kap. 13 "We are good girls and we lie..."
Kategori: We are good girls and we lie...
Jag öppnade dörren och såg Alex och Markus med största leendet på läpparna.
- Ni kunde faktiskt ha ringt på dörrklockan istället för att ta sönder min dörr.
- Vad är det roliga i det? Sa Alex.
- Vad är det, ni kommer aldrig hem till mig? Sa jag och kollade på dem för arr läsa av deras blickar, det var något de ville berätta.
- Ska du låta oss stå ute här eller, flytta på dig så vi får komma in! Sa Markus och knuffade på mig. Jag flyttade mig och båda gick med snabba steg till vardagsrummet, fan Kayla var där.
- Ehh. Justin, varför sa du inte bara att du var upptagen? Sa Markus och höll sig för skratt.
- Jag trodde du sa att du skulle släppa henne fri? Sa Alex och tittade på mig medan Kaylas mun ögon och mun öppnades.
- Kayla, gå upp till ditt rum. Sa jag snabbt. Hon följde min blick och sedan upp för trapporna och hon var borta.
- Och varför har du kvar henne? Frågade Alex och slängde ner sig på soffan.
- Det är hon. Svarade jag och satte mig på fåtöljen.
- Hon du letade efter? Frågade Alex igen.
- Ja. Svarade jag och gav en lätt suck.
- Fast hon verkade inte vara så glad? Har varit för hår för henne? Fråga Markus och fnissa.
- Ha- Ha- varför kom ni föresten? Frågade jag och ville komma rakt på sak.
- JUST DET! Jag har snackat med grabbarna och Jason, vi har hoppat upp till nästa steg, vi ska börja göra dealer vapen. Sa Markus och lutade sig fram.
- Vi ska åka till Toronto och där fixar vi allt, det kommer nog ta några veckor eller så. Fortsatte Alex.
- Canada? Försökte jag försäkra.
- Ja, din hemstad. Försäkrade han och nickade.
- Och när är det här?
- Det är lugnt, vi kommer börja nästa månad, du kan chilla med din tjej. Sa han och nickade mot tapparna. Jag vände mig hastig och såg Kayla snokande. När hon märkte att jag såg henne kröp hon snabbt till sitt rum. Jag skakade på huvudet och skrattade för mig själv.
- Så händer med era liv? Frågade jag och lutade mig bekvämt tillbaka mot fåtöljen.
- Anna har inte lämnat mig sen hon såg alla tjejer i festen, hon är som en polis efter mig, jag gick förbi ett par tjejer och jag fick deras parfym lukt på mig och nu tror hon att jag har legat med någon… Sa Alex och skakade på huvudet.
- Har bara tagit det lugnt med livet… svarade Markus och tog upp mobilen med ett leende på läpparna.
- Varför så glad? Sa jag och försökte läsa av hans min.
- Liz…
- Okej. Svarade jag kort och nickade långsamt.
- Hur går det med dig och din tjej? Frågade Alex och tittade seriöst på mig.
- Hon hatar mig. Svarade jag ärligt.
- Varför så negativ?
- Jag kysste Kayla fast hon inte ville, hon tror säkert att jag är någon slags våldtäcksman, jag tog också med en tjej hem igår, och nu tror hon också att jag är en fet player.
- Varför gjorde du det? Frågade Markus och försökte hänga med.
- Jag vet inte, okej? jag var nog full eller så. Svarade jag och lutade mitt huvud mot min vänstra hand.
- Om jag vore Kayla och hade känslor för dig skulle jag mörda dig och tjejen. Sa Alex oförväntat.
- Men vad bra att det inte var du då. Svarade jag och kollade oseriöst på honom.
- Justin, varför är du inte bara ärlig och behandlar henne som en människa och inte som en grej du styr över?
- EXAT LYSSNA PÅ HONOM! Hör jag Kayla ropa från övervåningen.
- HÅLL KÄFTEN OCH GÅ IN I DITT RUM! Ropade jag tillbaka och vända tillbaka blicken på killarna.
- Du är inte hennes pappa. Sa Markus och skakade på huvudet.
- Hon går mig på nerverna så ofta. Svarade jag och gav en hög suck.
- Du är fortfarande inte hennes pappa. Sa Alex och fnittra.
- Okej? jag fattar! Tack för att ni kom och tack för råden, kan ni dra nu? Sa jag och ställde mig upp.
- Vi ska låta er vara ensamma Bieber… Sa Markus förståndigt och ställde sig upp.
- Om jag vore en tjej skulle jag örfila dig. Sa Alex och spelade snobbig.
- Men vad bra att du inte är en tjej då! Svarade jag irriterat och följde dem till ytterdörren. Båda gick och jag var äntligen ensam. Jag la händerna i fickan och småjoggade till Kaylas rum. När jag kom fram till dörren behövde jag inte knacka hon stod i dörröppningen med en arg blick på ansiktet som fick mig att le.
- Varför så glad? Frågade hon och försökte låta irriterad.
- Inget. Svarade jag och kom till mitt seriösa jag.
- Okej? vad är det? Frågade hon och kisade med ögonen.
- Ska vi göra något? Se på film eller så? Frågade jag försiktigt. Hon kollade oförståndigt på mig som om jag hade frågat henne om jag får ligga med henne eller så.
- Film?
- Ja? Vad vill du annars göra?
- Det finns många grejer jag vill göra, ett, få tillbaka min mobil, två, gå ut, tre, FÅ TILLBAKA MIN FRIHET!
- Men man kan inte göra de grejerna du bad om, så vad ska vi göra?
- Sova. Sa hon och gav en suck.
- Vil du att jag ska sova med dig? Förslog jag.
- Nej. Sa hon och var på väg på att stänga dörren.
- Men jag vill, och det är inget du kan göra om. Sa jag och gick in i det orörda rummet och slängde ner mig på hennes säng.
- Helt plötsligt vill jag inte sova. Sa hon och la armarna i kors. Jag drog henne i högra armen och la henne bredvid mig.
- Varför är du så kall? Viskade jag och kollade in i hennes ögon.
- Varför inte? Svarade hon och kollade på mig.
- För jag vill inte. Sa jag och smekte hennes kind. Kaylas kropp stelande till fast sekunden efter mjuknade hon till. Hon stängde ögonlocken och andades normalt. Ett litet leende spreds på mina läppar och jag drog in hennes kropp i min så jag kunde känna hennes andetag hon tog. Jag önskade just nu att ingen skulle störa oss.
Jag tänkte väldigt noga om vad jag precis hade läst, seriöst mamma? Enligt henne så hade killen sprungit efter henne efter det hon gjorde. Och den ända bästa vännen jag kände var Justin, och att göra det skulle vara fel. Det var för max 20 minuter han knackade på och hade åkt hela vägen från Chicago till California bara för att frågade hur han skulle få Kayla må bättre av hans närvaro. Fast att tänka på andras känslor hade jag verkligen inte tid med att göra. Jag kunde göra vad som helst för att hämnas på Joseph och det skulle jag också göra. Jag låste upp skärmen och sms:ade Joseph. ”Joseph jag vill prata med dig imorgon klockan 18:00 hemma hos mig, snälla kom inte försent…” och med samma sekund hade jag skickat ett sms till Justin fast han fick komma 10 minuter tidigare, så allt jag har planerat går i uppfyllese. Dörrklockan ringde och jag skuttade till ytterdörren, en oväntad person stod framför dörröppningen, Diana?
- Hej? Sa jag och kollade fundersamt på henne.
- Eh, hej… Kan du hjälpa mig med en grej? Frågade hon snabbt och tittade ner på sina händer.
- Vad? Svarade jag snobbigt.
- Jag hör försökt få tag på Justin väldigt länge just fast han öppnar inte dörren till lägenheten och hans svarar in-
- Han bor inte här och jag tror inte han vill ha kontakt med dig, du har gjort tillräckligt med problem. Avbröt jag henne och la armarna i kors.
- Men det här är inte som alla andra gånger, jag lovar! Sa hon och la en hand på magen.
- Vadå är du gravid eller? Frågade jag sarkastiskt och höjde ena ögonbrynet. Hon sa inget utan tittade ner, mina ögon växte för varje sekund som gick fast sedan skrattade jag bara för mig själv och med på att tro henne.
- Jag tror det, jag måste berätta det till honom! Sa hon och slängde med armen.
- Aa det måste du! Kom in! Sa jag och drog henne från armen, jag drog väldigt hårt, om hon skulle vara gravid skulle hon stönat eller säga åt.
Hon satte sig hastigt på soffan och la händerna i håret.
-Kan du berätta till mig vart han bor, det här borde berättas personligen.
- Hur orkar du? Frågade jag och satte mig på fåtöljen med armarna i kors.
- Det är jobbigt, ibland spyr jag och så…
- Nej! Hur orkar du ljuga?
- JAG LJUGER INTE!
- JUSTIN HAR FUCKING BOTT I CHICKAGO NU I TRE ÅR! HUR FAN KAN DU VARA GRAVID? Skrek jag den här gången och rynkade på ögonbrynen.
- Jag… stammade hon och kollade irriterat upp på mig.
- Jag vill inte ha en förklaring, du kan lika gärna gå! Sa jag och pekade på ytterdörren. Hon mumlade något oklart. Ibland skrämde den där tjejen verkligen mig, hon var så känslorstyrd och konstig. Man kan förstå att hon verkligen var kär i honom.
Jag suckade högt och gick till köket, tog ut ett glas och fyllde det med kranvatten. Mobilen fickan vibrerade, ett svar sms från Joseph ”Visst, jag kommer FAST tro mig det är inget jag döljer!” Jag himlade med ögonen och skrev in ”OK” Att sms ed sitt ex kallar jag inte inget.
Jag var hemma hos Stefani resten av kvällen med alla tankarna som snurrade runt i huvudet.
- Vilken färg vill du ha? Frågade Stefani och höll upp ett par nagellacksfärger.
- Är inte på humör för att måla naglarna.. svarade jag ärligt och slängde ner all min tyngd på sängen.
- Tråkmåns, jag ska i alla fall ta rosa. Sa hon och satte sig på sin sängkant och började måla naglarna.
- Varför tror du Justin ville prata med Alisha? Frågade jag och ställde mig hastigt upp.
- Försiktig! och jag vet inte, varför är du så himla intresserad och nyfiken? Frågade hon och tittade på i några sekunden och sedan var blicken på det rosa nagellacket.
- Jag är inte nyfiken. Sa jag och gav en lätt suck.
- Men seriöst, sluta snacka om dom och berätta om dig och Zack! Sa hon intresserat och öppnade ögonen.
- Han har inte ringt mig. Sa jag och viftade på mobilen.
- Vadå väntar du på att han ska ringa dig? Idiot, sms:a honom nu! Sa hon och slängde mobilen på mig.
- Okej, okej, vad ska jag skriva? Frågade jag och öppnade sms appen.
- Hur ska jag veta? Hej hur mår du? Vad gör du? Hitta på fan!
- Herre gud vad du tog det här på allvar. Mumlade jag och knappade in ”Hej, vad gör du?”
- Jag är inte döv. Varnade hon och kollade in i mobilskärmen.
- Okej! Svarade jag irriterat.
Zack hade skickat ett svar. Han ville träffa mig för att berätta något viktigt. Well, den nyheten gjorde mig en aning orolig, Vad var så viktigt hav var tvungen att berätta?
Efter att äntligen börja känna sig bekväm i Justins famn sms:ade Alisha. Hon ville träffa Justin idag och bilresan till Calefoninen var lång så han hade redan börjat förbreda sig. Jag skulle från början inte följa med fast sedan ändrade han sig.
- Kayla! Hämta mina bilnycklar och möt mig i garaget! Ekade hans röst i hela rummet. Som om jag var någon sorts av hembiträde som gjorde allt han bad om.
Med stora steg gick jag till vardagsrummet tog nycklarna och gick till hallen, satte på mig mina skor och tog en jacka i ena handen.
- Det var på tiden att du kom. Pustade han ut och tog bilnycklarna från mig. Jag satte mig i på sätet bredvid honom och satte på mig bältet.
- Det kommer bli en lång resa, ett bra tillfälle för oss att umgås. Sa han och startade bilen.
- Wow, vad glad jag blir… mumlade jag sarkastiskt och lutade mitt huvud mot fönstret.
- Jag har en bra hörsel. Sa han varnande och ökade farten i motorvägen.
- Hur exakt lång kommer den här resan ta?
- Runt fem timmar. Svarade han kort.
- Fem timmar? Du sa två timmar!
- Tror du verkligen att du skulle följa med om jag sa fem timmar? Frågade han och höjde ena ögonbrynet.
- Nej… mumlade jag la armarna i kors.
- Exat… svarade han körde in i motorvägen. Jag spände på käkarna och gav en hög suck så han skulle märka.
- Vad? Frågade han och kollade på mig i några sekunder och sedan på vägen igen.
- Inget. Svarade jag snabbt och försökte att hålla tyst så inget dumt kom ut från min stora mun.
- Säg det Kayla, vad är det. Tjatade han och stanna på rött ljus.
- Asså ugh, jag… jag behöver gå på toa.. ljög jag snabbt.
- Ha- ha- ha- men då får du vänta tills vi kommer hem till Alisha. Sa han och fnissa.
- Och, och Justin….
- Mmm… mumlade han och gasade på gaspedalen.
- Kan vi passa på att besöka min gamla lägenhet? Frågade jag försiktigt.
- Har du ens nycklar?
- Nej, fast det finns en granne som har extra till lägenheten och om vi inte hittar henne kan du slå igen dörren. Sa jag som om de vore de mest självklara grejerna.
- Okej. Svarade han snabbt.
- Varför ska vi till Alisha föresten? Frågade jag för igen.
- Jag har redan svarat på den där frågan Kayla. Sa han och gav en tung suck.
- Förlåt för man frågar då bög… mumlade jag irriterat och kollade ilsket ut igenom fönstret. Han svarade inte, han brukade göra det. Jag hade inte erkänt för mig själv att jag gillade Justin och jag brydde mig faktiskt om honom. Jag gillar att tjafsa med honom för det är det enda sättet jag kan prata med honom, det var det ända sättet jag fick hans uppmärksamhet. Han svarade när jag sa emot och det gjorde mig glad inbodds, jag kanske gick runt och surade när han sa något elakt till mig fast personligt gillade jag det och jag ville inte hålla det hemligt mer, varför hålla jag allt i mitt hjärta, idag ska jag prata ut. Jag log för mig själv med tankarna i huvudet.
- Varför ler du? Frågade Justin och avbröt mig från min lilla värld.
- Inget… svarade jag så lugnt jag kan och kollade ut på vägen.
- När kommer vi fram? Frågade jag nyfiket och kollade på skyltarna vi gick förbi.
- Snart…. Mumlade han och öka farten. Jag höll tyst resten av resan. Vi kom fram en timme senare, Justin parkerade bilen och gick ut från bilen. Jag ville få ut allt innan vi gick till Alisha.
- Justin. Sa jag högt för att han skulle höra mig.
- Vad? Svarade han snabbt. Jag gick till sidan och ställde mig framför honom. Och just den här stunden var nervös.
- Kommer du ihåg när du berättade till mig, för några dagar sen? Frågade jag nervöst.
- Vad försöker du säga Kayla? Frågade han utan tålamod och kollade sig omkring irriterat. Jag kunde verkligen inte prata ut det här, trycket i mitt huvud blev bara med och omedvetet placerade jag mina läppar på Justins. Han drog ut sig ganska snabbt och kollade konstigt på mig. Just nu vill jag bara smälta och inte synas. Jag kollade ner på mina sneakers och försökte säga något fast inget kom. Han tog tag i min hand och kysste den försiktigt.
- Kom så går vi till Alisha, vi avslutar detta senare.. sa han. Han såg inte glad ut, jag önskar att jag aldrig gjorde det jag precis gjorde. Ångest. Vi gick hand i hand fram till Alishas dörr.
- Bara för att jag inte ler betyder det inte att jag inte är den lyckligaste mannen i världen just nu… viskade han i mitt öra. Jag log snabbt och gav en snabb blick till honom. Alisha öppnade hastigt dörren med ett leende på läpparna, fast den försvann när hon såg att jag var med.
- Hej Justin, Kayla? Jag trodde att du skulle komma ensam? Sa hon och gav ett förvirrat leende.
- Och? Är det ett problem att hon kom eller? Svarade Justin snabbt tillbaka.
- Nej, nej, ehh kom in! Sa hon och höll upp dörren välkomnande. Vi gick in och såg hur prydligt hon hade fixat vardagsrummet, det var för fint…
- Ehh Kayla? Kan du typ gå upp till mitt rum?
- Varför? Frågade jag oroligt och klämde in mig i Justin famn.
- Eh? Jag måste säga något privat till Justin! Sa hon snabbt och skickade upp mig till sitt rum. Skumt..
Ny del snart! PUSS!
