bieberdrama.blogg.se

Det som precis hända var jätte skumt. Varför ber Alisha Justin komma hela vägen från Chicago till California bara för att snacka? Det var något skumt som pågick, något som gav mig en konstig känsla i magen. Jag gillade bara inte att båda var ensamma där nere och jag här uppe. Jag öppnade försiktigt dörren och smög försiktigt ner för trappan och kikade mig fram för att se vad som hände.

Justin låg över Alisha på soffan båda kysstes och en dörr smälls upp, någon sorts kille kom upp. Var det här ett fucking skämt eller vad? Jag gick med dunsande steg ner för trappan och kollade chockat på båda som slickade varandras ansikten.

- Alisha! Skrek killen och kollade kokande på båda. Justin ställde sig snabbt upp och gick med tuffa steg till mig.

- Vad fuck gör du?! Skrek han igen och stampade mot Alisha.

- Hämnas din jävel! Skrek hon och örfilade honom hårt. Allt blev tyst i några sekunder, jag hörde hur tungt han andades, den där killen kunde döda vilken som helst som går i hans väg. Han örfilade Alisha och puttade henne hårt mot soffan. Justin blandade sig in i allt. Han boxade killen på kinden och sedan slängde han honom mot väggen.

- Om du rör henne igen kommer jag fucking döda dig! Skrek han och kollade ilsket mot killen. Killen gick ut kokande och smällde dörren hårt efter sig. Justin sprang emot Alisha för att se att hon mådde bra efter slagen hon fick. Blod rann ner från hennes näsa och en stor röd märke dör upp på hennes film. Jag kände mig som om jag vore i en film. Pojkvänen och flickvänen kämpar för sin kärlek och slår bort den onda skurken för att kunna leva lyckligt. Den stunden var jag nog osynlig, Justin ignorerade mig och tog upp Alisha till sitt rum och vad de gjorde mer? Det vet jag inte. Jag ville ut, ut från allt, glömma allt, skita i allt fast det var den här känslan som allt höll mig kvar, den känslan som berättar till mig att jag kommer att finna lyckan här. Jag gick ut från den stora bilen och promenerade till Justins bil. Luften i huset gjorde mig galen, det var ingen ide att jag stannade en sekund till där. Och det jag hade sätt där inne, Justin och Alisha… jag ville inte ens tänka på det fast bilden i mitt huvud visades hela tiden. En örfil kommer vara det första jag ska göra när jag ser Justin. Efter tio minuter kom han ut med bilnycklarna i handen. Han låste upp bilen och jag satte mig i baksätet med en duns.

- Varför sätter du dig där bak? Frågade han och startade bilen. Jag ignorerade frågan och satte på mig bilbältet. Han frågade inte mer utan körde hemåt. Varför kysste jag honom. Allt var en lek för honom han tog aldrig något på alvar. Allt han sa var säkert bara luft. Minuter, timmar gick och vi kom fram till Justins hus. Jag hoppade snabbt ut från bilen o promenerade till ytterdörren inväntade av att Justin skulle öppna dörren. Med långsamma steg kom Justin.

- Jag vill prata med dig. Sa han och la tillbaka nycklarna i fickan.

- Varför? Svarade jag snabbt och vände bort blicken från hans åsyn.

- Jag behöver prata med dig sa jag, jag tänker inte upprepa det! Sa han och tog tag i min arm hårt och drog mig bakom huset. Han släppte greppet om min arm. Jag kollade chockat på honom i en stund och sedan på armen, den var röd.

- Vad i helvete håller du på med? Viskade jag högt.

- Jag orkar inte vara snäll Kayla! Okej?! När jag säger åt dig att prata så pratar jag med dig! Sa han högt. Jag kollade ilsket mot honom i en stund tills hann börja prata, han får väll prata ut all skit han har att säga.

- Idag. Började han och la händerna i fickorna.

- Det du såg var bara skådespel, hon ville hämnas mot Joseph och den ända hon kunde vända sig åt var mig, och hon har gjort flera tjänster till mig så för engångskull så gjorde jag något tillbaks.

- Okej? var det allt? Får jag gå till mitt rum nu? Svarade jag kallt, jag ville inte ta upp den här diskutinen just nu.

- Jag vill bara att-

- Jag bryr mig inte varför du kysste och det har inte påverkat mig så jag fattar inte varför du gör det till en sån big deal… avbröt jag och drog en hand igenom håret.

- Okej, jag vill bara inte se dig sur… sa han alldeles viskande. Helt plötsligt känner jag hur två armar slingra runt min midja och ett lutande huvud på min ena axel.

- Va inte kall… mumlade han i mitt hår. Jag kände hans varma andedräkt på min bara nacke.

- Okej… mumlade jag tillbaka och pressade mitt ansikte mot hans nacke. Så är det såhär kärlek känns?...

 

Jag satte på mig mina skor och gick ut. Zack ville se mig om fem minuter i ett café nära statsparken.  Han satt där alldeles ensam väntade på mig. Jag småjoggade in till cafét och leta upp Zack. Han satt i hörnet. Det var som om han inte ville synas. Jag satte mig försiktigt framför honom och kollade på Zack i ögonen. Fast han undvek ögonkontakt.

- Zack.. viskade jag ut och sträckte ut en hand.

- Nej. Svarade han bara och skakade på huvudet.

- Vad har hänt? Frågade jag sårat och kollade förvirrat på honom.

- Du förtjänar någon som är mycket bättre en mig… var det ända han mumlade om.

- Zack om du inte berättar nu vad som pågår så kommer jag skrika. Varande jag och kollade storögt på honom.

- Jag är inte killen du tror du är…

- Zack…

- Jag är kriminell, jag dödar, ja det gör jag och just nu letar snuten efter mig, jag måste ut från Calefoninen så snabbt jag bara kan, om du vill ka-

- Tyst! Beordrade jag och la en hand över munnen. För mycket information. Han fick inte lämna mig, han ljuger. Han får inte.

- Jenna… viskade han och tog tag i min hand. Jag drog snabbt bort min hand och kollade ner på mina knän. Varför händer det här alltid just mig?

- Vi kan fixa det här, jag kan få ut dig på ett sätt, vi kommer att klara oss, tro mig bara!

- NEJ det kan vi inte! Okej? fattar du inte?! Det här är för mycket för mig, jag klarar inte av att leva med kriminell, Zack jag tror inte jag klarar av detta… sa jag och kände hur tårarna börja falla.

- Jag vet att det är mycket att ta in fast vi kanske kan-

- NEJ VI KAN INTE! Jag vill inte smyga runt med en kriminell- innan jag hann prata klart kom två stora skuggor som täckte bordet vi satt vid.

- Zack Ray, följ med oss. Sa två stora polismän med armarna i kors. Jag ställde mig upp snabbt.

- Det är över…. Sa jag alldeles gråtfärdig och sprang ut från caféet. Jag såg hur de två polismännen tog ut Zack och satte honom i bilen. Varför vänder sig alltid mitt liv till ett helvete, varje gång jag verkligen faller för någon så visas det att han inte är bra för mig.

Jag satte mig på en bänk i parken med en suck och la händerna på mitt huvud. Just nu ville jag bara vara ensam i mitt rum under täcket kramade på en kudde. Jag kollade upp med tårögda ögon och såg hur en kille från skolan stirrade på mig. Jag kommer inte på vad han heter och jag har inte heller lust att tänka på det. Han stirrade obekvämt på mig. Jag ställde mig upp och gick hela vägen hem. När jag kom hem så var ingen hemma, snabbt sparkade jag av skorna och sprang upp till mitt rum, stängde dörren med en smäll och låste efter. Jag hatade den här känslan, känslan att man hela tiden var utnyttjad, blind och värst av allt kär. Mobilen bredvid mig vibrerades ”Stefani”stod det på displayen.

”Hej! Omg, vad hände? Kysstes ni? DESPERAT TJEJ HÄR SOM VILL VETA ALLT! Puss babe!” Jag hade ingen lust att prata med någon just nu, just nu ville jag bara få vara ifred…

- Varför gjorde du så? Frågade Joseph alldeles viskande.

- För att det jag vill, du. Svarade jag och la min hand på hans kind.

- Jag har saknat dig som fan, Kesha skulle aldrig kunna ta din plats. Sa han och suckade ljust.

- Jag ville inte höra den där bitchens namn igen Joseph. Sa jag varnade.

- Okej… mumlade han och drog min kropp mot hans. Vi mös resten av dagen på sängen. Precis som förr. Joseph gick hem i slutet av kvällen och Wilma kom direkt hem till mig. Hon var den ända tjejvännen jag verkligen kunde lita på efter allt som jag har gått igenom. Dörren ringde och jag skuttade för att öppna.

- Hej giirl! Sa hon glatt och höll armarna öppet.

- Tja! Svarade jag och kramade henne.

- Säg inte att du har förlåtit den där idioten. Sa hon direkt och kollade storögt på mig.

- Kanske? Men jag gjorde något stort innan jag förlät honom! Sa jag och drog henne till soffan.

- Som vad? Frågade hon och satte sig på soffan med en duns.

- Jag hade typ sexmedJustin. Sa jag snabbt och gav ett stort falskt leende.

- Varför?! Och hur fan kunde Justin gå med på det? Jag känner honom som min egen storebror, vad sa du till honom? Sa hon och lutade sig med blicken åt mitt håll.

- Jag gav råd till honom dagen innan, you know, han gjorde bara en stor tjänst till mig! Försökte jag säga övertygande.

- Men den där Kayla då?

- Just det! Hon följde med! Oh my gosh, vet du hur svårt det var?! Jag hoppas att jag inte förstörde dem eftersom hon gick ut jävligt argt.

- Det betyder att hon också gillar honom. Sa Wilma glatt och klappade händerna.

- Har han berättat sina kärleksproblem till dig också? Frågade jag och rynkade på ena ögonbryet.

- Vi snackar om Justin just nu, så klart? Finns det någon han inte har berättat till är det nog min mormor. Sa Wilma och skrattade. Jag skrattade med och lutade mitt huvud på soffkanten.

- Okej nog snackat om tönten Justin, vad hände sen? Frågade Wilma nyfiket.

- Well, jag och Joseph blev ensamma hemma, först skrev vi bara på varandra sen kysste han mig, och du kan väll gissa vad som hände sen.. Mumla jag vid slutet och gömde mitt ansikte under en kudde.

- Du är ju fan knäpp! Varför lät du inte honom få lida lite mer?! Sa Wilma och slängde en kudde på mitt ansikte.

- Ursäkta mig, jag slår vad om du har en kille skulle du förlåta honom sekunden efter! Har du gått över Justin än? Frågade jag.

- Typ, han har alltid sätt mig som en lillasyster och jag som en storebror, jag vet inte varför jag ändrade det perspektivet och såg honom som något annat, fast just nu fokuserar jag inte på min livs kärlek utan på livet, Jag bryr mig faktiskt inte vad Justin gör med sitt liv, hoppas han har det bra medan jag lever mitt.

Avslutade hon sin citat.

- Jag blev tårögd! Skojade jag och skratta.

- Ha- Ha-! Skrattade hon sarkastiskt och skakade på huvudet.

- Det är därför jag har dig som vän! Sa jag och kramade henne.

Kayla låg på soffan och bläddrade mellan kanalrena medan jag fixade något vi kunde äta. Jag la pastan i tallriken och gick emot Kayla.

- Jag kommer börja hata pasta på grund av dig. Sa hon och tittade ner på talriken.

- Varför? Frågade jag och satte mig bredvid henne.

- Sen jag kom hit så har vi ätit pasta. Sa hon och kollade på mig.

- Sorry babe, jag är inte en kock, jag är en gangster. Sa jag och skratta. Hon svarade inte utan börja äta. Man kan väll säga att relationen mellan oss blev mycket bättre, mycket. Och det var jag väldigt glad över, jag kanske ska kyssa flera tjejer framför Kayla.

- Vi ska klubba idag! Kom jag på och kollade på Kayla.

- Va? Varför? Frågade hon direkt och kollade förvirrat på mig.

- Jag har lovat grabbarna, och jag tänker inte lämna dig ensam här hemma. Sa jag och la mig ifrån talriken, gick till fåtöljen och satte på mig linnet som låg bland kuddarna.

- Men vad ska jag ha på mig? Frågade Kayla och kollade förvirrat på mig. Ett litet leende spreds på mina läppar.

- Jag har köpt något till dig, det finns uppe i ditt rum, gå sätt på dig det och kom ner sen. Sa jag och pekade på trappan. Med hastiga steg sprang upp för trappan och, borta.

Det kändes att jag hade väntat på Kayla i en evighet när hon äntligen kom ut och gick ner för trappan med den korta svarta klänningen och pumpsen jag hade köpt till henne var all tid väntan värd om man såg en sådan Kayla.

- Vad? Ser det inte bra ut? Kan jag inte bara få ha på mig mina jeans?! Sa hon och suckade högt.

- Nej! Du måste vänja dig att gå runt med sådana kläder, vi måste ändra hela din stil Kay. Sa jag och skratta. Hon skratta med sarkastiskt medan vi gick till bilen.

Vi kom fram till klubben och jag träffade mina grabbar, Markus, Alex och Jason med sina tjejer. Jag hälsa på dem och vi börja prata, jag och Alex gick ut på dangolvet och släppte los

Jag hade helt glömt bort att Kayla från första början följde med. Jag var inte van att vakta någon eller se till att någon vet vart jag är. Jag gick runt och såg Kayla snacka med en snubba. Med arga steg gick jag emot dem innan jag gick fram till Kayla så hörda jag hur hon försökte få bort honom, fast han vägra. Så klart med kläderna hon har på sig kommer alla killar falla för henne.

- Jag menar alvar gå innan jag slår dig! Sa hon och höll upp väskan upp. Jag skratta för mig själv. Innan mannen hann svara så kom jag emot dem.

- Ey låt henne va- Robert? Sa jag förvånat och log stort.

- Justin! Skrek han och hälsade på mig.

- Håll koll på din tjej! Sa han och vinka mot mig innan han försvann.

- Försvinn inte bara sådär! Sa jag och knöt min hand i Kaylas.

- Försvinn inte bara sådär?! Ursäkta mig fast vem var det som- innan hon hann prata klart kom en främmande tjej emot mig som jag kände igen.

- Hej Justin! Sa hon glatt och kramade om mig hårt. Jag kände hur Kayla tyckte på min hand och sedan släppte hon taget med ett ryck, fuck det är så jävla irriterande när hon är arg.