Kap. 25 "We are good girls and we lie"
Kategori: We are good girls and we lie...
Jag vaknade på Justins bara bröst, snabbt ställde jag mig upp och kollade generat på Justin. Att jag fortfarande skäms att vara runt hans närvaro gjorde mig galen. Jag har aldrig känt så här, och här kommer Justin Bieber och ändrar på hela Kayla Stones beteende.
Han vände sig om försiktigt, fast fortfarande sov. Jag smög ut från Justins rum och gick till rummet jag brukade sova i, öppnade garderoben och satte mig framför den. Jag är nog inte den ända tjejen som har svårt med att välja kläder, det var inte så! Jag brukade aldrig bry mig vad jag har på mig. Men det har också Justin ändrat med mig. Jag log av tanken hur mycket han nu betydde för mig och tog ut ett par jeans och en t-shit Justin en gång i tiden hade köpt till mig. Jag kommer ihåg att jag lämnade kläderna här eftersom Justin hade köpt dem till mig, den träskallen jag var då.
Jag tog av mig t-shirten jag sov i och satte på mig tröjan samt jeansen.
- Är du redan vaken och påklädd? Hör jag Justin raspiga röst tala ut. Jag vänder mig om snabbt och himlar med ögonen.
- Knacka Bieber, jag kunde faktiskt stå här naken. Dramatiserade jag.
- Det skulle bara göra utsikten ännu bättre. Sa han och började gå mot mig. Mina kinder rodnade till en aning till den meningen. EFFECKTEN!
- Varför väckte du inte mig? Frågade han och slingrade sina armar runt min midja.
- Jag vaknade för fem minuter sen Justin.
- Visst vi säger väll så, idag tänker jag inte låta dig gå ut ur mitt sikte, bara jag och du hela dagen. Sa han och kysste mig lätt. Jag tvekade och han märkte det.
- Vadå? Vad är felet? Frågesatte han direkt.
- Jag kan typ inte mysa med dig hela dagen eller vad du än har planerat, jag måste träffa tjejerna.
- Varför? Jenna och Alisha är i skolan, vem annars ska du träffa?
- Wow tack för den Justin, jag visste inte att dom var mina ända vänner… svarade jag sarkastiskt. Justin skrattade bara.
- Menade inte så, men berätta, vem är dom här min babe ska träffa jag inte känner? Frågade han och gungade lite åt sidan.
- Vendela, Anna och Kesha, och ja! jag är vän med dem OCH vi träffades av slump så dom frågorna behöver du inte fråga. Sa jag och lutade på huvudet mot honom.
- Wow, jag verkar ha missat en hel del information.
- Inget viktigt i alla fall, vi försöker bara försörja och få oss stå på fötter igen, inget att oroa sig för. Justin kollade bara konstigt på mig, jag vet hur mycket han hatar när jag säger så. Men vad ska jag göra? Det är sanningen och förr eller senare kommer han få höra det.
- Seriöst? Ska du verkligen börja göra dealer med transporet? Kayla har vi inte pratat om det här? Säger han bittert och drar en hand igenom sitt hår. Jag vill verkligen inte gå igenom detta igen, jag orkar verkligen inte bli ovän med Justin just nu och sluta prata med honom.
- Jag lovade dig, jag kommer inte skada mig eller resten av oss. Bekräftade jag bekvämt.
- Jag bryr mig inte om resten Kayla. Erkände han.
- Okej, jag kommer inte skada mig, och kommer du inte ihåg? Du skulle hjälpa oss med detta. Försökte jag övertala.
- Kayla jag kommer inte övertygas med det, jag har redan sagt mitt svar och det är ett nej, jag vill inte att du ska jobba med sånt, jag har tur som inte har fiender som önskar min död just nu Kayla.
- Jag orkar verkligen inte prata om det här just nu Justin… Gav jag upp och vände mig om för att gå mot dörren. Justin drar mig i armen och omfamnar mig hårt.
- Gå aldrig bara sådär…
Jag nickade mot hans bröst.
- Aldrig.
Vendela satt i väntan på Conor.
Idag skulle killarna äntligen komma hem från Canada.
Vendela var rätt nevös över att se Conor igen även om ilskan i henne kokade. Killarnas flygplan hade landat för 2 timmar sedan och Conor hade inte kommit hem än, det var nog det som gjorde Vendela arg samt orolig. Men det värsta av allt är nog när Conor går igenom ytterdörren för att möta Vendela. Hur kommer han reagera? Hur kommer Vendela reagera? Alla frågor snurrade runt i Vendelas huvud. En orolig känsla dök upp i magen när klockan ännu passerade 30 minuter.
Vendela ställde sig oroligt upp för att gå ut, han svarade inte på hennes samtal, vad var Vendelas roll då? Sitta och vänta tills herr Conor kommer hem tiden som passar honom? Hon tog tag i sin väska med ett grepp och gick ut från lägenheten.
Vendela tog ut mobilen och sms:ade Kesha, de skulle möta någon stans fast vart visste hon inte.
Vendela gick ut från byggnaden och gick längts gatan. Hon kollade sig omkring för att se om kanske fick syn på Conor, fast han fanns ingen stans.
Med bestämde steg gick hon mot närmaste busshållsplats och väntade på första bussen som tog henne till området bredvid ungdomshemmet.
En stor del påminde ungdomshemmet påminde Vendela om hennes barndom, en dold hemlighet som ingen vet om, inte ens hennes närmaste, Conor som kanske inte alls var den personen hon förväntade sig vara.
Vendela hade bott i ungdomshem fram till åldern 17. Vendelas föräldrar hade separerats sedan ung ålder. Hon kommer fortafarna ihåg kvällarna då hennes föräldrar hade bråkat om Vendela. Vendela var då 8 år. En av deras grannar hade polisanmält familjen. När polisen kom till deras familj så blev konflikterna så klart ännu värre. Efter några veckor bestämde socialen att Vendela inte kunde på i sitt hus så hon blev tagen och sedan lagt i ungdomshus. Tiden gick och hon kom ut, började jobba och ordnade sitt liv.
Bussen stannade vid busshållplatsen bredvid ungdomshemmet och det stora centrumet ett kvarter bredvid. Mobilen ringde, hon slingrade snabbt ut den från handväskan Vendela hade vilande på hennes arm väck.
- Hallå?
- Var är du? Det är Anna, Kesha är sen och jag står i en park jag aldrig har varit i, kan du skynda?!
- Okej, jag står framför en park, jag tror jag ser något litet här ifrån. Skojade Vendela och skratta.
- Ha-Ha jätte kul, skynda din tröga åsna, det är svin kallt, sommaren har inte kommit än!
Vendela la på och gick emot Anna, när Vendela kom fram satt Anna ihop knuten som en liten boll på än bänk.
- Det var på tiden att du kom, promenerade du hit eller vadå? Sa Anna irriterat.
- Ja det gjorde jag.
Anna kollade irriterat runt och ställde sig upp för att gå in någonstans, det spelade ingen roll, bara hon gick in till värmen.
- Ven, du får säga till Kayla att vi går in till ett centrum eller fik, bara vi går in eftersom jag fryser ihjäl snart. Dramatiserade Anna och började gå mot närmaste fik. Vendela småsprang efter Anna som nu verkligen behövde värme. Medan de gick sms:ade Vendela Kayla platsen de skulle vara i.
De gick mot ett litet café runt ett hörn. När Anna steg in såg hon Kesha sitta där, med en man. Mannen hade en luva på sig, så det var svårt att se vem. Kesha märkte inte att Anna och Vendela var där. Caféet hade en annan design, två höga väggar med soffor skruvat in i väggarna och ett bord i mitten. Vendela och Anna smög sig fram till bordet bakom Kesha. Tjejerna satt en stund där, det försökte lyssna sig fram vad som pågick mellan mannen och Kesha. Det kanske inte var deras uppgift att vakta Kesha som om hon vore ett litet barn, fast tanken att Kesha var med just den mannen oroade Anna. Man kunde höra då och då vad de sa.
- Jag….. gör…… det är för riskabelt…… jag….. försöka.
Utflykt med klassen, jaha jag hoppas att ingen lägger märke till mig nu eftersom just nu skulle Jenna Beckham bli skolans badass. Jag orkade inte stanna kvar och läsa om hur romarriket bildades. När lärarna tittade bort och fångade elevernas uppmärksamhet smög jag ut från gruppen och gick med snabba steg till pendeltågsstationen. Jag hade lovat tjejerna att träffa dem någon stans. Jag fick sist ett sms från Vendela att de var i ett café och att jag skulle skynda mig. Jag gick mot pendeltågstationen, enligt Anna skulle tåget stanna exakt framför caféet tjejerna nu sitter i.
Jag hade ingen aning vart Alisha hade tagit vägen, de hade särat på mig och Alisha så båda vi gick på två helt olika grupper. Skolan hade diskuterar om mig med mina föräldrar om mig och Alisha.
Mina föräldrar tyckte att mitt beteende hade ändrats på grund av mitt nya umgänge så jag fick inte gå ut efter skolan. Just nu såg mitt liv ut så här: åka till skolan och sedan komma direkt hem igen.
Så jag passade på att gå och träffa tjejerna på skoltid.
Det kanske är konstig att man är 19 år och har föräldrar som är efter dig fast du nu är vuxen, fast mina ändras aldrig.
Dylan har försökt att nå mig flera gånger den senaste tiden, fast jag har bara ignorerat hans sms.
Det känns som att jag inte har tid med en pojkvän just nu. Och det här jobbet vi håller på med behöver jag verkligen.
Jag älskar min familj fast det är en grej att älska dem och en annan att leva med dem.
Så fort jag har en bra summa pengar i handen tänker jag flytta hemifrån. Jag tänker inte be mina föräldrar om pengar, för om jag gör det? Kommer de fråga vad jag behöver det till, och varför jag ska flytta hemifrån och MASSA andra frågor.
Mina lärare märker i alla fall aldrig när jag smiter ut från lektionerna så inga problem med det.
Den enda personen jag kommer sakna där hemma är Lucy. Min lilla tonåring som snart kommer vilja upptäcka världen som sin storasyster. Jag önskar bara att hon ser det bra och inte det dåliga.
Världen nu förtiden är bara beroende av pengar, med pengar kan man göra allt, och tyvärr är jag själv en av dem. De ser inte det goda i livet, jag hoppas Lucy kan ändra den bilden hos familjen Beckham.
Jag kom fram till stationen Vendela sa åt mig att stanna vid.
Det var ett kvarter, kanske smutsigt och fattigt, påminde mig om filmerna man brukar se i tv om förorten. Ett gäng ungdomar hängde utanför ett centrum.
Jag hittade snabbt upp adressen tjejerna hade sagt åt mig att gå till. Det var ett litet café runt ett hörn. Jag gick in och sökte upp tjejerna, caféet hade en konstig design, det var svårt att hitta dem, varje bord hade två väggar, man satt i små hörn.
När jag såg Anna och Vendela drog det in mig snabbt till sätet bredvid Anna och bad mig att vara tyst.
- Har det hänt något eller? Frågade jag fundersamt.
- Schhh, Jag lovar Jenna säger du ett ord till klipper jag av dig tungan. Hotade Anna. Det fick mig faktiskt att skratta, Anna gjorde alltid en konstig min medan hon hotade folk som är rätt rolig.
- Käft. Sa hon snabbt.
- Men kan någon då förklara till mig vad som händer? Viskade jag tyst och studerade tjejernas miner. De var helt tysta. Vendela kollade bak och sedan på Anna.
- Hon har gått. Sa Vendela. Anna suckade och sedan kollade hon på mig.
- Vem har gått?
- Kesha. Svarade Vendela och sucka.
- Skulle hon inte heller vara med oss, och med vem var hon egentligen? Och var är Kayla.
- Vi vet inte med vem hon var i, och du behöver inte ens fråga om Kayla hon är säkert med sin loverboy. Svarade Anna irriterat.
- Varför är du så irriterad av det? Varför går du inte själv och träffar Alex, jag har för mig att killarna kommer hem från Canada idag? Varför går du inte och träffar Alex? Frågade jag och tittade på en irriterad Anna.
- Prata inte om honom Jenna. Sa hon snabbt. Jag vände mig mot Vendela för att få ett svar om Conor fast hon skakade bara på huvudet.
- Båda är två kuksugare som inte förtjänar en tjejs uppmärksamhet. Sa hon snabbt.
- Och det är därför ni är irriterade på Justin o Kayla?
- Kan du aldrig hålla käften Jenna?! Skrek viskade Anna och la armarna i kors.
Jag nickade långsamt som svar och tog upp mobilen ”Två olästa sms från: Lucy” jag låste upp skärmen och läste sms:en högt ”Jenna kan du snälla komma hämta mig från skolan?”
”Snälla Jenna!”
När Kayla gick mötte jag upp grabbarna i en tattoobaren. Alla satt o drack, och så klart ska jag också hänga med.
- Jag hoppas någon har saknat mig? Sa jag och tog en av burkarna som stod på bordet.
- Som fan, det var så fucking tråkigt utan dig. Sa Conor och skratta, han var helt klart full.
- Sluta vara så damn sarkastisk Conor! Svarade Alex bakifrån. Jag skratta och satte på soffan med en duns, öppnade burken och tog en klunk.
- Låt grabben vara Alex, det är bra att vara ärlig, du behöver inte avundsjuk. Sa jag och tog en till klunk av ölen.
- Så vad händer ikväll grabbar, ska det bli som gamla goda tiden? Sa Markus och höjde ena ögonbrynet. Alla vi fattade vad han menade.
- Såklart! De här ska vi ju fan fira! Skrek Conor och slängde sin ölburk mot väggen. Alla vi skrattade bara, jag visste vart min gräns gick med alkohol, så jag drack inte för mycket så jag kan köra hem utan att någon snut drar mig åt sidan. Leona kom in genom dörren och satte sig på en av barstolarna.
- Va fan hon här? Brast jag och tappade humören.
- Chilla, hon är ju en av oss. Sa Conor och smekte hennes rygg.
- Du har väll inte glömt att du redan har en brud, va?
- Du tror jag glömde? Den där bitchen har inte slutat ringa sen jag kom hit. Sa Conor irriterat. Jag skakade på huvudet och ställde mig upp.
- Well, vi ses ikväll då grabbar, och se till att den där bitchen inte följer med. Sa jag och pekade på Leona. Killarna nickade medan Leona bara gav mig en smickrande blick.
Jag hatar henna som fan, om hon förstör min relation med Kayla igen? är idag hennes sista andetag.
Jag umgicks med Wilma idag, jag orkade verkligen inte med skolan och allt annat skit. Vi gick hem till mig, som tur har inte dem där männen försökt komma hit eller tagit sönder huset. Jag hade ringt de som ägde fastigheten så de skulle byta lås till ytterdörren och att varje dag klockan nio låsa trädgårdens staket.
- Så, nu har du säkrat allt, kan vi göra något kul nu? Frågade Wilma för hundrade gången.
- Vad vill du göra? Frågade jag och himlade med ögonen. Hon tog tag i min arm och drog upp mig till mitt rum. Wow, det känns som om att jag inte har varit här på århundrade fast sist var för två veckor sedan.
- Okej? Kom till saken Wilma.
- Okej, okej, så du vet hur knäpp jag var som ville få Justin till mig själv, och hur ledsen jag blev när han blev ihop med den där bitchen Kayla?
- Hon är faktiskt min vän. Lade jag till snabbt.
- Skit samma, men de var inte det jag ville prata om, så jag hittade den här urgulliga killen som heter Anthony, och du har ju det där progemet i din dator. Sa hon och kollade på mig med dom där ögonen jag nu skulle säga ”Ja självklart får du det!”
- Kom till saken.
- Jag vill att du ska söka upp den här snubben till mig, jag vill ha hans nummer! Det ända jag vet är att han heter Anthony Gold och är 20!
- Jag har inte ens en sån program? Svara de jag ärligt, eller vad jag nu kommer ihåg.
- Jo! Kom igen Alisha, va inte så irriterande! Gnällde Wilma och drog på min arm.
- Okej, okej. Jag startade på min dator och skrev ner hans namn.
- Okej Wilma, Anthony Gold är en 46 årig man som har tre barn en ful fru, gumman jag vet inte vad för bild han har lagt eftersom här ser han ut som en döende schimpans. Sa jag och höll mig för skratt.
- Vänta låt mig se! Protesterade Wilma och tog laptopen från mina knän. Det dröjde inte tills hon gav tillbaka datorn och tjurade på min säng i minst en halv timme.
Jag och grabbarna klubbade ett tag, klockan var runt tolv snart. Det kändes som gamla goda tiden. Jag hade saknat att vara med grabbarna och ha kul, det var ett tag sen jag gick till en klubb och idag var ett perfekt tillfälle. Jag och Markus satt på varsin barstol medan resten dansade runt som vilda djur.
- Så hur går det med din tjej?! Frågade jag Markus.
- Liz?!
- Vem annars? har du fått en annan eller?! Frågade jag och blinkade mot honom.
- Glöm bara bort henne. Sa han snabbt.
- Varför?! Skrek jag så han skulle kunna höra mig av den höga musiken.
- Kom. Sa han och ställde sig upp. Jag gick efter ut till entrén. Han lutade sig på sin bil och tände en cigarett. Jag tog ut paketet från bakfickan och stoppade själv en mellan läpparna.
- Hon gjorde slut.
- Varför? Frågade jag med jag tände cigaretten.
- Bitchen Leona hade lagt min mobil i hennes väska, så när hon ringde mig på kvällen svarade horan. Sa han irriterat och spottade på asfalten.
- Vadå kan du inte få tillbaka henne? Frågade jag och blåste ut röken.
- Jag önska hon va som Kayla, en tjej som kan förlåta sin kille och höra ut honom. Sa han och tog ett bloss. Jag log av meningen han precis sa, jag kanske har tur att jag har en tjej som hör ut och förlåter mig.
- Det suger, men hon kanske inte var den rätta till dig, kommer du ihåg Courtney? Jag trodde vi skulle dö tillsanmmans, fast ett litet misstag fick henne att hata mig, hon lät mig inte ens att förklara, jag trodde att jag aldrig skulle älska efter henne, och kolla nu, jag har tjejen jag inte trodde fanns, ge aldrig upp, det kanske tog tid fast det var så fucking värt det.
- Tack för tipset lillbrorsan, gå hem nu och sluta komma hem så fucking sent, din tjej är nu säkert jätte orolig.
- Jag visste inte att du kunde se hur tjejers hjärnor fungerar, ELLER JUSTE du är ju en!
- Ha- Ha, jätte kul gå hem nu din pussy.
Jag hoppade in i bilen och körde hem, det tog inte så långt tid eftersom klubben var bara några kvarter bort från mitt hus.
När jag äntligen kom hem så låg Kayla på soffan med tv kontrollen i handen.
- Justin, vart har du varit? Frågade Kayla när hon såg mig.
- Hängt med grabbarna, jag berättade ju det till dig? Sa jag och omfamnade henne.
- Jag vet, men sluta komma hem så himla sent, jag hatar att stanna kvar helt ensam. Svarade hon och kysste mig lätt på läpparna.
- Okej, lovar ska bara gå och byta om, okej? Svarade jag och tömde fickorna på soffbordet.
- Gå. Sa hon och log.
Jag skuttade upp för trapporna och log för mig själv, damn vad jag älskar den där kvinnan.
- JUSTIN DIN MOBIL RINGER! Hör jag Kayla ropa från nedervåningen.
- SVARA! Ropade jag tillbaka. Jag hade inget att dölja, hon visste allt om mig och jag visste allt om henne. Jag satt på mig mina pyjamasbyxor och tog av mig linnet jag hade på mig.
- Vem var det? Frågade jag och gick emot henne. Hon satt på soffan med min mobil mellan sina händer.
- Justin, varför ringer Leona din mobil, och vem fan är Courtney?
