kap. 8 "We are good girls and we lie..."
Kategori: We are good girls and we lie...
Jag satt på en stol I matbordet medan Justin gjorde sina mästerverk i köket.
- Jag är snart klar, vänta! Ropade han och satt bara där som en tönt och väntade tills han skulle komma. Jag var för lätt just nu, det kändes som att han redan har kommit in i mitt hjärta och vunnit den, med hur han beter sig så tror man det. Jag MÅSTE spela tuff ”svår” att få.
- Så, klar! Min favorit, fast min mormors är godare… tror jag.. sa han och la fram talriken framför mig.
- No way, hur mycket äter du Justin, jag äter inte upp allt det där. Sa jag bestämt och skakade på huvudet.
- Du ska äta upp varje makaronibit från talriken, annars.. pausade han och tog en tugga.
- Annars? Frågade jag och gav – vad?- blicken.
- Annars tvingar jag in maten i dig. Sa han övertygande. Jag himlade med ögonen och ställde mig upp.
- Vart ska du? Frågade han direkt.
- Hem? Ska bara ta ett glad vatten, chilla. Sa jag och gick emot kranen tog ett glas som stod bredvid diskhorent fyllde den med vatten och gick tillbaka drickande. Justin kollade på mig och börja skratta.
- Vad? Frågade jag direkt och kollade förvirrat/irriterat på honom.
- Jag har druckit från glaset du dricker ifrån. Sa han och fortsatte flina.
- Och? Jag har sagt att jag är basilskräck eller? Ewwuu var det du som drack från det glaset, måste helt klart borsta tänderna! Sa jag och ställde mig upp.
- Men kom igen!
- Bara skoja, tål du inte skämt eller? Sa jag ironiskt och skratta.
- HA- HA- jätte kul. Sa han och fortsatte äta. Jag tog en bit från pastan och kollade fundersamt på Justin.
- Är den här färdiglagad? Frågade jag och höjde ögonbrynet mot Justin.
- Nej? Du såg ju mig när jag lagade mat baby?
- Sluta ge mig öknamn.
- Varför? Frågade han och kollade upp mot mig.
- Störande. Svarade jag ärligt och tog en till tugga och kände hur mätt jag blev.
- Okej? som du vill sötnos. Sa han och fnissa. Jag himlade med ögonen och la ifrån mig talriken.
- Ska du inte äta klart? Fårågade han och nickade mot talriken.
- Mätt. Svarade jag ärligt och ställde mig upp.
- Du ska äta upp hela talriken och vart ska du? Fortsatte han fråga. Jag kollade irriterat på honom och gav en suck.
- Hem. Sa jag kort och gick mot hallen. Jag plockade upp mobilen som låg i min väska ”Ett oläst medelande från Anonym” stod det på skärmen, FAN JOBBET! Jag öppnade medelandet och ny adress stod på skärmen i en annan stad, fuck.
- Varför? Frågade Justin och gick emot mig.
- Hade först inget anledning fast just nu har jag det, ska ut och jobba. Sa jag och satte på mig jackan och låste upp ytterdörren.
- Måste du jobba?
- Seriöst vad är helvete är det där för fråga? Så klart, hur ska jag annars försörja mig? Frågade jag sarkastiskt.
- Kommer jag se dig?
- Nej, eller jag vet inte eftersom jag kommer inte vara här i California, kommer åka till Chicago för att leverera och sedan kanske jag kommer tillbaka. Sa jag och tryckte på hissknappen.
- Varför gör du det gör? Och vad menar du med kanske?
- Jag kanske blir dödad på vägen, vem vet? Och jag har redan svarat på den första frågan, hejdå. Sa jag och gick in till hissen. Tryckte på bottenvåningsknappen och åkte ner. Varför frågade han så himla många frågor och varför verkade han, ledsen.
Jag kom ut från byggnaden och började gå mot tunnelbanan. Det var en lördag idag och det kryllade med mäniskor i stationen. Jag stod bland alla andra och väntade på tunnelbanan, min pistol! Kom jag på och började sms:a Justin. Om jag inte hade med mig den på arbete så skulle mina arbetskamrater se det och sedan skvallrar de till ”bossen” och jag får sparken. Jag skulle inte bli så ledsen om jag blev avskedad som en normal människa fast här så är avskedet döden. De misshandlade personen tills den dog. De gjorde så för personen inte skulle skvallra ut något t.ex. till polisen eller några vänner. Så länge man jobbade åt dem så fick man skydd och lön. Hur jag började jobba hos dom? Jo, de hade följt efter mig i ett bra tag och jag började bli orolig. Jag hade precis gjort slut med mitt ex Robert eftersom han var galen/knäpp. Hon tog vårt förhållande på fetaste allvar vissa dagar och andra brydda han inte ett skit om mig. Jag fick ett svar sms från Justin ”Va? Framför folk? Men visst... kommer…” Tåget jag skulle kliva på kom fast jag lät det gå eftersom jag var tvungen att vänta på en lat tönt. En bekant kom ut från tunnelbanan och kollade storögt på mig. Jag kisade mot personen och såg Robert?! Jag ställde mig snabbt upp och försökte gå så snabbt jag bara kan där ifrån fast han gick efter och varje steg jag tog för att komma bort från honom tog han för att komma mot mig.
- Vi måste snacka nu och det handlar inte om oss utan jobb. Sa han bestämt och ställde sig framför mig.
- Avstånd. Sa jag snabbt och tog ett steg tillbaka.
- Jag kommer inte våldta dig, ta det lugnt, ska snacka jobb. Sa hon och kollade seriöst på mig.
- Börja.
- Du har inte svarat på sms som chefen har skickat till dig det är därför han skickad hit mig.
- Jobbar du också för dom? Frågade jag chockat och höjde ögonbrynen mot honom.
- Ja idiot, det var ju där vi träffades. Sa han och skrattade humörlöst.
- Gå rakt på sak. Sa jag snabbt och kollade bort.
- Du ska inte snacka med mig på det sättet annars- avbröts han och bara var några centimeter från mitt ansikte.
- Annars vad?! Sa Justin bakifrån honom och Robert vände sig direkt för att se på Justin.
- Och vem är den här snorungen? Frågade Robert och skratta humörlöst mot Justins håll.
- Din mobil, stör han dig? Frågade Justin och kollade mot mig.
- Jag stör henne? Och vem fan är du som ska komma och skydda Kayla?! Är det här en ny kille du har särat benen åt eller? Frågade han och kollade emot mig.
- Du sa va-
- HÅLL FUCKING KÄFTEN OCH DRA ROBERT! Skrek jag och folk började titta på oss.
- Vart?! Skrek han tillbaka.
- Där du kom från, helvete! Skrek jag tillbaka. Han kollade ilsket en sista gång mot mig och sedan gick. Jag öppnade min mobil och såg ett sms som jag inte ville se ”Det är dags lilla Kayla, i natt vill jag ha dig hos mig” Jag tog ett djupt andetag och kollade bort från skärmen.
- Kayla… vad har hänt? Frågade Justin och la sin hand på min axel.
- Man kan väll säga att idag är det den sista dagen jag har all frihet i världen. Sa jag och kollade ilsket på ett par duvor.
- Vad menar du? Frågade han och tittade på mig.
- Du kommer i alla fall inte fatta… mumlade jag och kollade på de nya tiderna tågen kommer.
- Berätta!
- Asså låt mig bara va Justin! Fattar du inte eller? Jag jobbar inte hos en gammal fru som vill ha hjälp med att sälja kakor, jag jobbar hos en gangster som vill ha bitches och gör så folk säljer knark och idag blir jag hans bitch! Viskade jag högt och argt tillräckligt så han hörde och hoppade på tåget. Jag satte mig vid fönstret och såg Justin stå kvar i samma ställe jag lämnade honom i, vad händer?
Jag satt på databordet och fortsatte plugga inför ett prov jag hade imorgon. Asså ugh. Jag hatade verkligen skolan och sitta i mitt rum och plugga gjorde det inte bättre.
Jag fick inte gå ut, använda datorn eller mobilen. Jag ville så gärna veta vad som hända med Kayla, Justin och Alisha fast med en mamma som övervakar en varje fem minuter… mitt liv var bara så trist och hur roligare blir det och jag fortsätter med samma gamla vanor?
- Jenna! Stefani står utanför dörren! Ropade mamma från bottenvåningen.
- Kommer! Svarade jag och ställde mig snabbt upp och joggade ner för trapporna. Mamma avslutade sitt lilla samtal med Stefani och gick medan jag gick emot henne.
- Hej, det var länge sen! Sa jag och kramade henne.
- Ja det var det, eftersom du lämnade mig ensam i den där jävla festen… viskade hon argt och gav mig en mördar blick.
- Sorry, du vet inte vad som hände… sa jag och log mot henne.
- Vill inte veta. Sa hon bestämt och la armarna i kors.
- Justin… började jag och hennes ögon öppnades som om att hon såg ett spöke framför sig.
- Berätta allt nu… viskade hon och kollade jätte intresserat på mig.
- Mitt rum, MAMMA STEFANI KOMMER IN VI KOMMER VARA I MITT RUM! Ropade jag ut och båda jag och Stefani småsprang upp till mitt. Hon satte sig snabbt på min säng med en duns medan jag låste dörren.
- Berätta! Sa hon högt.
- Schhh.. okej, kommer du ihåg när han skickade iväg dig?
- Ugh, aa, hatar honom, den där fucking bö-
- Okej, okej, vi fattar, vill du veta eller inte? Avbröt jag henne och gav blicken –jag ändrar mig vilken sekund som helst-
- Aaa, fortsätt… sa hon och slängde en arm i luften.
- Okej, han tog mig till ett sovrum och….
- Nej du skojar?! Du är ju sjuk, vem fan förlorar sin os-
- Schhh… ja okej jag var dum, och han gillade inte ens mig, han gjorde det bara för att han var kåt… sa jag och tittade ner på mina händer.
- Snälla säg att det var första och sista gången med honom? Sa hon och höjde ögonbrynet mot mig.
- Ehh… fortsatte jag. Hon kollade storögt på mig och sedan skakade på huvudet.
- Det var bara ett misstag, Kayla blev skjuten och jag hade på mig korta shorts och han kysste mig… det bara hände… avslutade jag och suckade.
- Du är sjukare en sjuk… sa hon igen och skakade på huvudet.
- Och nu då? Vad ska du göra nu? Frågade Stefani och kollade seriöst på mig.
- Jag ska bara glömma bort allt och starta på nytt…
Jag satt framför Joseph i Starbucks och väntade på att någon av oss skulle säga något.
- Såå… började jag och lekte med mitt sugrör.
- Du Alisha, det var jätte kul att snacka med dig fast jag måste gå. Sa han och ställde sig upp för att gå. Jag sa inte ett ord utan bara satt där och kollade upp mot honom på honom.
- Hejdå, ringer om jag har tid. Sa han och började gå mot sin bil han hade parkerat. Jag sa inte något. Jag satt bara på stolen och kollade ner på mitt kaffe. Vad höll jag på med egentligen. Vad ville jag? Vad sökte jag efter? Och vad var mitt mål i livet egentligen? Att sitta på att café och snacka med en kille du har precis träffat… jag vill inte ens ha något att göra med honom. Jag ställde mig upp och gick mot parkeringen. Satte mig i bilen och startade motorn, åkte ut till motorvägen och det ända jag hade på tanken var Vad ska jag göra med mitt liv?
För mycket information på en gång.
Jag satt i bilen med huvudet lutat mot ratten medan tankarna rev sönder min hjärna.
Vad hände egentligen? Jag startade bilen och började åka mot bilvägen. Jag ökade farten och tankarna fortsatte glöda -Jag jobbar inte hos en gammal fru som vill ha hjälp med att sälja kakor, jag jobbar hos en gangster som vill ha bitches och gör så folk säljer knark och idag blir jag hans bitch-Den meningen var det ända jag kunde tänka på. Vad menade hon? Jag hade ingen aning vad jag skulle göra, en konstig ilska började glöda i mig. När jag kom hem sparkade jag av mig skorna snabbt satte mig i soffan med mobilen framför ögonen. Jag kollade sökte efter någon som kunde hjälpa mig just nu.
-flashback-
Killarna hade precis tagit mig till ett gym, enligt dem så måste man ha jättemuskler i 16-års åldern för att impa på tjejerna och det hade jag inget emot.
- Justin, ser du killarna där? Frågade Alex och pekade på ett par snubbar som tränade som om det var på liv eller död.
- Aa? Vad är det med dem? Frågade jag och kollade skumt mot honom.
- Han dumpa sin familj som dig för vänner och just nu håller han på med andra grejer… fortsate Alex och hade blicken mot min.
- Aha okej? svarade jag ointresserad och började gå mot rullbandet.
- Justin, lyssna noga nu och ignorera inte mig. Sa han seriöst och drog mig i armen. Jag drog armen tillbaka irriterat och kollade på honom.
- Vad i fucking helvete gör du, vad vill du? Frågade jag argt.
- Justin du kommer tacka mig en dag, han jobbar med snubbar som tjänar miljoner och alltid har tjejer runt omkring sig, Han jobbar också med andra snubbar som låter tjejer sälja knark och sedan blir de deras bitches, hur coolt är inte livet då? Gratis droger, pengar som strömmar in som om det regnar, tjejer? Sa han och kollade imponerat på mig.
- Ey Bieber, kom hit ett tag! Sa en av dem och kollade på mig. Jag gav en konstig blick och började gå mot honom.
- Jason, trevligt att träffas. Sa han och sträckte ut handen till mig.
-nutid-
Jag gick frustrerat tillbaka till garaget startade bilen och åkte till gymmet. Grabbarna brukade alltid samlas där och om jag behövde dem ställde de alltid upp.
När jag kom fram små joggade jag upp för trapporna och det första jag fick syn på var Jason som höll på med lyfttyngder.
- Ey, Jason, kan du hjälpa mig med en grej?
- Så du kom tillbaka Bieber? Sa han och fick ett cheeky leende.
- Kommer du ihåg vadet du gav mig?
- Ja?
- Jag är med.
Och där fick ni eran del!
