, hur kommer jag dö? Kommer jag värkligen orka vänta tills jag dör eller ska jag bara ta självmord? Jag påverkades mycket av folk åsikter, komentarer och påpekanden fast det var inget jag visade på utsidan.
- Ja det har jag, fast jag kanske inte har det snart… sa jag och kollade tomt på en vägg med alla tankar i huvudet.
- Vad menar du med att du inte har det snart? Frågade han oroligt?
- Har planerat ta självmord, vad tycks om det? Ska jag eller inte? Du avgör. Sa jag och vände blicken mot honom.
- Du är ju dum i huvudet… sa han och skakade på huvudet.
- Jag tar det som ett ja. Sa jag och kollade tillbaka på väggen.
- Skojar du? Frågade han efter några minuters tystnad och kom närmare mig.
- Ser jag för skojhumör nu? Frågade jag och vände mig mot honom så vi ser varandra.
- Gör du grejer du bestämer dig för?
- Ja. Svarade jag kort och fortsatte titta på väggen, han trodde säkert att jag var en psykad tjej som stirrar in på en vägg med en sådan blick fast det var jag ju inte. Jag hade tankar som slet mig inbodds, tankar som fick må dåligt psykiskt. Och det var så att det var Justin som bestämde om jag skulle leva eller inte, fast jag behövde ett till bekräftande att det inte var värt att leva och heta Kayla Stones med föräldrar som inte bryr sig.
- Gör det inte… sa Justin efter ett bra tag. Jag vände mig och kollade chockat på honom jag kunde inte bli att få ett litet leende på läpparna.
- Wow, Kayla kan le och grejer… sa han och skratta för att ändra samtalsämne.
- Men förlåt att man har känslor? Sa jag fnissa. Han gav mig ett stort leende och omfamna mig, Den första tanken som kom upp var: Va Justin? Han kan inte ha känslor för mig? Han får inte! Alla som ”älskar” mig försvinner ur mitt liv!
- Förlåt… mumlade han och drog igenom sina fingrar i mitt hår.
- Tack… mumlade jag tillbaka och rörde mig inte ur fläcken. Jag ville inte det. Jag ville vara här. Bara jag och Justin.
Jag kom precis ut från Alishas hus. Hon hade berättat det mesta för mig, det var inte så länga sedan hon åkte hem till Justin och träffade Kayla där. Enligt henne så hade något hänt mellan dem tills hon kom, jag har ingen aning vad fast jag var tvungen att ta reda på det!
Jag gillar honom, han hade sex med mig inte Kayla! Han gillar säkert också mig! Allt tänkande gjorde mig arg, jag ville bara döda den första jag såg. Kunde kärlek verkligen gör folk så Knäppa? Galna? Ja, jag tror eftersom jag blev ju så.
Jag stampade surt hem och slängde på dörren. Det första jag såg var mina föräldrar som stod framför mig med korsade armar.
- Vart har du varit unga dam? Frågade min pappa och kollade surt på mig.
- Men Eme-
- Vi har redan ringt Emelie, hon har åkt till sina kusiner det är omöjligt att du har träffat henne! Sa han argt och med en högre ton.
- Jag var med ett par andra vänner… sa jag. Just nu ville jag bara gå upp till mitt rum och slänga ner mig på min säng fast nej, här måste jag stå och argumentera med mina föräldrar.
- Vilka vänner? Frågade min mamma lika irriterat som pappa.
- Hon heter Alisha, okej? sa jag och gick förbi dem och upp för trapporna.
- Jenna Beckham! Du har en dålig attityd mot oss och du har utegångsförbud! Skrek min mamma från bottenvåningen. Jag hade ingen lust att argumentera just nu, varför bryr dem sig så mycket om mitt liv? Varför är det inte bara som Kaylas föräldrar? Skiter i mig. Kayla lever säkert livet utan att ha några föräldrar.
Jag smällde dörren efter mig och låste sedan slängde jag ner mig på sängen.
- JENNA BECKHAM DU SMÄLLER INTE PÅ DÖRRAR PÅ DET SÄTTET! Skrek min mamma. Jag stönade bara och rörde inte en rörelse ur fläcken.
Jag tog ut mobilen från fickan och la den bredvid mitt huvud, sekunden efter jag la den så vibrerade.
Jag drog mobilen till mig och kollade på skärmen ”Nytt medelande från Alisha” Jag låste upp skärmen och läste meddelandet ”Lägg dig inte i med vad som pågår mellan Justin och Kayla för en gång skull, fråga inte så många jävla frågor lägg dig helt enkelt inte i” Jag gav en suck och skickade ett ok! Tillbaka. Jag slängde mobilen så långt det bara kan gå från mig och ville bara sova.
Jag och Kayla har nu suttit och omfamnat varandra eller jag omfamnat henne i ett bra tag nu. Hon hade inte sagt ett ord eller protesterat. Och det var jag glad över. Medan hon hade sitt huvud på min bara överkropp lekte jag med hennes hår och kollade på tv.
- Kayla… viskade jag och ville så gärna inte avbryta stunden. Hon svarade inte utan andades bara normalt. Jag lutade mig upp för att se hennes ansikte. Hon hade somnat. Jag fick ett litet leende på läpparna och gick tillbaka till min förra position. Medan hon sov sms:ade jag ett par vänner surfade lite och så. Jag blev glad att ha henne i närheten fast ändå så var hon världens mest irriterande och jobbigaste person jag hade träffat. Hon var som en sten med en diamant inuti.
- Ju…stin… mumlade hon.
- Jag är här… sa jag och bar upp henne till mitt. Jag la Kayla på min säng och stoppade om henne.
- Jag vill hem… mumlade hon igen. Jag satte mig vid sängskanten och la min hand på hennes panna. Hon var varm.
- Inte nu… svarade jag och smekte hennes kind.
- Jag hatar dig… sa hon och log sömnig.
- Jag vet… svarade jag bara och la mig bredvid henne. Hon var varm och kallsvettig.
- Har du ont? Frågade jag och lyfte upp hennes huvud och la den på mitt bröst.
- mmm.. sa hon bara och klämde på min arm, varför sköt jag henne egentligen? Varför ska alltid ilskan ta över mig när jag är arg? Det är som om att det inte är jag mer. Det är en annan person som är inuti mig, som kontrolerar mig via min ilska. Det var väldigt länge sedan jag brydde mig om en person. Sedan jag och mitt ex gjorde slut så har jag slutat bry mig om folk, slutat lita på folk, bränt upp all hopp… Hon hade brutit mitt hjärta helt enkelt.
Allt började för några år sedan. Vi hade en stor konflikt med varandra, jag tyckte inte om att hon hängde med en kille som jag hatar, en idag gör jag det. Hon lyssnade inte och sa att jag skulle få se om jag bestämde över henne.
Vi hade tagit en paus från varandra eftersom hon ville andas och tänka. En augusti kom jag hem och såg dem ligga i min säng. Jag blev jätte arg så jag slog till killen och sedan Vendela. Hon hade sedan ringt polisen på mig och jag fick all skit. Sedan den dagen litar jag inte på folk och håller mig borta från kärlek. Men vad hade Kayla gjort? Hon gjorde så jag fick ett leende på läpparna varenda gång man pratade, såg henne. Speciell.
- Justin… viskade hon och avbröt mig från alla tankar.
- Ja? Svarade jag och tittade ner mot henne.
- Varför är du så jävla snäll mot mig helt plötslig? Frågade hon igen. Hon ger verkligen inte upp…
- Jag sköt dig Kayla, man får ett dåligt samvete av att skjuta någon… svarade jag viskande och lekte med hennes hår.
- Är det första gången du skjuter någon, eller skada någon? Frågade hon och höjde ett ögonbryn mot mig.
- Någon som jag är vän med? Ja. Svarade jag och fortsatte leka med hennes hår runt mina fingertoppar.
- Om jag hade dött? Vad skulle du göra då? Frågade hon och tittade ner.
- Försöka gå over det och sedan fortsätta leva… svarade jag lite kallare denna gång och släppta greppet från hennes hår.
- Aha… var det ända hon svarade och drog sitt hår åt sidan.
- Jag skulle besöka din begravning? Sa jag och försöka muntra upp hennes dåliga humör.
- Men tackar, då skulle du nog vara den ända. Sa hon och skratta till. Ett falskt skratt, jag kände till det eftersom glädjen i hennes ögon synders inte. Första gången jag mötte Kayla var i Alishas fest. Hon och Alisha knackade på sovrumsdörren efter jag och Jenna låg med varandra, jag ångrar mig fortfarande att jag la en hand på Jenna. Kayla var glad när hon stod bredvid Alisha.
Hon var kaxig fast inte på ett överdrivit sätt. Man kan säga att jag blev ”kär” i hennes personlighet från första dagen. Fast sedan kom helt plötsligt Vendela in och förstörde mig.
Efter händelsen mellan mig och Vendela i augusti så har jag sakta och säkert gått över allt. Fast några veckor efter festen så började hon sms:a mig igen.
”Justin om du vill kan du få en ny chans från mig, jag känner mig ensam just nu och behöver någon vid min sida, om du vill så kan vi glömma bort allt som hände förr och börja på ett nytt vitt blad”
Jag hade saknat henne fast efter allt hon hade gjort gick inte förlåta så snabbt. Tiden hade gått och mitt hjärta hade börjat om på nytt fast denna gång utan kärlek. Och sedan kommer hon helt plötsligt med att hon känner sig ensam det är därför hon vill ha tillbaka mig? Jag är inte en teddy björn man kan gosa med och sedan kasta. Hon var raderad från mitt liv fast det värkte fortfarande i mitt hjärta, det var därför jag började hänga med Diana, vi blev ihop fast jag hade inga känslor för henne, vårt falska förhållande var om jag skulle ta vilken tjej som helst från gatan och sedan bli ihop med henne. Vi var två helt olika personer som hade inget gemensamt. Eftersom jag blev förälskad med Kaylas personlighet kunde jag inte luras mer, men vet aldrig som hon har och kan göra. Genom att såra henne kunde jag göra henne hata mig så det inte blir något mellan oss aldrig.
Fast efter jag råkade skjuta henne så kändes det som en stor skuld som landade på mina axlar. Jag var tvungen att vara där för henne för allt var för det första mitt fel och för det andra så måste jag också lyssna på mitt hjärta, ibland.
- Har du verkligen ingen som bryr sig om dig? Frågade jag och ställde mig upp så jag satt ansikte mot ansikte.
- Nej. Var det ända hon sa och skakade på huvudet.
- Var är din familj egentligen?
- Vet inte, och jag bryr mig inte. Sa hon sorgset och tittade ner med en besviken blick.
- Saknar du dem? Frågade jag och höll i hennes hand.
- Justin… jag vill inte gå in i det, snälla kan vi byta ämne? Sa hon och gav en suck.
- Visst… beskriv mig med ett ord! Förslog jag och gav henne ett cheeky leende.
- Okeej, ehh, irriterande! helt klart! Sa hon bestämt och skratta.
- Va? Jag irriterande? KNAPPAST! Du menar oemotståndlig? Frågade jag och blinkade lekfullt mot henne.
- Nej, jag menar irriterande som irri.tera.nde. Sa hon och skratta.
- Okej, okej, som du vill… sa jag surt och korsade händerna som en bebis.
- Men kom igen tönt, beskriv mig med ett ord! Sa hon glatt (och den här gången, glad på riktigt)
- Störd. Sa jag och skratta.
- Men vad snäll du va! Sa hon och slängde en kudde på mitt ansikte.
- Jag skoja! Sa jag och skrattade och slängde tillbaka kudden på henne.
- AKTA MAGEN! Sa hon och smekte sin mage och kollade på mig som en sur hamster.
- Man tror du är gravid, akta magen! Imiterade jag och skratta.
- HA- HA- HA.
- men vad? jag vet att jag är rolig babe. Sa jag och höjde på axlarna.
- Är du hungrig? Frågade jag och blev seriös igen.
- Nej. Sa hon och kollade tillbaka på mig med samma blick jag hade på ansiktet.
- Doktorn sa att du kommer börja äta sämre, tro mig jag kommer vara efter dig till du äter bra. Sa jag och kollade övertygande på henne.
- Men man tackar doktorn, och tro mig jag kommer äta. Sa hon och nickade övertygande med samma blick som jag hade på ansiktet.
- Okej sötnos, fast om du frågar varför jag är efter dig så vet du.
- Men man tackar att man har fått en extra pappa. Sa hon och efter några sekunder så försvann hennes leende. Var det bara för hon sa ordet pappa?
- Saknar du honom? Frågade jag försiktigt och satte närmare henne.
- Nej, varför ska jag göra det? Han gör inte det och då gör jag inte det, förresten Justin varför berättar du inte om dina föräldrar? Frågade hon och försökte byta samtalsämne så snabbt som möjligt.
- Dom bor inte här. Sa jag snabbt.
- Vart? Fortsatte hon fråga.
- Canada, jag brukade besöka dem fast de har slutat ringa mig så jag ringer inte heller tillbaka. Sa jag och gav en lätt suck.
- Saknar du dem? Frågade hon viskande och kollade på mig. Jag ryckte bara på axlarna.
- Men skit i det nu, kom så äter vi! Sa jag och tog tag i hennes hand.
- FÖRSIKTIGT! JAG ÄR JU GRAVID! Skojade hon och skratta. Vi gick till köket och jag öppnade kylskåpet och tog ut ingredienser.
- Du? Lagar mat? Omöjligt. Sa hon och skratta övertygande.
- Jag har en mormor som älskar laga mat, tro mig man lär sig när man står bredvid henne, kan du laga mat? Frågade jag och började tvätta grönsakerna.
- Så klart, jag är ju hemmafru som väntar barn? Sa hon och fortsatte skratta.
- Vem är mannen? Frågade jag snabbt.
- Du? Sa hon ironiskt och gav mig –daa Justin- blicken.
- Baby om du vill så kan jag göra dig gravid, om du vill? Sa jag och blinka mot henne.
- Men seriöst Justin! Sa hon och putta på mig o skratta.
- Föresten, gulligt skratt. Sa jag som komplimang och kollade på henne. Rodnade hon precis?
Jag var ensam hela dagen. Satt och tittade på film med snacks i famnen. Min mobil som låg på soffbordet började ringa och utan att ta bort blicken från tv skärmen så låste jag upp skärmen och svarade.
- Alisha. Sa jag snabbt och koncentrerade mig på vad som hände i filmen
- Hej, det är Joseph, Conor sa att du ville snacka med mig.
- Joseph vem? Frågade jag och gav all min uppmärksamhet till samtalet.
- Joseph Morgan, ska vi träffas eller vad? Frågade han.
- Aaa, just det.. aa visst vi kan träffas, idag eller? Frågade jag och ställde mig upp och ställde ifrån mig snacksen.
- Helst, vi kan träffas vid den stora parken i Center Park, okej? frågade han.
- Center Park? Aa det blir bra, vi ses om en kvart! Sa jag lite gladare.
- Ses. Sa han och la på. Jag kände inte honom fast det kommer jag göra, och riktigt bra också.
Conor hade visat mig bilder på honom och jag tyckte att han var het! Några år äldre en mig fast hoppas han har lika bra personlighet som utseende. Jag sprang upp till mitt rum satte på mig ett par jeans och en spetströja fixade till håret och sprang ut till bilen.
När jag kom fram till parken så fanns det inte så många människor, det var lätt att hitta honom. Han satt på en bänk med mobilen framför ögon.
- Hey! Joseph! Ropade jag och vinka. Han vinkade tillbaka och ställde sig upp och var på väg mot mig.
Kommer resa bort i 2 veckor så kmr nt kunna updatera bloggen, fast när jag kmr tillbaka ska jag försöka skriva så mycket jag bara kan!! Ska försöka skriva då och då om jag hinner, fast vill ju njuta av min semester så mycket jag bara kan! :)
