Kap.21 "We are good girls and we lie..."
Kategori: We are good girls and we lie...
Imorgon skulle vi leverera vår tredje transport till den här tjejen Kayla snackade med igår. Jag har nu varit hemma hos Kayla 3 dagar i rad. Robin var helt klart gjord för Kayla medan hon bara nekade honom. Dagarna gick som rinnande vatten.
- Alisha gör dig redo, vi ska dra snart. Sa Kayla och avbröt mig från mina tankar.
- Vart?
- Hur fan ska vi ta transporterna till mitten av Chicago? Det är flera kilo Alisha, använd hjärnan pucko… mumlade hon. Jag nickade bara och ställde mig upp. Vi åkte till någons lastbilskedja, man kunde hyra lastbilar för ett väldigt bra pris.
- Jag måste fråga den här frågan till alla som ska hyra lastbilar från oss, vad ska ni tranportera? Jag kollade nervöst på Kayla, hon kollade bara nöjt på honom och svarade.
- Möbler, min mamma har en möbelaffär. Sa hon snabbt och kollade honom i ögonen. Han nickade glatt och gav oss ett leende.
Det var någon som stod längst bak i ett hörn som stirrade på mig på ett obehagligt sätt, jag ignorerade och gick.
Vi gick tillbaka hem, fast den här gången hem till mig. Mina föräldrar var som vanligt inte hemma så vi hade all frihet att förbreda transporterna i vår egen takt. Jag hade gömt transporterna i hemma hos mig i källaren. Vi tog upp en kartong i taget upp till vardagsrummet. Någon stund senare kom Vendela, Kesha och Anna för att hjälpa till. Så småningom blev vi klara.
- Så, jag är slut, jag har nu burit minst 10 kartonger som minst väger 5 kilo, jag orkar inte mer! Skrek Anna från källaren och kom upp stampande.
- Finns det inga flera kartonger kvar? Frågade Kayla.
- NEJ! Och om det finns får ni fan ta er i arslen och göra det själv! Skrek hon ut irriterat och slängde ner sig själv på soffan.
- Okej? Vi är nu klara, så ta det bara lugnt. Sa Kayla och skratta. Jag satte mig bredvid Kesha och lutade mitt huvud på hennes axel.
- Jobbig dag? Frågade Kesha och skratta.
- Som om du ens gör det? Svarade Anna och skrattade till.
- Faktiskt-
- Okej! Tjejer! Strunt i det nu, det enda jag undrar om nu är vem fan ska åka och träffa den här snubben? Frågade Vendela och kollade på oss.
- Kayla! Sa jag snabbt.
- Och varför just mig? Svarade hon snabbt och ställde sig bredvid Vendela.
- EFTERSOM, du har jobbat med det här förut, så du kan leka med dem med bara ditt lillfinger OCH så snackade DU med henne, så du borde åka! Sa jag och gav alla skäl jag kunde komma på.
- Aa, exat! Du kan ju gå, vad ska man ha på sig på sådana tillfällen?
- Snälla, vi ska inte på fest, man sätter bara på sig ett par svarta jeans och en jacka över, du ska se sexig fast ändå bestämd och bossig ut. Sa Kayla och nickade till orden.
- Okej? Men varför kom inte Jenna? Och vad ska vi resten göra?
- Jenna kommer inte följa med, och det kommer ni inte häller, jag och Kayla kommer åka för att leverera varorona, jag kommer vara med killen som åker lastbilen medan Kayla själv åker och gör en deal med dem. Svarade jag.
- Och vem är den här killen du bara ska åka med? Frågade Kesha och kollade på mig.
- Kommer du ihåg kvällen vi gick till den där galan? Vi gjorde ju en deal med snubbarna där, från och med idag jobbar han för oss och kommer vara den som levererar våra varor.
- Wow, ni har verkligen planerat.
- Så klart? Men kom nu vi måste göra oss redo, snubben och hans män kommer snart, så fixa till vardagsrummet så det inte ser några familjefoton eller några värdesaker. Alla vi stod upp och hjälpte till att fixa rummet. Timmen rusade fram och vi skulle levarera vår första tranport.
Jag stod och väntade på Dylan ute i parken. Vinden blåste emot mig, jag önskade verkligen jag hade vantar just nu. Jag tänkte på hur tjejerna har det nu. Det hade skickat ett sms till mig att det hade allt under kontroll och att det bara är Alisha och Kayla som ska åka. Det gjorde mig en aning orolig. När skulle Dylan tänkt att komma? Jag fryser snart till is…
- Förlåt! Fick jag dig vänta eller? Hör jag någon ropa. Jag vänder mig om och ser Dylan figur i skuggan.
- Jag har fan stått här i en jävla halvtimmer på grund av dig… mumlade jag för mig själv.
- Hej! Sa han och kramade mig. Jag svarade på kramen och drog mig ur.
- Så vart ska vi? Frågade han och tittade ner på mig.
- Caféet?
- Åh, just det, kom! Sa han och tog tag i min hand. Mina kinder blev nog lite rödare. Vi gick in till ett litet mysigt café. Där satt vi och pratade i minuter… timmar… Jag blev aldrig klar med pratandet. Det kändes som att jag hade så himla mycket att prata om.
- Jag håller helt klart med, det är en av skälen jag gillar dig. Sa han omedvetet. Jag stannade till och kollade upp mot honom.
- Det var inte meningen att- Jag stoppade honom och pressade mina läppar på hans. Det var så mjuka och passade perfekt på mina. Han kanske i alla fall var den killen gud har låtit mig vänta på. Jag drog ut efter några sekunder och kollade honom i ögonen. Perfekt han är perfekt…
- Vi kanske borde gå till ett annat ställe… sa han och ställde sig upp. Jag tog tag i min jacka och gick efter.
- Är någon hemma hos dig? Frågade han och vände sig mot mig. Jag tänkte säga nej, fast sedan tvekade jag. Vad skulle vi göra om hela familjen var hemma medan jag hämtade hem Dylan? NEJ JENNA NEJ!
- Aa, jag tror inte vi kan komma hem till mig, jag måste ha en ursäkt. Svarade jag ärligt.
- Visst vi kan dra hem till mig, ingen är där. Sa han och tog tag i min hand. Jag fick rusningar i hela kroppen. Jag hade en känsla i magen att kvällen skulle bli lång, och jag hoppas att kvällen blir planerad som jag har hoppats.
Leona satt i soffan och övertalade mig att gå, fast jag sa bara emot. Ikväll hade jag inte lust att bråka eller ta upp något vapen. Jag ville att det skulle vara en lugn kväll. Fast för någon konstig anledning hade Leona alla killar vid hennes sida, jävla player.
Jag suckade högt och igenom ytterdörren för att möta dessa tjejer som nu ska försöka göra en deal med oss. Jag rusade fram till bilen och satte mig med en duns. Det kommer säkert bli svår att köra, dimman täckte en stor del av utsikten. Jag åkte in till motorvägen och ringda Conor. Efter några signaler svarade han, jag växlade på växel och la på högtalare.
- Tja, saknar du mig redan? Skojade han och skrattade till.
- Du tar alltid livet som ett fucking skämt… svarade jag och suckade.
- Men varför ringde du då?
- Jag vill veta exat vart jag ska träffa honom eller vad än nu det är, och varför valde ni just mig? Jag ville aldrig fucking åka?!
- Aa säkert, vad hände mellan dig och Vendela föresten? Svarade du på sms:et? Bytte jag ämne och stannade vid rött ljus.
- Nej, jag vet faktiskt inte, hon är så fucking irriterande nu förtiden, kan du fatta att hon har hemligheter för mig?! Sa han högt, han lät irriterad.
- Du är inte den ända… mumlade jag och gasade på.
- Du och Kayla då?
- Inget, inget har hänt och inget kommer att hända, jag gjorde ett fucking misstag som jag inte kommer kunna fixa, jag måste nog bara leva med det. Sa jag sårat och kom ihåg Kayla. Den perfekta tjejen för mig är nu borta, jag visste själv inte att jag behövde henne så mycket. Hon var alltid vid min närvaro så jag tänkte inte så mycket på det, men när hon försvann så kände jag hur ett stort hål saknades som bara hon kan fylla, fuck life…
- Ey bro, Jason kommer åka ut för att hämta varorona så fixa bara dealen och kom hem så snabbt så möjligt. Sa Conor snabbt, jag gasade på gaspedalen och kände hur jag närmade mig stället.
- Okej pappa… skojade jag och la på. Jag svängde in och såg en kroppsfigur format i skuggan. Det är säkert personen…. Jag gick ut från bilen och gick emot personen, det var säkert något fel, det var bara en, och personen såg ut som någon slags mördare.
En bil stannade till några meter ifrån min. det var säkert hon jag snackade med. Jag vände mig om och fixade till scarfen runt ansiktet så man bara kunde se mina ögon. Enligt många är det jätte viktigt att skydda sin identitet och inte visa upp sig för mycket. Skuggan kom närmare och närmare. När personen stod framför mig kollade jag inte en sekund upp.
- Hur långt tid kommer varorna tranportera till oss? Frågade personen. Jag kände igen röste, det fick mina arm hår stå upp av rysningar. Jag kunde inte låta bli att kolla upp, fast sista sekunden stoppade jag mig själv.
- Runt fredag. Sa jag snabbt. Det blev en lång tystnad mellan oss. Fan! Du borde aldrig ha pratat… Personen tog tag i scarfen jag hade runt ansiktet och tog ner den. Jag blundade hårt och önskade att det inte var personen jag tänkte på.
- Kayla… viskade han. Varför? Varför gud varför? Jag tänkte inte visa mig svag. Jag är starkare och stabilare utan honom. Det var han som slängde ut, det var han som gick runt med en hora när jag var i närheten. Brydde han någon gång om mig? Nej! Det var alltid bara Justin, och vart var jag? I det lilla hörnet där horor sitter. Jag var aldrig hans längre. Jag var fri, fri som en fågel som aldrig kommer flyga in i buren igen.
- Vad gör du här?... viskade han raspigt och smekte min kind. Jag stelnade till och öppnade ögonen.
- Som jag sa, varorna kommer vara hos er på Fredag. Svarade jag kallt och tog bort hans hand från min kind.
- Varför gör du det här, varför har du börjat med det här? Varför går du inte i skolan som alla andra och skaffar ett normalt jobb? Sa han hastigt. Jag skrattade retsamt till och kollade oseriöst på honom.
- Men gubben, varför frågar du inte dig själv den frågan?
- Kayla gör inte så här… Sa han och försökte få tag på min hand. Jag la mina händer hastig i bakfickan och kollade upp mot honom.
- Jag tror vi har gjort en deal, jag säger till de andra att leverera varorna så snabbt så möjligt då. Sa jag och började gå mot bilen.
- KAYLA STANNA! Brast han, han lät arg. Jag kunde inte låta bli, jag blev faktiskt lite rädd.
- KOM TILLBAKA! Skrek han igen. Jag blundade hårt och vände mig om.
- Vad vill du?! Skrek jag och gav honom en arg blick.
- Vad fan har hänt med dig?! Ser du inte hur du beter dig? För några dagar sms:ade du mig och idag ser du mig som du aldrig har känt mig!
- Ja, du har rätt, jag har nog förändrats av vissa själ, när jag sms:ade dig så var jag hemma hos dig trygg, jag visste att du inte höll på med andra horor och jag litade på dig, men nu är allt tvärtom, jag litar inte på dig, jag vet att du bara umgås med tjejer och jag bor inte hos dig längre, du sa det med din egen tunga Justin, du ville att jag skulle gå, du sa: Om du går så behöver jag inte tänka på huset eller tänka på dig var det inte du ville Justin? Men här har du det, du behöver inte tänka på mig eller något annat, exat som du ville. Sa jag bestämt och tog ett steg fram.
- Kayla jag gjorde ett misstag, jag vet vad jag gjorde, varje gång jag tänker på det känner jag ilskan och ångesten, jag saknar dig, jag saknar dig som fan.
Sa han och kramade om mina kinder. Jag visste att det här skulle hända, jag skulle fega ut och förlåta honom. Hans beröring gjorde mig svag. Han närmade sig mina läppar och innan något hände hörde vi ett stor smäll. Snälla säg inte att något har hänt.
Alisha sprang och sprang bort från allt fast smärtan i axel blev bara värre och värre. Hon gömde sig bakom lastbilen och lät personen som var med henne göra resten. Alisha har inte vänt sig med det här, vapen, dealer, transporter och allt annat. Och efter sin första deal blir hon skjuten. Två bilar åker in i rondelen och stannar framför lastbilen. Kayla springer ut från den ena bilen till Alisha och Justin från den andra. Alisha satt på marken och täckte såret medan de båda springer emot Alisha.
- Vad har hänt?! Frågar Kayla hastigt och la en hand för munnen.
- Är den där frågan verkligen nödvändig? Ser du inte. svarade Justin. Båda blängde på varandra innan de tog in Alisha i Justins bil.
- Och varför åker hon inte bara med mig? Protesterade Kayla.
- För att jag känner Alisha mer än dig, och att jag vet en genväg till närmaste sjukhus, du kan bara följa min bil. Sa han och hoppade in i bilen. Irriterat gick Kayla till sin och startade bilen. Alisha satt i bilen och försökte att inte tänka på såret, fast det var så himla svårt eftersom smärtan spred sig till bröstet.
- Vad hände? Frågade Justin och kollade på Alisha via backspegeln. Alisha kom ihåg mannen som stirrade på henne i morse. Hon kände igen hans ögon, och ikväll såg hon honom rikta en pistol mot henne, sedan smärta.
- Kan vi inte snacka om det här senare… bad hon och kollade ner på såret.
Leona satt nöjt på soffan med benen i kors. Hon visste att Justin och Kayla skulle bli sams igen, hon hade gått igenom sådana situationer rätt ofta. Grejen var att hon brukade känna sig glad efter det. Den här gången ångrade hon sig, hon ville inte att Justin skulle gå tillbaka till Kayla. Leona ville ha honom för sig själv. Och det ska hon få.
FÖRLÅT! hände ngt konstigt med blogg.se ALL min text försvann! ugghh... men aja. Här har ni i alla fall nya delen! KOMMENTERA! :*
